har den senaste tiden funderat på ingångar en hel del. det är väldigt många ingångar i eliten med tanke på alla apporteringsmoment och inkallning, det känns väldigt dumt att få neddrag (och många sådana) pga ingången. mina och Izzies ingångar är inte helt perfekta. ofta blir det ett litet skutt vid ingången. jag vet att många kallar det för beardisskutt, men då jag inte har haft det på mina tidigare beardisar så varför ska jag ha det nu?
de ingångar som jag nu velar med att försöka få till är antingen att hon går runt mig, så som man gjorde förr. det jag inte gillar med det är att man inte ser vad som händer bakom ryggen. den andra ingången som jag kan tänka mig är att hon gör typ en framdelsvändning på min vänstra sida. risken med den sistnämnda är att de inte jobbar in baken ordentligt så man får ett snett sättande.
får helt enkelt nog testa mig fram och se vad som passar Izzie bäst. det är väl det här som är tjusningen med hundträning, det finns inget facit. 🙂
