Lite om vardagslivet hos Millieville
badsäsongen är nog här på allvar. den senaste veckan har vi varit vid havet två gånger. till hundarnas, speciellt Izzies, stora lycka. efter vi har parkerat brukar jag plocka fram grejorna som behövs, lägger dem i baksätet och har dörren dit öppen. nu igår när vi var vi stranden igen hann jag inte mer än ta ut Izzie förrän hon rusade till baksätet och tog sin älskade gula frisbee och rusade mot havet. Penny hängde glatt på i ruschen mot det böljande blå.
här är lite bilder från gårdagen;
Att påstå att Izzle älskar sina kramdjur är ingen underdrift. Så fort det är dags åka iväg och träna eller gå en runda letar Izzie upp något kramdjur och springer rundor med den inomhus, gärna slår hon mig med den i knävecken. Säkerligen bara för att sätta lite fart på sin slöa matte! Vet inte hur ofta som jag får plocka undan alla hennes kramdjur som ligger överallt, men det är egentligen inget större bekymmer. Man ser utan några som helst problem vart Izzie har varit.
På en av våra morgonpromenader i veckan gick vi förbi ett ställe där det låg mängder med saker. Hux flux hade Izzie hittat ett nytt kramdjur, en anka. Världens finaste anka! Tydligen fattades det en anka i hennes collection som består av en älg, två kaniner, en mus, en räv, en rosa tvättbjörn, en elefant, en kossa, en nallebjörn, en apa, ett vildsvin och några andra som jag inte riktigt kan avgöra vilken art det är. Jag hoppas att hennes collection av kramdjur är i det närmsta fulländad nu.
tränade Penny lite nu på kvällsrundan. jäklar vad glad hon blev, ögonen bara lyste! värmde gott i hjärtat, må jag säga. att hon var lite ringrostig spelar mindre roll, denna glädje överväger allt. min fina, underbara Penny ♥
Millies valpar har jag alltid varit stolt över, inte mindre stolt blir man då de dessutom visar framtassarna på många omöjliga sätt som Melvin har gjort tillsammans med sin matte Kristina: http://norrlandsbeardisar.se/2014/04/allround-melvin/
TACK till alla ägare av en Millievalp för ni tar så bra hand om dem!
precis sett sista avsnittet av SVTs dokumentärserie Ryttareliten. så många kloka ord sagda av våra främsta ryttare. det är ju helt klart så att hästsporten ligger långt före oss i tänk om utbildning, tävling, mognad mm. har ni inte sett denna programserie så rekommenderar jag det varmaste att ni gör det asap!
jag kommer, om jag hinner, titta igenom alla avsnitt igen.
och ja, jag hoppas verkligen det blir en andra säsong av ryttareliten!
Igår träffade jag min gamla träningskompis Sven, som jag lärde känna redan på "Chess-tiden". Första gången jag såg Sven var på min och Chess första elittävling 1993. Det var en regnig höstdag i november, minns än idag hur mycket det regnade på vägen dit. Under denna tävling så började Sven och jag pratas vid. Jag fick möjligheten att börja träna med hans gäng, vilket för mig var väldigt stort dels för att jag tränade själv men även för att Sven då tillhörde lydnadslandslaget med sin Kalle Kanon. Vi tränade oftast lördagmorgonar; först lite sök i skogen och efter söket lydnad på Kristianstad BK. Det var en väldigt rolig tid och Chess uppskattade mycket att få en heldag med bara träning.
Igår körde Sven igenom treans moment med mig och Izzie. Det var väldigt nyttigt att få någon annan att se med helt nya ögon på oss två. Vissa gamla synder visade sig något, inte som det riktigt var tidigare men jag fick ett kvitto på att jag måste fortsätta att träna vidare på det. Är helt klart glad över att vi har tagit ett par steg framåt här. Även saker som jag på sistone har valt att lägga ned lite tid på gav ett positivt kvitto.
När jag och Izzie hade gjort vårt så var det Sven och Calles (med C) tur att köra igenom tvåan. Vilken härlig attityd Calle hade! Ja, även Sven med förståss!
Efter träningen blev det obligatorisk fika och lite prat. Bara skönt att ta det lite lugnt, låta hundarna busa tillsammans i det fina vårvädret. Penny var dock lite missnöjd att hon inte fick någon träning, får väl råda bot på det idag istället! 🙂