efter jag har legat sjuk i flera dagar har Izzie sakta men säkert börjat klättra på väggarna, att inte få gå några rejäla turer eller få någon träning är inte alls hennes melodi. jag förstår henne fullt ut, jag har varit allt annat än rolig. jag försökte trotsa feber, yrsel, värsta huvudvärken och tokförkylning genom att träna fjärren inomhus. det kräver inte så mycket av mig rent fysiskt, bara sitta still på ett ställe i några minuter skulle jag väl klara av? jodå, det gick riktigt bra, kan jag meddela. Izzie däremot... hon var utom sig av lycka - ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN hände det något, något roligt dessutom! innan jag hann ens tänka igenom vilka skiften jag skulle göra och hur många gånger (Lotta, du noterar väl hur lydig jag är?!) så hade hon bjudit på samtliga skiften och några andra såsom snurra runt på platsen och sätta sig, vilket vi aldrig tidigare har tränat, hoppa upp och ner från sängen, springa och hämta bästa kramdjuren (Izzie bara älskar sina kramdjur). puh... jag kände mig mer som Kalle Anka på julafton när han skulle fotografera fåglar, Izzie var denna fågel som dök upp från alla håll och kanter...
körde lite omvänt lockande för att få ner henne lite i varv och öka fokusen, efter det fick vi till några riktigt bra skiften mellan stå och sitt. helt klart så måste jag försöka träna henne lite även om jag inte känner mig helt hundra.
kan försäkra alla om att även om hon är uttråkad och rastlös så förstör hon inget eller så, man bara ser att hon önskar det hade hänt lite roligheter. vet inte om det är möjligt, men det känns som jag blir gladare för henne för varje dag som går trots att hon kom in våran liv med stämpeln underbar. min lilla underbara Izzie! 