Lite om vardagslivet hos Millieville
under förmiddagen åkte vi till stranden och svalkade oss. så underbart det var. bara njuta av vågornas brus och doppa tåarna i det blå. hundarna njöt en hel del också, ifall ni skulle undra... 😉 får helt enkelt bli en vana att åka hit oftare. detta är verkligen livskvalité!
hittade en bloggpost, med dagens teknik har man valt att färglägga svartvita foton. helt underbara bilder blev det, nyfiken på dessa? titta här!
vaknade vid fyra i morse och har sen dess varit toktrött hela dagen. detta är en av de dagar som jag önskar att jag drack kaffe, hade behövt få i mig lite koffein för att bli pigg. då jag inte riktigt orkade jobba när jag kom hem och Izzie var satt på vila då hon hade vaccinerats igår, fick jag ett ryck och bakade. det blev både drömmar och chokladsnitt. mest nöjd är jag över chokladsnitt då jag de gånger de har bakats tidigare blivit lite torra. nu äntligen börjar jag fatta hur mycket, eller rättare sagt lite, som jag ska platta ut degen.
ibland blir man lite mörkrädd över hur hundägare behandlas av veterinärer/djursjukhus. jag råkade själv lite illa ut då Millie låg inlagd på Helsingborgs djursjukhus för ett antal år sen, jag hoppades på att det var en engångsföreteelse. av att döma av detta inlägg med kommentarer verkar jag tyvärr vara långtifrån själv om denna erfarenhet.
tror det bara är av ondo att riskkapitalbolagen har gett sig in i djursjukvården!
dit jag numer går om det händer något ägs stället av veterinärerna själva, det känns betydligt tryggare!
motorvägen var avstängd pga regnandet. optimisten Linda hoppades på solsken, eller åtminstone uppehåll... hehe... hade jag fel eller hade jag fel... men men, det är bara att gilla läget 😉
träningen i sig gick fint. Izzie var på hugget, likaså Penny. har kommit på lite kluringar för att jobba på tempot i avslutningar, är så glad att Penny ställer upp och hjälper mig att hetsa Izzie... hihi
körde även lite vittring och de var precis som jag ville ha dem, klipper pinnen direkt när hon hittar rätt och vänder upp mot mig i fin galopp. min fina Izzie!!
tyvärr hoppade Penny över lydnadshindret då det låg på 50 cm, hon har nog inte hoppat så högt på flera år. i rallyn är hopphöjden 40 cm. ser att hon är öm, men har försökt ge henne lite massage ikväll för att lösa upp spänningarna. får hoppas att det går över snabbt. håll tummarna för det!
när jag vaknade i morse kände jag mig allt annat än pigg, det kändes som jag var helt "leabruten" som vi säger hem - betyder ungefär som att en ångvält hade kört över en ett antal gånger. jag avbokade ett par saker idag, bara för att få tid att vila upp mig. bland annat tänkte jag att det var ingen bra idé att träna hundarna (läs: Izzie) då jag inte var i form. efter ha blivit helt ledig under eftermiddagen, inte riktigt inplanerat, så beslöt jag mig ändå för att träna. hade inga jättehöga förhoppningar på att träningen skulle gå bra. jisses vad bra Izzie gick! de sista dagarna har jag valt att lägga fokus på mer lek som belöning och vi lekte så det stod härliga till! vet vem av oss tre, Penny är alltid med när det vankas bus!, som hade roligast!
Penny hittade sin älskade favoritleksak, som givetvis även är Izzies favorit med - hundarna är ju som barn, måste ha samma leksak som kompisen har! Penny fungerar dessutom utmärkt som bra störningsträning när det behövs!
fick ju passa på att ta en bild dem båda med varsin favvis i sin mun. Tack och lov har de olika favoriter, men det vågar jag inte berätta för dem! Pennys favorit är den nya gråa, medans Izzies är den gamla beige.
efter träningen gick vi en härlig runda och njöt av ett höstlikt väder. det blev en väldigt fin eftermiddag, trots hur jag kände mig i morse.
Penny har som ni vet varit skadad länge nu. Den senaste tiden har det börjat att vända något, vi har kunnat gå lite längre promenader nu. I morse var vi ute i ca 40 minuter och Penny var helt ok i sitt ben!! Trött var hon, då hon har tappat både muskler och kondition pga denna långvariga skada. Det spelar mindre roll just nu, det går alltid att träna upp. Visst kan det komma bakslag, jag känner mig i nuläget bara glad och tacksam för varje framsteg som leder till att Penny kan få ett roligare och ett mer innehållsrikt liv.
Nu vilar Penny ut, trött och mätt. Tror hon med känner sig rätt nöjd, min fina hjälte! <3
