Gå till innehåll

I all hundträning handlar det om att hitta rätt nycklar – de där små detaljerna som låser upp och hjälper oss att nå våra mål. Det kan vara allt från rätt belöning till att förstå på vilket sätt vi bäst tränar in en grund eller skapar motivation och glädje i träningen.

En nyckel är att hitta rätt belöning. Varje hund är en individ och föredrar olika typer av belöningar. Att hitta rätt belöning för rätt situation kan vara en utmaning, särskilt med en ny hund. Det är en självklarhet att belöningen ska upplevas som positiv, men beroende på vad vi tränar kan vi behöva anpassa den för att få rätt sinnesstämning hos hunden.

  • Om jag vill att hunden ska vara lugn och fokuserad, använder jag ofta större godisbitar som kräver lite tuggande. En liten korvbit som sväljs snabbt är inte mitt förstaval här.
  • Om jag däremot vill att hunden ska vara i högt tempo, väljer jag mindre, lättuggade godisbitar som snabbt går ner utan att avbryta flödet i träningen.
  • För vissa hundar är leksaker en ännu starkare belöning än godis. Kampleksaker, bollar och pipleksaker kan göra träningen ännu mer motiverande – men det gäller att hitta just den leksak som hunden verkligen älskar!

Till exempel var min Izzie galen i en grön oval tandrengöringsleksak med ett snöre, medan Lilly och Holly fullkomligt älskar sin stora, mjuka röda kong med expander. Den står i mycket högre kurs än godis. Jag misstänker att Holly gillar den extra mycket för att reta Lilly – en klassisk syskonrivalitet!

Lilly är mer högtempererad än Holly - och än de flesta andra hundar också! Därför använder jag sällan leksaksbelöning till henne. För att hålla hennes fokus ger jag hellre lite större godisbitar som kräver tuggning. Men om det är dags för en jackpot-belöning, då kommer kongen fram!

Holly är lugnare av sig jämfört med Lilly, vilket ofta är en fördel när hon lär sig nya saker. Då hon mer lyssnar och tar in lär hon sig snabbare. Men hon har också en busig sida och kan trycka på i fotgåendet så pass att jag knappt hinner med!

För några dagar sedan såg jag en föreläsning av Anna Larsson på Klickerförlaget om konskick. En idé som fångade mitt intresse var extern belöning. Detta med extern belöning har jag inte testat så mycket själv. Att prova något nytt är alltid roligt och spännande.

Holly med sin doftprovsrosett (euklayptus)

Jag bestämde mig för att prova detta i nosework med Holly. Eftersom vi snart ska på läger med duktiga Lotta Castell som instruktör, har jag reflekterat över Hollys motivation i nosework och hur jag kan hjälpa henne att hitta rätt känsla. Hon har ibland känts lite omotiverad, men hon hittar gömman likväl. En tanke som jag har haft är att detta är kanske hennes sökstil. Varje hund är unik och har sin egen stil – och det vill jag inte ändra på. Mitt mål är istället att optimera träningen så att det blir så bra som möjligt för just den individen. Hundens bästa är alltid min högsta prioritet!

Jag har helt enkelt känt mig lite vilsen i hur jag ska tänka i detta fall.

Inspirerad av föreläsningen testade jag extern belöning i nosework för att se hur Holly reagerade på detta. Man måste våga prova nytt, annars kan man inte utvecklas.

Så här gick det till:

  1. Jag kampade med Holly innan första söket för att höja upp hennes energi och leklust.
  2. Jag lade kongen synligt på marken som en belöning att jobba mot.
  3. Vid första söket hade hon svårt att fokusera, hon sneglade längtansfullt på kongen flera gånger. Jag bad henne fortsätta – och när hon hittade gömman blev det fest! Frikommando, full fart till kongen och busstund!
  4. Vid nästa sök var hon mer fokuserad på uppgiften. För varje sök ökade hennes energi och engagemang, precis som jag hoppades på!

Jag kommer självklart fortsätta med extern belöning och se om det fortsätter att ge samma fina resultat. Och om vi fastnar på vägen? Då har vi lägret nästa helg. Jag är säker på att Lotta kan ge oss ännu fler nycklar till hur vi bäst utvecklar vår nosework-träning!

Håll tummarna för oss – kanske har vi precis hittat den nyckel vi letat efter!

Att sluta i tid är viktigt i många sammanhang, men just nu tänker jag på att sluta i tid när man tränar. Det svåraste inom (hund)träningen är just att kunna sluta när det går riktigt, riktigt bra, tycker jag. När allt bara flyter på i träningen vill i alla fall jag bara fortsätta att träna. Risken är då att man tränar och sen börjar saker och ting gå fel. Den härliga känslan byts ut mot en mindre nöjd känsla, i värsta fall en missnöjd känsla. Våra kära hundar är smarta och läser av oss på nolltid, inbilla mig inget annat. De ser när vi är nöjda eller missnöjda. Ren glädje och lycka går inte att spela.

