Livet består inte bara av träning för mina hundar, speciellt om man befinner sig på ålderns höst som Millie gör. Det är väldigt lätt hänt att den hund som inte befinner sig i träning inte får samma egentid som de hundar som tränas och tävlas aktivt. Detta tycker jag givetvis inte om, men jag ska erkänna att ibland har nog Millie tyvärr inte alltid fått all den tid som jag har velat ge henne. Tiden är en bristvara, tyvärr. Igår tog vi igen detta med råge! Då var Millie i mitt knä och vi både myste för fulla muggar. Hon såg så himla nöjd ut när hon låg i mitt knä och ville inte gå ned trots hon var supervarm. När det blev för varmt för henne lyfte jag varsamt ned henne och gav henne vatten. Undra om hon en drack en liter då... Det är något speciellt med gamla hundar <3
