Jag hoppas att alla har någon som har inspirerat och hjälpt dig och din hund lite extra med träningen. När jag skaffade min första hund Chess visste jag att jag ville träna lydnad. Problemet var att jag var helt oerfaren, bortsett från kursen som jag hade gått tidigare med en drever. Jag köpte alla böcker som fanns om lydnadsträning. Privatlektioner fanns inte på denna tid.
En som såg mig och Chess var Olle Ohlsson. Olle var bruks- och lydnadsdomare. En mycket rutinerad hundförare, som gärna delade med sig av sin kunskap och berättade roliga anekdoter.
Olle var långt före sin tid om man tänker på vilka träningsmetoder som gällde då. En gång frågade han mig om jag vill få en bättre kontakt med min hund, även om det tog lite tid att träna in det. Självklart svarade jag ja. Jag fick då tips på operant inlärning för kontaktträning.
I första lydnadsklassen fanns stående och läggande under marsch. Chess och jag hade lite svårt att få rätt på när det skulle bli stående eller läggande. Det blev lätt fel när vi var oerfarna. Till min hjälp kom då, just det – Världens bästa Olle! Olle hjälpte mig hur jag skulle stärka upp detta genom att ge förkommando. Idag kallas detta för momentrutin. Glömmer aldrig den gången Olle dömde mig. Gjorde jag mina förkommandon vid stå och ligg under marsch. Han log stort när han såg mig göra detta, ett härligt minne!
Det är svårt att beskriva hur tacksam jag är för att Olle valde att hjälpa mig och Chess. Utan honom hade jag inte stått där jag är idag. Mycket av det som han lärde mig då använder jag än idag.
Tyvärr finns inte Olle med oss längre, men jag önskar att jag kunde få framföra mitt ödmjukaste tack för all hjälp. Om du bara visste hur mycket din hjälp och att du såg mig och Chess på klubben betydde. Jag önskar att jag kunde återgälda dig på något sätt, men vet att det inte går. Därför blir det bara detta kanske simpla, men ytterst tacksamma och från mitt hjärta: Tack Olle för allt!
Tack Jenny för bilden på Olle!