Idag träffade jag och tjejerna Lena och hennes härliga Sören för att träna ihop lite.  Det var en härlig förmiddag och vi satte upp lite olika slingor på saker som vi behövde träna på. Målet var att få en fin positiv känsla från träningen. Jag tyckte att vi alla fem skötte sig fint.  Kände mig lite ringrostig med tajmingen till skyltarna, det är mycket att tänka på i rallyns värld. Både Izzie och Lilly skötte sig fint och jag körde bara varje slinga en gång (om jag minns rätt) då jag tyckte det gick bra. Hellre träna ett kortare pass och känna sig nöjd än traggla på.

Efter träningen tog vi en runda i brunnsparken. Insåg att jag har aldrig varit där om det inte har varit en hundutställning eller hundtävling där. Så fint det var där! Helt klart värt ett besök utan hundevenemang också! 😉

Tack Lena för en härlig dag och för en god lunch! Ser framemot nästa träff!

På kvällen hade jag lite kurs med heelwork-gänget. Ett härligt gäng där det ofta blir många skratt. Det är så roligt att se deras utveckling då de började med heelwork to music i höstas. Tycker samtliga har utvecklats massor!

Här är lite blandade bilder från träningen idag.

Izzie
Izzie
Izzie
Izzie
Sören
Sören
Sören
Sören
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Lilly
Härliga blommor
Izzie & Lilly
Härliga blommor
Sören
Izzie
Lilly

Egentligen borde jag ha lagt mig för länge sedan, men...  Jag har varit bloggsugen länge nu och nu fanns det ingen återvändo...

Idag var första gången vi tränade på läääänge. Det var en intensiv tävlingsperiod veckor runt, före och efter påsk. Vi gjorde tre-fyra starter i snitt. Lilly tog sitt championat veckan innan påsk, stor lycka och ett delmål med henne var uppnått. Izzie presterade fina rundor under alla tävlingar och domarna gillade hennes rundor också (vilket vi så klart tyckte var jätteroligt). Med Izzie var bara målet att försöka föra henne lugnt och sansat runt banan. För båda hundarna har jag som mitt stora mål att vara den bästa handlern. Det låter kanske banalt, men jag känner att det är det viktigaste för mig. Våra hundar har inte bett om att få tävla, det är något som vi människor bestämmer att vi ska göra. Därför anser jag att min plikt mot mina hundar är att göra det så schysst som möjligt för dem.

Dagen då Lilly blev champion

Efter tävlingen i Lund där Izzie fick 99 resp 100 poäng började jag känna mig trött och lite oinspirerad, faktiskt. Lilly gjorde planerade disk-starter. Det har varit ett mycket hektiskt tävlingsschema och det är ganska naturligt att både jag och hundarna var lite slitna. Så istället för att försöka förbättra våra kvalresultat på periodens sista tävling tog vi ledigt. Det var mycket välbehövligt och skönt att bara få slappa en dag. Att tävla med Izzie kräver att man har 100% fokus och koncentration, annars blir det lattjolaban och röj. I nuläget är det inte SM-listan klar, men vi ser vad som händer. Kommer vi till SM, så gör vi. Om inte, så har vi massor annat att göra. 🙂

Denna veckan som har gått har jag haft mycket kurser och då blir det inte lika mycket träning för hundarna. När jag vaknade i morse och solen sken fick jag lite inspiration att träna. Efter frukost och lite vila begav vi oss ut på tävlingsplanen. På schemat idag stod lite freestyle- och heelwork to music-träning. Riktigt roligt var det att träna igen, tyckte både jag och hundarna. Vi filade vidare på resp program. Jag undrar om vi någonsin kommer bli klara för start... Måste ta tag i denna träning och bestämma mig vad programmen ska innehålla så jag kan sitta och nöta in detta först i mitt huvud och sen träna in det med Izzie eller Lilly beroende på vilkens program det är. Det tar sån tid att få ordning på ett klass 3-program, tycker jag. En "vacker dag" så är förhoppningsvis programmen färdiga.

Laddade för dagens träning!

Imorgon ser vi framemot en träningsträff med Lena och Sören. Det ska bli skoj!

Att starta upp en hallverksamhet innebär många saker som man ska lära sig och få rutin på. Detta har tagit en del tid och energi, vilket har inneburit att hundarna har fått vila.

