I juli när jag var uppe hos Charlotte och testade hennes valpar var även min bästa norrlandskompis Kristina i samma kommun, Nyköping. Med tanke på hur sällan vi ses då vi bor över 1000 km ifrån varandra var det bara ett måste att vi skulle när vi var ett stenkast från oss andra. Sagt och gjort, Kristina kommer över till Charlottes och fick med träffa valparna och bilda sig en uppfattning av dem. Tack och lov att vi tyckte likadant om dem!
Det var givetvis otroligt roligt att få träffa Melvin och Quintus med, då det är 1,5 år sen sist jag såg dem. Gillar inte att Sverige är så här avlångt... Melvin påminde mig så klart om Millie då de har samma fina uttryck. Liten klump kom allt i magen, Millie var en väldigt speciell hund för mig och jag är glad att jag får möjligheten att se hennes drag i hennes "valpar". Visst räknas de fortfarnade som valpar vid tio års ålder?! Hade varit intressant att se Jonna, som tidigare var den som liknande Millie mest. Tyvärr har jag tappat kontakten med hennes ägare, jag är övertygad om att hon blir bortskämd till den lilla prinsessa som hon verkligen är!
Det som var det mest intressanta att se var hur glada Melvin och Penny blev över att träffas. Penny hade tagit skydd för solen och låg i en buske. När Melvin gick runt och nosade av trädgården så blev han först helt stel när han upptäckte att det låg någon i busken, sen kom svansviftningen soch deras hälsningsceremoni varade ett bra tag. Så himla gulliga de var mot varandra! Quintus och Izzie hade faktiskt inte samma hälsningsceremoni över att de kände varandra, det var med ett vanligt hej. De hittar säkerligen varandra betydligt mer nästa gång de träffas.
Precis innan Kristina skulle åka tog vi en kort liten promenad. Rätt intressant att kullsyskonen höll ihop. Quintus och Izzie sprang lite ungdomligt omkring och kollade in allt, i en hyfsad trav kom sen Melvin och Penny sida vid sida. Så härligt att se, tror de verkligen att gillade att få träffas igen. Vanligtvis brukar vi träffas lite oftare, så det är inte utan att jag undrar om de har saknat varandra. Förhoppningsvis kommer Kristina ned hit till södern under hösten, jag håller tummarna stenhårt för det!