Två glada och nöjda tjejer
Så klart är det betydligt lättare i teorin än i praktiken att sluta träna när allt går så där himla bra. Detta behöver inte gälla träning enbart heller utan även tävling. Ofta är det dubbelstarter i rally och freestyle/heelwork to music. Säg att ena starten går riktigt superduperbra. Kanske kan ska man överväga att inte starta andra starten då? Jag har en gång nu i år strukit mig från en tävling (med dubbelstarter) bara för att jag var så himla nöjd och glad efter tävlingen som var dagen innan. Min plan var att tävla, men ibland måste man bara få vara nöjd och glad också.

Jag har nu på sistone fokuserat på att försöka sluta i tid. Ibland har jag lyckats, ibland har jag inte lyckats. Det är svårt. En gång när jag slutade i tid var idag. Jag byggde upp en mästarklassbana (rally). Körde hundarna varsin gång på banan. Hundarna gick fint. Det blev något misstag, men det var enbart mitt fel - som det alltid brukar vara. Istället för att traggla på det beslöt jag mig för att avsluta träningen. Hundarna hade gått fint och gjort saker som de har svårare för jättebra!

 Dagens rallybana

Istället för att träna mer rally gjorde jag ett mindre uppletande på planen bland de fina färgglada höstloven. Izzie tyckte det var så himla skoj och var överlycklig. Mindre lycklig blev hon då det var Lillys tur. Lilly tyckte det med var roligt och letade som en tok efter hennes favoritbollar först. Man måste ju prioritera liksom 😉

Ser ni hundarnas leksaker?
Efter de båda hade fått letat upp fem leksaker avslutades även denna övning. Skrev till en kompis och skröt över hundarna, jag hoppas att hon överlever detta skryt 🙂 Var så glad och tacksam över denna träningsstund.

Nöjd Izzie

Nöjd Lilly

Idag träffade jag och tjejerna Lena och hennes härliga Sören för att träna ihop lite.  Det var en härlig förmiddag och vi satte upp lite olika slingor på saker som vi behövde träna på. Målet var att få en fin positiv känsla från träningen. Jag tyckte att vi alla fem skötte sig fint.  Kände mig lite ringrostig med tajmingen till skyltarna, det är mycket att tänka på i rallyns värld. Både Izzie och Lilly skötte sig fint och jag körde bara varje slinga en gång (om jag minns rätt) då jag tyckte det gick bra. Hellre träna ett kortare pass och känna sig nöjd än traggla på.

Efter träningen tog vi en runda i brunnsparken. Insåg att jag har aldrig varit där om det inte har varit en hundutställning eller hundtävling där. Så fint det var där! Helt klart värt ett besök utan hundevenemang också! 😉

Tack Lena för en härlig dag och för en god lunch! Ser framemot nästa träff!

På kvällen hade jag lite kurs med heelwork-gänget. Ett härligt gäng där det ofta blir många skratt. Det är så roligt att se deras utveckling då de började med heelwork to music i höstas. Tycker samtliga har utvecklats massor!

Här är lite blandade bilder från träningen idag.

Izzie

Izzie

Izzie

Izzie

Sören

Sören

Sören

Sören

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Härliga blommor

Izzie & Lilly

Härliga blommor

Sören

Izzie

Lilly

Egentligen borde jag ha lagt mig för länge sedan, men...  Jag har varit bloggsugen länge nu och nu fanns det ingen återvändo...

Idag var första gången vi tränade på läääänge. Det var en intensiv tävlingsperiod veckor runt, före och efter påsk. Vi gjorde tre-fyra starter i snitt. Lilly tog sitt championat veckan innan påsk, stor lycka och ett delmål med henne var uppnått. Izzie presterade fina rundor under alla tävlingar och domarna gillade hennes rundor också (vilket vi så klart tyckte var jätteroligt). Med Izzie var bara målet att försöka föra henne lugnt och sansat runt banan. För båda hundarna har jag som mitt stora mål att vara den bästa handlern. Det låter kanske banalt, men jag känner att det är det viktigaste för mig. Våra hundar har inte bett om att få tävla, det är något som vi människor bestämmer att vi ska göra. Därför anser jag att min plikt mot mina hundar är att göra det så schysst som möjligt för dem.

