dagarna går i ett nu, svårt att hinna med i svängarna... bloggen står lite tillbaks när det är mycket att fixa med. i måndags morse så träffade jag på bästa Linda och hennes härliga hundar.
Foppa blev helt till sig när han fick syn på oss, hoppade över en stock bara för att komma och säga hej samtidigt som han låter på sitt speciella sätt. söta, goa Foppa! <3 lilla Buza var det full fart på, hon och Izzie tog några rundor på planen. tror dessa två kan bli riktigt goda vänner, de är rätt lika i sättet och leker på samma sätt.
Izzie var först ut. började med rutskick, fint ut och äntligen började det lossna lite och hon förstår återigen att hon ska söka sig i mitten mellan de två konparen. äntligen! gäller nu att underhålla och fortsätta behålla alla konparen åtminstone en vecka till, bara för att befästa. lite klurier på stannadet vid inkallningen. Izzie är, återigen, väldigt smart (för mig) och läraktig och snappade upp alldeles för fort syftet med att få in ett bra ställande. La upp en ny taktik att köra samma sak fast utan att träna ståendet bara för att befästa att hon ska springa med inte vänta på ställandet. efter detta körde vi hopp-apport. det gick bra, känns klart. vågar jag ens skriva så? kommer väl gå knas nästan gång.... vittringen testade jag återigen att skicka från ett avstånd på kanske fem meter. denna gång hittade hon pinnarna direkt, som låg i en cirkel. hon gick runt pinnarna fint, hittade den rätta pinnen tog upp den och kom till mig. ska bara komma ihåg att belöna på olika sätt och på olika avstånd från mig. sen avslutades Izzies träning med fjärren. vi diskuterade detta, alltid lika givande att prata träningstankar med Linda. även om vi inte alltid tränar exakt likadant så är grundfilosofin densamma. kom fram till att ändra mina handrörelser för ståendet då jag inte känner mig bekväm med det och de är i ärlighetens namn inte så bra. ska lära om Izzie så hon förstår vad jag menar här. med lite överdrivna rörelser nu i början så ska det nog gå bra. förhoppningen är att detta ska göra att hon inte tar lika långa kliv framåt, som i sin tur försvårar rätt läggande och sättande.
med Buza så körde Linda grunderna för rutan, hoppet och apporteringsdirigeringen. lilla, söta Buza hänger med på alla upptåg hon med. allt detta körs som en lek, att detta är grunderna till några avancerade moment har inte Buza den blekaste aning om. precis så ska det vara! inkallningen greppade hon verkligen vad vi (läs: Linda) ville att hon skulle göra och hon sprang allt vad hon kunde mot sin kära matte!
Foppa fick träna lite med, vid rutskicket såg han väldigt konfunderad ut. han var inte van vid att det stod flera konpar i rad. en ruta ska bestå av fyra koner. punkt. slut. goa Foppa! lite fotgående hann han även med och inkallning.
Tack Linda för en härlig träning och för fina bilder på Izz!