ibland blir man lite mörkrädd över hur hundägare behandlas av veterinärer/djursjukhus. jag råkade själv lite illa ut då Millie låg inlagd på Helsingborgs djursjukhus för ett antal år sen, jag hoppades på att det var en engångsföreteelse. av att döma av detta inlägg med kommentarer verkar jag tyvärr vara långtifrån själv om denna erfarenhet.
tror det bara är av ondo att riskkapitalbolagen har gett sig in i djursjukvården!
dit jag numer går om det händer något ägs stället av veterinärerna själva, det känns betydligt tryggare!
motorvägen var avstängd pga regnandet. optimisten Linda hoppades på solsken, eller åtminstone uppehåll... hehe... hade jag fel eller hade jag fel... men men, det är bara att gilla läget 😉
det finns inget dåligt väder, bara...
träningen i sig gick fint. Izzie var på hugget, likaså Penny. har kommit på lite kluringar för att jobba på tempot i avslutningar, är så glad att Penny ställer upp och hjälper mig att hetsa Izzie... hihi
körde även lite vittring och de var precis som jag ville ha dem, klipper pinnen direkt när hon hittar rätt och vänder upp mot mig i fin galopp. min fina Izzie!!
tyvärr hoppade Penny över lydnadshindret då det låg på 50 cm, hon har nog inte hoppat så högt på flera år. i rallyn är hopphöjden 40 cm. ser att hon är öm, men har försökt ge henne lite massage ikväll för att lösa upp spänningarna. får hoppas att det går över snabbt. håll tummarna för det!
när jag vaknade i morse kände jag mig allt annat än pigg, det kändes som jag var helt "leabruten" som vi säger hem - betyder ungefär som att en ångvält hade kört över en ett antal gånger. jag avbokade ett par saker idag, bara för att få tid att vila upp mig. bland annat tänkte jag att det var ingen bra idé att träna hundarna (läs: Izzie) då jag inte var i form. efter ha blivit helt ledig under eftermiddagen, inte riktigt inplanerat, så beslöt jag mig ändå för att träna. hade inga jättehöga förhoppningar på att träningen skulle gå bra. jisses vad bra Izzie gick! de sista dagarna har jag valt att lägga fokus på mer lek som belöning och vi lekte så det stod härliga till! vet vem av oss tre, Penny är alltid med när det vankas bus!, som hade roligast!
Penny hittade sin älskade favoritleksak, som givetvis även är Izzies favorit med - hundarna är ju som barn, måste ha samma leksak som kompisen har! Penny fungerar dessutom utmärkt som bra störningsträning när det behövs!
fick ju passa på att ta en bild dem båda med varsin favvis i sin mun. Tack och lov har de olika favoriter, men det vågar jag inte berätta för dem! Pennys favorit är den nya gråa, medans Izzies är den gamla beige.
Tjejerna med sina favvoleksaker!
efter träningen gick vi en härlig runda och njöt av ett höstlikt väder. det blev en väldigt fin eftermiddag, trots hur jag kände mig i morse.
Penny har som ni vet varit skadad länge nu. Den senaste tiden har det börjat att vända något, vi har kunnat gå lite längre promenader nu. I morse var vi ute i ca 40 minuter och Penny var helt ok i sitt ben!! Trött var hon, då hon har tappat både muskler och kondition pga denna långvariga skada. Det spelar mindre roll just nu, det går alltid att träna upp. Visst kan det komma bakslag, jag känner mig i nuläget bara glad och tacksam för varje framsteg som leder till att Penny kan få ett roligare och ett mer innehållsrikt liv.
Nu vilar Penny ut, trött och mätt. Tror hon med känner sig rätt nöjd, min fina hjälte! <3
i helgen åkte vi över till ön Hanö, man passerar ett gatt på vägen dit från Nogersund. ingen av hundarna har tidigare åkt annat än motorbåt (undrar om ens Izzie har åkt det?). Penny var laddad när vi steg ombord och såg framemot att få lite vind i skägget. Izzie tyckte mest det var häftigt med allt folk, som hon hälsade glatt på. sen började det gunga insåg om hundarna ska klara sig utan men så gäller det nog att ha dem hos sig. vi kom iland utan problem och hade en tur på Hanö innehållandes alla möjliga väderomslag som tex åska, strålande solsken och regn. på vägen hem var hundarna mer rutinerade. Izzie la sig direkt vid min sida och Penny var mer lättmutad att ligga hos mig med 🙂
idag var det först lite träning i Malmö, rätt härligt vy med Öresundsbron att träna i. i och med att jag inte riktigt har den tiden som jag skulle önska för att träna så mycket som jag vill, det är svårt med ett heltidsjobb, så har jag nu börjat dela upp passen i mindre pass. kör ca 15 min träning och sen har vi tränat klart. det blir betydligt intensivare då, märks både på mig och Izzie.
i förmiddags låg fokus på att träna konen, de olika skiftena i zätat, vittringen (tränar där på att hålla pinnen en kort tid) samt hopp-apport med metallen. jag tror att jag har blivit lite petigare nu när vi ska ut i elit, både på gott och ont. jag kom på mig själv att inte känna mig riktigt nöjd, fast Izzie gick fint. måste lägga fokus på att även fokusera på det bra.
på kvällsrundan beslöt jag mig för att lägga in ett litet pass till. fast då mest bara lek. jag ställde upp och Izzie satte sig fot. gick en halvmeter. sen hade vi full fest i nog tio minuter då vi kampade om en snörboll, kastade den och kampade igen. riktigt roligt tyckte Izzie! ska mer periodiskt lägga in regelrätta lekpass, för det viktigaste är ju att vi har roligt tillsammans!
Penny kändes lite trött så hon fick helt enkelt vila från träningen. hon är ännu inte i den kondition som hon var innan sin senskada, sakta men säkert utökar vi rundorna på promenaderna.
Fin träningsplats och härliga träningskompisarIzziePenny
någon, jag är faktiskt oskyldig, hade glömt se till att det finns tinad mat till hundarna nu ikväll. det fick bli en liten mix av grillad fläskkotlett, en brödskiva, vom och lite hundkex. Penny hävdade det bestämdaste att hon inte hade fått någon kvällsmat och pep ett bra tag. Vid varje minsta lilla rörelse flög hon upp och sprang till köket i hopp om att få lite mat...
Dessa ögon kan väl inte ljuga, hävdar Penny, och tycker det ska bli väldigt trist att få lägga sig med tom mage!