Dagen då Lilly blev champion

Efter tävlingen i Lund där Izzie fick 99 resp 100 poäng började jag känna mig trött och lite oinspirerad, faktiskt. Lilly gjorde planerade disk-starter. Det har varit ett mycket hektiskt tävlingsschema och det är ganska naturligt att både jag och hundarna var lite slitna. Så istället för att försöka förbättra våra kvalresultat på periodens sista tävling tog vi ledigt. Det var mycket välbehövligt och skönt att bara få slappa en dag. Att tävla med Izzie kräver att man har 100% fokus och koncentration, annars blir det lattjolaban och röj. I nuläget är det inte SM-listan klar, men vi ser vad som händer. Kommer vi till SM, så gör vi. Om inte, så har vi massor annat att göra. 🙂

Denna veckan som har gått har jag haft mycket kurser och då blir det inte lika mycket träning för hundarna. När jag vaknade i morse och solen sken fick jag lite inspiration att träna. Efter frukost och lite vila begav vi oss ut på tävlingsplanen. På schemat idag stod lite freestyle- och heelwork to music-träning. Riktigt roligt var det att träna igen, tyckte både jag och hundarna. Vi filade vidare på resp program. Jag undrar om vi någonsin kommer bli klara för start... Måste ta tag i denna träning och bestämma mig vad programmen ska innehålla så jag kan sitta och nöta in detta först i mitt huvud och sen träna in det med Izzie eller Lilly beroende på vilkens program det är. Det tar sån tid att få ordning på ett klass 3-program, tycker jag. En "vacker dag" så är förhoppningsvis programmen färdiga.

Laddade för dagens träning!

Imorgon ser vi framemot en träningsträff med Lena och Sören. Det ska bli skoj!

Egentligen skulle jag göra en massa saker som fixa inför helgen, fixa med resultat och bilder från mästerskapshelgen (ras-SM) eller något annat. För en gång skull valde jag faktiskt att strunta i allt detta och bara göra något som jag känner för, blogga! Om någon tycker jag valde fel får de gärna tycka det, men jag behöver inte veta det 😉

Som många säkert vet är jag förtjust i belöningsstarter. Fördelen med belöningsstarter är att bygga upp hundens förväntan i just tävlingssituationer. Det går självklart att göra detta på träningstävlingar med, men just nu är det väldigt ont om dessa.

Första helgen i juni var det riktigt knökvarmt och Lilly skulle starta i rallyns avancerade klass. Då hon sedan ett tag tillbaka är uppflyttad i mästare, men jag har velat av olika anledningar att flytta upp henne. Med tanke på värmen och jag har velat ha fram lite mer attityd på tävlingar så valde jag köra belöningsstarter i båda starterna denna dag.

I första starten gick hon på bra, det var ett bra tryck i henne och hon var med mig. Jag velade lite på om jag skulle fortsätta eller belöna. Sen tänkte, äh vad sjutton nu kör vi och belönade med en leksak. Lilly såg lite förvånad ut, men blev väldigt lycklig. Sen körde vi lite till och en ny belöning. Därefter valde jag att gå av banan, ville inte ta allt för lång tid på banan utan ungefär så pass lång tid som det skulle ta att gå runt banan om jag hade valt att tävla. Givetvis hade jag informerat domaren innan. Efteråt kom skrivaren från till mig och var nästan förtvivlad för att jag hade valt att diska oss då Lilly gick så fint. Då kände jag mig nöjd, jag hade belönat Lilly i de rätta lägena där hon gick på. Det är detta som jag vill belöna upp.

Vid banvandringen till den andra starten informerade jag Ida (Lindgren) som skulle döma att jag kommer att diska oss. Lilly gick in med en högre förväntan och bättre attityd på plan. Så himla nöjd jag kände mig då, om jag själv får säga det.  Efter några skyltar så kom bollen fram och det var en överlycklig Lilly som började leka. Lite bus och sen ett par skyltar till, därefter mer bus och vi lämnade planen.

Ida skrev en fin kommentar i protokollet. Tack snälla Ida!!

Nu i helgen var det beardismästerskapen i agility, lydnad och rally. Lilly var anmäld till både lydnaden och rallyn. Rallyn gick först. Lilly gick in med en superpositiv attityd. Lite väl glad ibland, men det ser jag inte som något problem. Kände mig så lyrisk över hennes attityd och vi-känsla på banan. Detta var precis det som jag ville uppnå. Så himla glad och lycklig för det. Tänkte inte ens på att det var stekhett ute.

Poängen var inget att skryta med, 73 poäng, men jag fokuserar främst på att känsla och attityd ska vara rätt. Jag tycker det är svårare att tävla en hund som gör allt tekniskt rätt, men har fel attityd än tvärtom.