Idag när jag kom efter vi hade varit iväg och gått såg jag att Lilly var rastlös. Nu var måttet rågat, tyckte hon nog allt! Jag kollade i bokningskalendern och såg att det var en timme ledigt vid fem. Ibland har det sina fördelar att ha en egen hall 😉

 

Äntligen lite träning/Lilly
Foto: Michelle Lill

Lilly bokstavligen hoppade av glädje när jag berättade att vi skulle gå och träna. Så lycklig hon blev. Visst ska jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete när jag såg hennes reaktion. Väl i hallen tog vi det rätt lugnt. Har man vilat ett tag vill jag inte rusa in i någon hårdträning. Det gäller att mjukstarta och vänja sig vid träning. Vi körde lite fot och högerhandling/position två om vi pratar heelwork to music. Tränade på lite basövningar i dessa två positioner och lite bakdelskontroll.

Nu får jag nog ta och boka in lite mer träningspass!

Egentligen skulle jag göra en massa saker som fixa inför helgen, fixa med resultat och bilder från mästerskapshelgen (ras-SM) eller något annat. För en gång skull valde jag faktiskt att strunta i allt detta och bara göra något som jag känner för, blogga! Om någon tycker jag valde fel får de gärna tycka det, men jag behöver inte veta det 😉

Som många säkert vet är jag förtjust i belöningsstarter. Fördelen med belöningsstarter är att bygga upp hundens förväntan i just tävlingssituationer. Det går självklart att göra detta på träningstävlingar med, men just nu är det väldigt ont om dessa.

Första helgen i juni var det riktigt knökvarmt och Lilly skulle starta i rallyns avancerade klass. Då hon sedan ett tag tillbaka är uppflyttad i mästare, men jag har velat av olika anledningar att flytta upp henne. Med tanke på värmen och jag har velat ha fram lite mer attityd på tävlingar så valde jag köra belöningsstarter i båda starterna denna dag.

I första starten gick hon på bra, det var ett bra tryck i henne och hon var med mig. Jag velade lite på om jag skulle fortsätta eller belöna. Sen tänkte, äh vad sjutton nu kör vi och belönade med en leksak. Lilly såg lite förvånad ut, men blev väldigt lycklig. Sen körde vi lite till och en ny belöning. Därefter valde jag att gå av banan, ville inte ta allt för lång tid på banan utan ungefär så pass lång tid som det skulle ta att gå runt banan om jag hade valt att tävla. Givetvis hade jag informerat domaren innan. Efteråt kom skrivaren från till mig och var nästan förtvivlad för att jag hade valt att diska oss då Lilly gick så fint. Då kände jag mig nöjd, jag hade belönat Lilly i de rätta lägena där hon gick på. Det är detta som jag vill belöna upp.

Vid banvandringen till den andra starten informerade jag Ida (Lindgren) som skulle döma att jag kommer att diska oss. Lilly gick in med en högre förväntan och bättre attityd på plan. Så himla nöjd jag kände mig då, om jag själv får säga det.  Efter några skyltar så kom bollen fram och det var en överlycklig Lilly som började leka. Lite bus och sen ett par skyltar till, därefter mer bus och vi lämnade planen.

Ida skrev en fin kommentar i protokollet. Tack snälla Ida!!

Nu i helgen var det beardismästerskapen i agility, lydnad och rally. Lilly var anmäld till både lydnaden och rallyn. Rallyn gick först. Lilly gick in med en superpositiv attityd. Lite väl glad ibland, men det ser jag inte som något problem. Kände mig så lyrisk över hennes attityd och vi-känsla på banan. Detta var precis det som jag ville uppnå. Så himla glad och lycklig för det. Tänkte inte ens på att det var stekhett ute.

Poängen var inget att skryta med, 73 poäng, men jag fokuserar främst på att känsla och attityd ska vara rätt. Jag tycker det är svårare att tävla en hund som gör allt tekniskt rätt, men har fel attityd än tvärtom.

Dagen efter var det lydnad. Även här blev det lite glädjefel, men attityd och känslan var på topp. Dessa glädjefel ska vi så klart arbeta på. Just nu glädjs jag bara åt att attityden på tävlingsbanan är precis så som jag önskar!

PS. För er som undrar blev Izzie årets rallymästare och Lilly blev årets lydnadsmästare, de båda försvarade sina titlar. Jag är så klart en oerhört stolt matte till dessa guldklimpar! <3

Nu denna vecka har jag haft möjlighet att styra min tid lite mer än vanligt, vilket har känts väldigt trevligt! Efter ha haft influensa, magsjuka och ryggskott i år ligger jag back med min träning och har också inte återhämtat mig helt heller, utan har begränsad med energi. Detta, tillsammans med halvtidsstudier och lite kurser som jag har haft, har gjort att jag inte har hunnit träna hundarna i den utsträckning som jag har velat och jag ligger back med väldigt mycket (tex hemsidan är inte uppdaterad i år alls...). Det har varit en nyttig träning i, för mig, att vara glad för det man får gjort och inte fokusera på det som man inte får gjort.

