Lite om vardagslivet hos Millieville
Till dagens långtur har jag kameran med mig. Tur var det då Penny var verkligen på ett glatt humör. Hon sprang på som bara den och hejade på de andra när de busade:
Lilly och Izzie njöt av att få sträcka ut och busa med varandra
Även om det var molnigt passade jag på att ta lite bilder
Jag har funderat en del över träningen den senaste tiden. Lilly och Izzie är visserligen väldigt nära släkt, men ändå olika i vissa avseenden. Lilly som en unghund är full av energi, ibland nästan sprutar det energi ut ur öronen på henne (vilket jag gillar). Izzie är mer rutinerad, funderar på om jag introducerar något nytt betydligt mer och analyserar det med sin erfarenhet för att göra det så bra som möjligt. Med Izzie kan jag säga glada tillrop utan problem, hon vet vad det innebär. Fortsätt att jobba på tills rätt belöningssignal kommer. Lilly däremot, henne får jag vara mer lågmäld med för att hon ska behålla sitt fokus.
En sån enkel sak är fotgåendet. Med Izzie ska jag göra en hyfsad snabb start för att hon ska tycka det är riktigt festligt. Gör jag samma start med Lilly är hon uppe i axelhöjd vid första steget. Med Lilly nu har jag kampanjat en lugnare start under ett par träningar, med en mycket lugn belöning när hon gör rätt. Det gäller att anpassa belöningen till vad man vill uppnå. Idag på träningen började hon fint och sansat samtliga starter, så nöjd och glad jag blev över detta!
Något som Izzie tycker är svårt är ordförståelse. Hon chansar gärna för att få sin belöning så snabbt som möjligt. Jag har funderat en del här. Izzie har pensionerats från lydnaden där zätat är enligt mig det enda moment som kräver bra ordförståelse, de andra momenten är mer kedjor med en hyfsat väntad utgång. I freestylen tänkte jag först att vi måste få in en ordentlig ordförståelse på vissa bitar. Där har jag tänkt om. Jag bestämmer själv ordningen i freestylen, kan jag bara träna in detta i en kedja kommer det att fungera bra. Sagt och gjort, så körde vi de sista två freestylepassen. Izzie har nu blivit lugnare och mer fokuserad då hon vet vad som förväntas av henne. Det är egentligen plättlätt, men ibland behöver jag tänka till för att kunna optimera det på bästa möjliga sätt. Det är så lätt att fasta i fel hjulspår.
Vad gäller Izzies freestyleprogram känns det som det går framåt. Hela programmet är inte satt ännu, men jag klurar på vissa bitar av det. Gäller att försöka få det så smidigt, och bra, som möjligt. Sen ska det bara väljas låt och göras program till Lilly med, tur att man inte är sysslolös 😉
Man ska sluta på topp, sägs det. Efter fyra raka klassvinster i eliten och målet med championat är nu uppnått väljer Izzie och jag nya utmaningar. Vi ser framemot att lägga fokus på de för oss nya grenarna freestyle och heelwork to music. Det ska bli riktigt roligt och utmanande! Rallyn lägger vi inte heller ned. Så även om vi säger hejdå till lydnaden blir vi inte direkt sysslolösa!
Vill tacka alla som på något sätt har hjälpt oss i lydnadssvängen. Det är svårt att komma ihåg alla så jag väljer ge ett allmänt tack, ni vet vilka ni är. Ett särskilt tack vill jag ge till Melvin & Kristina och Kiwi & Anna på Svassas kennel som såg till att världens underbaraste Izzie finns och bor hos mig. TACK! 
Bilderna är tagna på Izzies första lydnadsläger, fem månader gammal.
Efter ett mycket intensivt år för Izzie och mig, det tar på krafterna att tävla aktivt i fyra grenar, så har vi nu träningsvila sedan en tid tillbaks. Rätt välbehövligt för oss båda två. Även om det känns pinsamt, ska jag vara ärlig och erkänna att jag kan inte minnas när vi hade en sån planerad träningsvila/paus. Trots att jag är dålig på det, tror jag att det är bra för hundarna att ha pauser så de hinner återhämta sig framförallt mentalt. Jag försöker vara duktig med att ha en dag i veckan, året runt,då det blir mindre promenader för att kroppen ska hinna återhämta sig fysiskt.