Dagen efter var det lydnad. Även här blev det lite glädjefel, men attityd och känslan var på topp. Dessa glädjefel ska vi så klart arbeta på. Just nu glädjs jag bara åt att attityden på tävlingsbanan är precis så som jag önskar!

PS. För er som undrar blev Izzie årets rallymästare och Lilly blev årets lydnadsmästare, de båda försvarade sina titlar. Jag är så klart en oerhört stolt matte till dessa guldklimpar! <3

Nu denna vecka har jag haft möjlighet att styra min tid lite mer än vanligt, vilket har känts väldigt trevligt! Efter ha haft influensa, magsjuka och ryggskott i år ligger jag back med min träning och har också inte återhämtat mig helt heller, utan har begränsad med energi. Detta, tillsammans med halvtidsstudier och lite kurser som jag har haft, har gjort att jag inte har hunnit träna hundarna i den utsträckning som jag har velat och jag ligger back med väldigt mycket (tex hemsidan är inte uppdaterad i år alls...). Det har varit en nyttig träning i, för mig, att vara glad för det man får gjort och inte fokusera på det som man inte får gjort.

Idag och igår hade jag lite tid "över". Istället för att göra en massa måsten beslöt jag mig för prioritera hundarna, att träna med dem. Jag bestämde mig för att träna själv så jag helt och hållet kunde styra träningen och göra vad jag känner för eller orkade med.

Lilly tjöt av glädje igår och var lite allmänt för mycket i gasen. Det är en bra erfarenhet detta också. Jag känner att jag måste fokusera mer på Lillys träning, så att vi bygger på det som vi kan och tränar på det som vi kan mindre bra. Izzie var bara glad, så glad så glad. Äntligen, verkade båda hundarna tycka.

Lilly och jag, foto: Lena Nyman

De båda fick två pass var innan jag tog en välbehövlig, för både mig och hundarna, paus innan vi avslutade träningen med varsitt pass för dem. Med Lilly valde jag att träna ett pass lydnad/rally och två pass freestyle.

Izzie kördes som uppvärmning med fotgående/heelwork och därefter var det freestyle för hela slanten. Vi måste träna på lite olika moment/tricks som vi behöver till vårt program i freestyle klass 3.

Izzie och jag på en tävling i Elfsborg maj 2017

Detta koncept var verkligen något som gav mersmak. Att i lugn och ro kunna träna på saker och ting utan någon slags tidspress var precis det som jag behövde. Dessutom att kunna ta en paus var välbehövligt både för mig som för hundarna. Nu ikväll ligger hundarna nöjda och sover.

Imorgon väntar en introduktionskurs i freestyle. Frågan är om jag ska försöka vara så morgonpigg att jag tränar hundarna ett pass innan kursen? Jag vill, men frågan är om det hinns med. Jag är av naturen en nattuggla.

Hoppas att ni därute har en fin helg!

 

Jag har ett antal gånger fått höra "du kan få vilken beardis som helst till lydnadschampion". Med tanke på vi är två individer som tävlar tillsammans har jag alltid tyckt detta påstående har varit oerhört förminskande vad det gäller mina egna hundars insatser. Självklart en komplimang till mig, men jag personligen tycker mina hundars prestationer är minst, om inte mer, lika viktiga på tävlingsplanen.

När jag tävlar med min hund, ser jag oss alltid som ett team. Vi gör det bästa utifrån våra förutsättningar! Tävlingsresultaten handlar mycket om hur man har tränat, vad man har tränat, i vilka situationer man har tränat samt hur dagsformen är. Det är många komponenter som ska vävas samman till en fin helhet.

Izzie, foto: Christina Andersson

Ni som följde FEI EM i Göteborg tidigare i år kanske såg  Henrik Johnsson "sidoreportage" i samband med EM. Där fanns ett avsnitt som handlade om vilket var viktigaste: häst eller ryttare. Ett väldigt intressant avsnitt. Flera toppryttare kunde inte svara på vad som var viktigast. Någon sa till och med "I hate this question!"

För att använda ett välkänt ordspråk "Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk" symboliserar väldigt tydligt vad ett teamarbete handlar om. Det går inte att välja vilket som är viktigast, båda är lika viktiga. En bra förare kan inte göra en toppvinnare utav en dålig hund. En dålig förare kan förstöra en bra hund.

Det gäller att jag som förare tar tillvara på min hunds kvalitéer, ser till att de utvecklas på ett önskvärt sätt samtidigt som jag försöker höja min hunds svagheter till en högre lägsta nivå. Hur det än är med styrkor och svagheter, väl inne på tävlingsbanan är vi tillsammans med vår bästa vän. Glöm aldrig det!