Månad: januari 2013

Vi är ett litet gäng beardisförare som brukar träffas och träna ihop när jag är i Blekinge; nämligen Marlene med sin beardisflock Leena, Mulle och Pilsner och Tina med sin härliga Ozzy. Leena tillhör skaran ivriga påhejare till de som tränar, hon ger även goda råda till hundarna när de kör fast. Mulle är mer van vid träningar och tävlingar, då han just nu tränar för en start i tvåan. Pilsner är den senaste medlemmen i denna skara och kommer i framtiden att bli en lydnadshund med, just nu består livet mest av bus och grunderna läggs för den framtida träningen. Ozzy har startat i ettan och tränar just nu för framtida starter i denna klass. Dessa tre beardiskillar gillar jag verkligen och jag hoppas att fler får upp ögonen för dessa tre musketörer!

I träningsgänget ingår även så klart även Izzie och Penny, Millie har mer samma funktion som Leena, hon är deras coach och ger dem goda råd. Gammal är ju trots allt äldst!

Först ut på planen var Ozzy som tränade fritt följ, vi jobbade på att få honom att hålla rätt position med rätt attityd. jag hoppas att vi hittade några nycklar som kan hjälpa dem framåt i träningen. En viktig sak i fritt följ, tycker jag, är att inte träna på lång sträckor utan belöning, jag belönar hellre ofta än sällan. Vet att många är tveksamma till detta och vill träna länge, men min princip ärför att få uthållighet intervalltränar man. Med Ozzy tränade vi även apportering och rutan. Även om man tävlar i ettan är det ju bra att träna inför de högre klasser. Moment som rutan tar ju lång att lära in. Roligt var det så klart att se alla fina framsteg de har gjort sen sist vi sågs!

Sen var det dags för Mulle, som fick träna på rutan, vittringen, lite fot mm. Vi la tyngdpunkten på rutan denna gång och stackars Marlene fick nog sår i öronen över alla mina (galna) idéer... Mulle visade även upp ett fint sorteringsarbete på vittringen, önskar att Izzie hade kommit lika långt i detta moment. På det år som jag har fått möjligheten att följa Mulle och Marlene har jag sett stora förändringar, mycket glädjande!

Sen var det dags för lilla Pilsners tur. Min nya favoritöl uppvisade fina egenskaper och hade vid endast ett fåtal träningspass lärt sig att söka upp targeten själv, vilket han gärna visade upp. Sen började vi, givetvis med lek som allt ska vara i denna ålder, grunden till rutan och apportens håll-fast-övning. Ska bli roligt att få följa denna lilla krabat i sin lydnadskarriär.

Därefter tog jag och tränade mina egna två. Izzie var tokladdad så hon fick vara först ut. Då vi inte hade tränat på ett tag så körde jag mest bara grundträning i form av fot och rutan. Hon höll positionen bra och jag började lite med att träna in stegförflyttningarna, har ingen riktig uttänkt strategi för det just nu utan prövar mig fram för tillfället. Fortsatte sen med att träna in konen. Vill prova en annan variant gentemor hur jag gjorde med Penny och tränar in den redan nu. Tycker mig se på många elithundar att de gärna går ned sig på konen och tänkte då att det kanske kunde vara idé att träna in den i lugn och ro för att göra motivationen att springa ut till denna kon så stor som möjligt. Provade även att köra vittringen, hon börjar komma ned i stress nu och griper inte första bästa. Har inte tränat med någon frysningsprincip utan kör godisvarianten istället. Jag hoppas att detta kan vara rätt metod för henne, kommer att köra den i fortsättningen med då hon svarar bra på det. Izzie hade en härlig attityd i vanlig ordning, inte ofta jag kan klaga på den!

Sen var det dags för Penny, som hade fått ligga och titta på när Izzie tränade, och var rejält på g. Länge sen jag såg henne så här laddad, härligt! Hon strålade av glädje när hon gick fot, tränade henne på både vänster och höger sida. Dock måste jag träna in ett mer naturligt sättande på höger sida. Förra året när vi körde vår SM-satsning i rally fanns det typ ingen tid alls att träna in detta ordentligt utan allt blev bara hastigt och lustigt. Jag känner att visa delar borde hon egentligen kunna mer grundläggande för att kunna göra bra ifrån sig och får en högre lägsta nivå. Sen körde vi för första gången på säkert ett år elitrutan. Tjohoo, vad roligt tyckte Penny och sprang så fort att jag inte hann med att stoppa henne. Härligt! Penny var definitivt dagens stora glädjeämne av mina två hundar.

Då vi fortfarande befinner oss i den mörka delen av året så är bilderna inte av den bästa kvalitén, men hellre några sådana här än inga alls. bilderna är tagna av Marlene, Tina och mig. Penny missade vi att fotografera, så där fick det bli en gammal bild på henne.