Gå till innehåll

2

det nya året har inneburit ett par träningspass, vi har jobbat på lite olika detaljer och tycker mig nu se lite förbättringar på de saker som jag har valt att fokusera på. det känns skönt. nu när jag träna med bästa Linda sist hittades ytterligare detaljer vid tex stegförflyttningarna som måste tas tag i. för ca två veckor sen träffades ett beardisgäng i Blekinge och vi körde värsta störningsträningen, allt gjordes med glimten i ögat och det var så himla festligt. tror vi skrattade oss igenom alla träningspass. i helgen som gick träffade vi Linda med sin beardis Tilde och körde igenom en del moment. då gjorde Izzie en riktig superruta; med dålig sikt sprang hon rakt in i rutan i högt tempo på ett långt avstånd. så himla nöjd!

nu ikväll har vi jobbat på stegförflyttningarna igen, krävs nog en hel del jobb att få dem klara!

HIttade denna bild på Izzie och mig, här är hon ca fem månader gammal.
Hittade denna bild på Izzie och mig, här är hon ca fem månader gammal.

matlagning och bakning är verkligen Pennys grej, hon ligger och övervakar allt så det går rätt till hela tiden när jag är i köket. då hon är söt som socker måste hon givetvis få lite belöning ibland. nu i helgen bakade jag det sista till julafton, det blev ytterligare en sats saffransbullar med lingon och chocolate chips (kallat Othellokakor i min kokbok). i över tre timmar höll jag på och jag hade en som övervakade mig hela tiden, Penny!

julbaket avslutades med att jag torkade grishjärta i ugnen som godis till hundarna, de måste ju med få lite gott nu i jul.

Penny och kakorna
Penny och kakorna

2

hade ett planeringsmöte inför den stundande mästerskapshelgen i juni (bearded collieklubben) idag. när vi var klara såg jag hur snöade. tvekade för en sekund och tänkte, ska jag verkligen träna i detta väder? nästa sekund, klart som sjutton att jag ska träna! Izzie var på. gjorde ett par rutskick och hon sprang som en klocka in, sökte sig mot bakre mitten de två skick som jag gjorde (från olika håll till rutan). så jäkla nöjd att jag beslöt mig för att inte göra fler skick. körde ett par apporteringar med och det verkar lossna en del då jag tittar på att tempot ska vara samma ut som in. jag avslutade med att köra projekt bakdelskontroll, idag gick det inte alls. Izzie var så laddad att hon hade bara godis i hjärnan här. nåja, man kan inte vara bäst på allt... hihi...

Rutan!
sån här attityd vill jag ha på rutan!

Jag har inte känt mig bekväm på hur jag ska gå i fotgående med Izzie i alla svängar för att det ska bli ett fint flyt för oss båda. Izzie trycker på betydligt mer än vad Penny och Millie har någonsin gjort, därmed har jag inte känt mig riktigt bekväm i framförallt vänstersvängarna med Izzie, de har blivit halvdana som jag ser det. Igår med träningen med Linda pratade vi återigenom detta och helt plötsligt fick jag en liten idé på hur jag skulle gå istället. Testade ett par gånger och ÄNTLIGEN kom känslan och flytet lite tillbaks!! Så himla lättad!  Nu måste jag klura på hur jag ska gå lite mer exakt för att ge en riktig tydlighet när det bara är sväng eller om det är en halt. Det kommer säkert att ge sig, nu när det stora klivet är taget.

På gårdagsträningen pratade vi lite om olika delmoment vad fokus nu ska läggas på Izz då hon troligtvis inte kommer att tävla på ett bra tag. Det känns märkligt att inte lägga upp träning direkt för någon tävling, men detta kommer nog bara vara en nyttig erfarenhet för oss och i synnerhet mig.

Jag har en idé om hur jag ska öka bakdelskontrollen som jag håller på att testa och se om det kan hjälpa Izzie att förstå ännu mer att hon har en bakdel. Linda fick se detta och hon lät inte helt oäven på min idé, återstår och se om hur resultatet blir som jag hoppas. Återkommer om detta mer sen.

Träningen igår kväll kändes bra. Tittar ut nu och undrar om hur rolig träningen kommer att bli i dag när det är grått och trist. Nåja, det finns tydligen inga dåliga väder, bara dåliga kläder – sägs det…

Izzie
Izzie

4

tydligen så har vi enligt Izzie inte överhuvudtaget tillräckligt med kramdjur hemma. alldeles för få. detta yttrades sig i att när vi var ute på eftermiddagspromenaden idag låg ett litet kramdjur på en sten. Izzie hittade denna så klart, som en magnet skulle man snarare kunna säga drogs hon till detta kramdjur. jag i min enfald trodde hon skulle låta gosedjuret ligga kvar på sten. icke, sa Nicke... rätt snabbt upptäckte jag på Izzies stolta gång att hon hade gjort ett fynd, alldeles själv. mycket riktigt i munnen låg det fiiiina gosedjuret. med mutor i form av godis så gick hon med på att lämna kvar detta fiiiina gosedjur kvar på stenen... man kan nog inte ha för många gosedjur, om du frågar Izzie

Izzie (med snyggetofs) och det fiiiina gosedjuret
Izzie (med snyggetofs) och det fiiiina gosedjuret

2

läste detta blogginlägg och kom att tänka på hur enformig träningsmetodiken kan vara. när jag började träna hund för läääänge sen så var det ett mer varierat utbud av olika träningsmetoder, tänker då på lydnaden. när jag under ett par års tid sen satsade på agilityn istället så  tappade jag lite kollen på hur lydnadsträningen begicks. nu ett antal år senare så tycker jag mig se att det finns, lite överdrivet, mer eller mindre endast en metod. hur kan man vara så säker på att det bara finns en metod att nå fram till målet? jag arbetar som lärare professionellt och där pratas det mycket om olika inlärningsstrategier, olika lärstilar mm - även om jag kan se tendenser mot att viss inriktningen även här sen den nya skollagen trädde i kraft. varför är det inte så många olika inlärningsmetodiker i hundträningen? som sagt var det finns många olika vägar till målet, det gäller bara att hitta de nya vägarna.

Penny
Penny