Idag och igår hade jag lite tid "över". Istället för att göra en massa måsten beslöt jag mig för prioritera hundarna, att träna med dem. Jag bestämde mig för att träna själv så jag helt och hållet kunde styra träningen och göra vad jag känner för eller orkade med.

Lilly tjöt av glädje igår och var lite allmänt för mycket i gasen. Det är en bra erfarenhet detta också. Jag känner att jag måste fokusera mer på Lillys träning, så att vi bygger på det som vi kan och tränar på det som vi kan mindre bra. Izzie var bara glad, så glad så glad. Äntligen, verkade båda hundarna tycka.

Lilly och jag, foto: Lena Nyman

De båda fick två pass var innan jag tog en välbehövlig, för både mig och hundarna, paus innan vi avslutade träningen med varsitt pass för dem. Med Lilly valde jag att träna ett pass lydnad/rally och två pass freestyle.

Izzie kördes som uppvärmning med fotgående/heelwork och därefter var det freestyle för hela slanten. Vi måste träna på lite olika moment/tricks som vi behöver till vårt program i freestyle klass 3.

Izzie och jag på en tävling i Elfsborg maj 2017

Detta koncept var verkligen något som gav mersmak. Att i lugn och ro kunna träna på saker och ting utan någon slags tidspress var precis det som jag behövde. Dessutom att kunna ta en paus var välbehövligt både för mig som för hundarna. Nu ikväll ligger hundarna nöjda och sover.

Imorgon väntar en introduktionskurs i freestyle. Frågan är om jag ska försöka vara så morgonpigg att jag tränar hundarna ett pass innan kursen? Jag vill, men frågan är om det hinns med. Jag är av naturen en nattuggla.

Hoppas att ni därute har en fin helg!

 

I eftermiddags när jag var ute och gick långrundan med hundarna kom jag på mig själv att jag nog måste ha mediterat en bra stund, för jag hade ingen aning om hur jag hade kommit dit där jag befann mig. Det var inte så att jag trodde att jag var vilse, utan jag hade nog bara gått utan att riktigt notera hur jag gick. Med andra ord, det var riktigt avkopplande att bara gå och inte tänka på en massa saker som hade hänt eller behövde lösas.

Inte märkte jag heller att kylan bet i kinden. I början av promenaden hörde jag hur r vinden tog i så träden sjöng för mig i skogen, men även detta "försvann". Jag kände bara frid, lugn och ro.  Jag vet inte hur länge sedan jag hade denna känsla, men det var en härlig bra känsla. Får hoppas att jag upplever snart igen en meditativ promenad.

Några bilder på hundarna hann jag dock med att ta 🙂

Lilly
Lilly & Izzie
Izzie & Lilly

Min kompis Madde, som inte är bara en härlig träningskompis utan är leg sjukgymnast och har stenkoll på många saker, brukar tjata på mig att jag måste fysträna hundarna. Vi kan väl säga som så att jag har hörsammat vad hon har sagt, men det har varit en (bra?) bit från tanke till handling... Först nu för någon vecka sedan blev det en liten förändring. Med nya promenadmarker har jag hittat möjligheter att fysträna dem, så mycket enklare när man bor ute på landet än i stan. Idag testade jag ett nytt ställe under vår långpromenad. Detta ställe bjöd både på ett ris, tung mossa och lite lutning samtidigt.

Hundarna har dock svårt att se poängen med det hela, de tycker det är mycket roligare att vara lösa och springa fritt. Min förhoppning med denna träning är att stärka hundarnas de inre musklerna och att detta kan förebygga skador, eftersom hundarna tvingas att skritta i koppel och därmed använda en del muskler som de vanligtvis inte använder så mycket.

Denna vecka har det blivit två pass, där både Izzie och Lilly har gått över 100m vardera per gång. Säkerligen skulle det optimala vara att de fick mer sådan här träning, men jag försöker istället vara glad över det som vi får gjort. Att bara tänka på det som vi inte får gjort, vilket är en hel del just nu, ger bara en massa negativ stress.

Så här såg det ut när jag gick med Izzie respektive Lilly:

Så är såg terrängen ut, vilket kanske kan förklara varför det blev lite skakigt

Efteråt var det två glada hundar som njöt återigen att vara att lösa 🙂

Izzie med sin pinne
Glad Lilly