Lilly tränas fortfarande då hon behöver en massa grundträning, men det blir inte samma höga träningsfrekvens. Penny är ju sedan tidigare pensionär, men får träna lite då och då till "husbehov". Detta är hon fullt nöjd med, jag ser att denna lilla träning är bra för hennes välbefinnande. Efter ha tränat hela sitt liv så behöver de känna sig duktiga även som pensionärer.
Det märks att Izzie tycker det är lite tråkigt av att mest bara gå promenader. Å andra sidan är det fullt förståeligt när man går från en träningsdos på rejäl träning varannan dag till ingenting. Vi pillar lite på ett par mindre saker inomhus inom freestyle/heelwork i vardagsrummet någon kväll i veckan. Jag måste erkänna att det känns väldigt skönt att slippa peta och tänka tävling. För att råda lite bot mot den tristess som Izzie tycker råder beslöt jag mig för att låta henne apportera några dummies. Apportera dummies har Izzie alltid älskat, jag har inte heller några andra krav än att hon ska leta upp dummyn och sen komma med den in till mig. För oss är det inga direkta krav i denna träning utan mer ett springpass. Gissa om Izzie, men även Penny och Lilly, var glada när de upptäckte att vi hade åkt till skogen idag. Glädjen blev inte desto mindre när de förstod att dummiesarna var med oss.
Här är ett litet klipp på Izzie från idag
Penny ville inte vara sämre, dock blev det kortare sträckor och fumliga fingrar som gjorde att bara en liten del kom med i detta klipp (Jag föredrar att inte filma när jag tränar så kan jag lägga full fokus på min hund). Lilly fick med köra några skick, men då jag ville ha full fokus där så blev det helt enkelt ingen film.
Efter en härlig sommar ute på landet blev det nu lite nypremiär vad det gäller ett besök på härliga heden, Revingehed. Det är så underbart att gå där och njuta av fågelkvitter, lyssna på blåsen och bara vara. Hundarna tyckte det var väldigt roligt att få sträcka ut och njöt med av promenaden. Här är en del av bilderna från denna promenad. Tyvärr är jag urusel på olika blommors namn så ni får ha överseende med det.
Idag var det dags för lite lydnadsträning. När vi började träna så visade sig solen från sin bästa sida. Vi var ett härligt gäng på fyra personer (jag , Helene, Bengt-Åke och Lisa) och sex hundar (sju om vi räknar med coach Penny) som träffades på förmiddagen. Efter vi hade tränat på gruppmomenten var Izzie först ut på banan. Körde igenom de flesta elitmomenten. Så himla nyttigt att få lite kommendering, måste bli bättre på det. Ett moment strulade en del, men redan på träningen så började det lossna. Har nu ikväll funderat lite och kommit fram till en sak som jag måste ändra hos mig, får se om det ger det gyllene nyckeln som fixar de sista bitarna.
När det väl var dags för Lilly att tränade öset regnet ner. Ja jisses, vad det regnade. Snälla Lisa kommenderade oss trots skyfallet. Lilly brydde sig, tack och lov, inte det minsta om regnet eller att en person kommenderade henne. Hon gick mer fritt följ med svängar och halter än vad hon någonsin hade gjort. Höll ihop fint där, om jag får säga det själv. Sen tränade vi rutan. Det märks att vi inte har gjort det på länge, vi backar så hon får se när leksaken läggs ut för att få en bättre attityd och tempo jämfört med då hon inte vet att det ligger något. Finns ingen anledning att stressa på. Någon lydnadstävling är nämligen inte alls inplanerad för hennes del detta år.
Tack Lisa för bilderna från idag!
Mjukt ljus och en härlig stubbåker, ja då är det självklart att kameran följer med. Insåg att jag inte har tagit knappt en bild sen vi kom hem från Kalifornien. Lilly var lite för snabbt för kameran och mig, men det kommer förhoppningsvis fler chanser!
