Gå till innehåll

Världens bästa Olle!

Jag hoppas att alla har någon som har inspirerat och hjälpt dig och din hund lite extra med träningen. När jag skaffade min första hund Chess visste jag att jag ville träna lydnad. Problemet var att jag var helt oerfaren, bortsett från kursen som jag hade gått tidigare med en drever. Jag köpte alla böcker som fanns om lydnadsträning. Privatlektioner fanns inte på denna tid.

En som såg mig och Chess var Olle Ohlsson. Olle var bruks- och lydnadsdomare. En mycket rutinerad hundförare, som gärna delade med sig av sin kunskap och berättade roliga anekdoter.

Olle var långt före sin tid om man tänker på vilka träningsmetoder som gällde då. En gång frågade han mig om jag vill få en bättre kontakt med min hund, även om det tog lite tid att träna in det. Självklart svarade jag ja. Jag fick då tips på operant inlärning för kontaktträning.

I första lydnadsklassen fanns stående och läggande under marsch. Chess och jag hade lite svårt att få rätt på när det skulle bli stående eller läggande. Det blev lätt fel när vi var oerfarna. Till min hjälp kom då, just det – Världens bästa Olle! Olle hjälpte mig hur jag skulle stärka upp detta genom att ge förkommando. Idag kallas detta för momentrutin. Glömmer aldrig den gången Olle dömde mig. Gjorde jag mina förkommandon vid stå och ligg under marsch. Han log stort när han såg mig göra detta, ett härligt minne!

Det är svårt att beskriva hur tacksam jag är för att Olle valde att hjälpa mig och Chess. Utan honom hade jag inte stått där jag är idag. Mycket av det som han lärde mig då använder jag än idag.

Tyvärr finns inte Olle med oss längre, men jag önskar att jag kunde få framföra mitt ödmjukaste tack för all hjälp. Om du bara visste hur mycket din hjälp och att du såg mig och Chess på klubben betydde. Jag önskar att jag kunde återgälda dig på något sätt, men vet att det inte går. Därför blir det bara detta kanske simpla, men ytterst tacksamma och från mitt hjärta: Tack Olle för allt!

Tack Jenny för bilden på Olle!

När vi flyttade ut på landet, tänkte jag att nu äntligen ska jag få mer tid att blogga. Vad hände? Jo, jag (åter)upptäckte mitt intresse för att odla egna grönsaker, hittade mer projekt att göra mm. Helt enkelt det blev mer saker att göra, mestadels enbart roligare. Livet känns trots det ändå lugnare och mindre stressfult. Ibland får jag nästan nypa mig i ärmen för att förstå vilka positiva saker som har hänt sedan flytten. Är så tacksam att man vågade ta steget!

Brist på ämnen att blogga om har jag verkligen inte, nu ska jag bara ta och ge mig den där berömda tiden med.

En sak som jag verkligen njuter av är att gå promenader ostört, inga joggare eller cyklister så långt ögat når.

Här är ett par videor från en promenad häromveckan.

I eftermiddags när jag var ute och gick långrundan med hundarna kom jag på mig själv att jag nog måste ha mediterat en bra stund, för jag hade ingen aning om hur jag hade kommit dit där jag befann mig. Det var inte så att jag trodde att jag var vilse, utan jag hade nog bara gått utan att riktigt notera hur jag gick. Med andra ord, det var riktigt avkopplande att bara gå och inte tänka på en massa saker som hade hänt eller behövde lösas.

Inte märkte jag heller att kylan bet i kinden. I början av promenaden hörde jag hur r vinden tog i så träden sjöng för mig i skogen, men även detta "försvann". Jag kände bara frid, lugn och ro.  Jag vet inte hur länge sedan jag hade denna känsla, men det var en härlig bra känsla. Får hoppas att jag upplever snart igen en meditativ promenad.

Några bilder på hundarna hann jag dock med att ta 🙂

Lilly

Lilly & Izzie

Izzie & Lilly

Med nytt jobb och en massa andra saker som har ändrat livet till det positiva så har jag inte riktigt hunnit med att blogga i den utsträckning som jag har önskat. Jag hoppas att det blir bättre med tid nästa år för allt möjligt. Jag vill härmed önska er alla en riktigt GOD JUL!

Igår var jag och min kompis Madde och hennes härliga terv Xie i Degebergatrakten där vi besökte ett av Skånes tre vattenfall, Forsakarsravinen. Det var roligt att se detta vattenfall, alltid lika mäktigt att njuta av naturens under. Under promenaden såg jag även en lövgroda.

När denna promenad och fotosession var över, körde vi en kort bit till Degeberga backar. Degeberga backar användes vid inspelningen av Bröderna Lejonhjärta. Jag förstår varför, det är så fint där. Nästan för fint för att vara sant. Ingen bild kan tyvärr återspegla dess riktiga skönhet. Vi njöt av utsticken och åt vår matsäck. Jag hade med mig torkad lever till hundarna, det var populärt. Så pass populärt att jag fick "inbrott" i min jackficka... hihi... Brukar alltid säga att man ska vara företagsam, och det vidhåller jag än idag även om jag har lite mindre lever här hemma... 😉

Här är en mängd bilder, skulle kanske ha rensat än mer. När ni ser alla bilder får ni tänka på att det var över 200 bilder från denna dag...

Igår var det en underbar vårdag och det kändes som våren var i luften. Sent igår kväll kom ovädret Doris hit och vi fick massor av snö. Hundarna verkar inte bry sig det minsta utan lekte glatt i snön. Jag får väl medge att nu när solen skiner och snön ligger vitt på marken så är det ganska mysigt, ännu mera mysigt hade varit med vår så klart!

Lite bilder från morgonrundan:

Det blev en del snö...

Lilly

Lilly

Vitt, vitt, vitt...

Alltid läge för lite bus!