Beardisträning

Idag var det åter dags att träffa Marlene och Tina och ha lite beardisträning. Vi hade tänkt först vara utomhus, men då det aldrig verkar sluta snöa testade jag att ringa och kolla om hallen i Bräkne-Hoby var ledig. Tur hade vi med, den var ledig precis den tiden som vi önskade. Vi kom dit i förmiddags och mötte upp hon som var ansvarig för hallen. Efter lite rundvisning bar vi in våra träningssaker, tog in hundarna och sen testade jag att gå upp på på mattan. Jisses vad mjuk och skön den var att gå på, nog den inomhusmatta som har haft den bästa stötdämpningen som jag har varit i.

Först ut var Pilsner och Marlene, de lektränade grunderna och det såg väldigt lovande ut! Ska bli spännande att få följa dem allt och se hur de utvecklas tillsammans, tror det kan bli riktigt bra.

När Pilsner började bli nöjd så var det dags för Tina och Ozzy, såg klara framsteg sen sist vi sågs - jätteskoj! Sen tror jag att vi hittade en av nycklarna till att få Ozzy lite mer mattig och mer fokuserad på uppgiften, jag hoppas att det fortsätter att gå lika bra i fortsättning som det gjorde idag. Vi pratade även om momentrutiner/förkommandon, vikten av dessa för att få hunden mer trygg och "stabil" i vad som ska komma skall.

Nu tyckte Izzie är hon hade väntat mer än länge nog och var väldigt ivrig på att få träna, ja mer än vanligt... Vi tränade lite fot, men lät stegförflyttningarna då dessa är i inlärningsstadiet och det fanns inga speglar i hallen att kolla så det gick rätt. Därför tänkte jag att det var bättre att göra andra saker än att chansa på att det var rätt.

Efter det fria följet så köra jag lite skickningar till rutan, märkte att hon gärna 1) stannade själv 2) stannade i den främre delen av rutan. Inget av detta är önskvärt så jag får ta tag i detta mer när snön har försvunnit. Till hennes försvar får jag säga att vi har knappt träna detta de sista månaderna. Positivt på denna var att hon höll ett bra tempo och saktade inte ner alls, det har hittills (man vet ju aldrig...) varit något problem. Tycker att man inte får glömma bort de bra sakerna heller, även om man ska inte förneka de dåliga. Efter rutan då hon fått upp flåset körde jag vittringen, vittringen kommer tävlingsmässigt efter fartmoment så jag vill gärna få in det på träning. Izzie fick tre skick på nära håll. Izzie gjorde ett fint sökarbete. smakade inte på någon mer än den rätta. GLAD MATTE!!!

Sen var det dags för Mulle och Marlene att träna, de såg ut att ha riktigt skoj. de gjorde fina rutor och Mulle höll en fin kontakt med Marlene. Nog ett av de bästa passen som jag har sett dem göra, hoppas att detta håller i sig. Det såg även ut som rutan höll på att lösa sig.

Sist, men absolut inte minst, ut var Penny som väntat väldigt tålmodigt på sin tur. Med Penny blev det mest lattjo. Vi tränade galenmoment som passar Penny alldeles utmärkt. Hade funnits något bättre ord som tex utmärkandets utmärkt så hade jag använt detta för att beskriva hur roligt Penny tycker det är med galenmoment. Med galenmoment menar jag tex skicka igenom tunneln och därefter till rutan och en apportering från rutan eller tunnel-apport. Vi försökte oss även på hopp-rutan, det gick mindre bra. Penny var taggad till max, så himla roligt att se. Körde även ett par meter fot på höger sida. Känns som hon börjar bli stabilare och tryggare där, hoppas att det håller i sig.

Något som var intressant att se var hur apporterna studsade pga svikten i matten. Det har jag aldrig upplevt tidigare. Gäller att tänka på att låta apporten landa innan man skickar hunden för att inte riskera tandskador. Överlag var det en mycket bra hall att träna i, återkommer gärna hit igen!

Trötta och nöjda efter dagens träning rastade vi hundarna på ett fält och sen åkte vi till Karlssons och åt en god lunch. Tack Marlene och Tina för en härlig dag!! Ser framemot nästa gång!

Ett par bonusbilder på Pilsner och Ozzy när de väntar tålmodigt på deras tur.