Lite om vardagslivet hos Millieville
ofokus kan ibland ge högst oväntade känslor. när jag tittar på denna bild känns det som allt bara snurrar runt, himmel som jord. fort, fort, fortare. ja, fortare än vad livets egna hastighet. kanske ett tecken på att det är dags att börja ta det lite lugnt och njuta av vardagen?
har funderat på det här med träningsetik efter jag har läst ett blogginlägg som cirkulerar på facebook mycket. vill ni läsa det så gör det här. vill dock varna för att det är hemskt, det vred sig i magen när jag läste detta.
vad är det som driver människan att utsätta sin bästa vän för grymma träningsmetoder, som i detta fall misshandel? jag förstår det verkligen inte. personligen kan jag få dåligt samvete över en träning där ens kära fyrfota vän inte förstod vad jag ville förmedla till henne. när jag tränar hund så vill jag verkligen känna lycka själv, se lycka i ögonen hos ens hund. träning är något som ska vara roligt!
talesättet "behandla andra som du vill bli behandlad själv" tycker jag är väldigt klokt. vill jag bli trevligt behandlad, måste jag möta min motpart med respekt. inte får jag någon respekt genom att banka på min hund eller medmänniska, snarare rädsla som i sin tur kan utlösa en massa aggressioner. hade alla i hela världen levt efter detta talesätt är jag övertygad om att vår värld hade varit en mycket trevligare planet.
jag vet att det finns massor av ipo-folk som tränar med bra metoder, jag hoppas att de som kör sådana här vridiga metoder försvinner bort från hundvärlden och hundägandet. i Strömsholm fanns (eller finns) en klok tavla där det står "där kunskapen tar slut, där tar våldet vid". mycket tänkvärt...
lite träning idag och efter detta får det bli ett par dagars vila... körde lite stegff och de går bättre, måste jobba på att få bort skuttet som kan komma vid bakåtstegen. sittande under marsch fungerade nu äntligen igen! skönt det var bara en liten kort svacka. ställande i inkallningen är inte heller befäst så vi jobbar vidare där, ibland undrar jag om det någonsin kommer bli klart. den stora aha-upplevelsen idag var när jag upptäckte att Izzie rör sig i sidled på fjärren. det kan ha skett tidigare, men idag blev så tydligt att inte ens jag kunde missa det... med mig tar jag dock att hon kunde göra sju skiften utan belöning på 10 m avstånd. nu gäller det att backa och jobba nära med tekniken igen, för det här sidledsflyttandet vill jag inte ha. det ska vara stilla bakben i alla riktningen. verkar helt klart som jag hade missat att förklara den detaljer för fröken Izzie 🙂
Pennys projekt fjärren arbetas det lite grann på med, idag upplevde jag det som hon gärna ville röra bakbenen för att komma i balans eller bara röra den av gammal (o)vana när hon ställde sig upp. detta är verkligen en utmaning. än så länge känns det skoj, och så länge det känns så fortsätter vi. hon börjar få rätt beteende från stå till sitt, alltid något!
för ett par dagar sen beställde jag en ny leksak till Izzie. det var en kamptrasa där själva bandet är 1,2m långt och kampen är kaninskinn. det blev en stor favorit av både Izzie och Penny. helt klart godkänd alltså!
till sista numret av den fina beardistidningen Skocken så var det tema mästerskapshelgen eftersom SBC hade i juni tre mästerskap på en och samma helg då; lydnadsmästerskapet, agilitymästerskapet och rallymästerskapet. utöver dessa fina mästartitlar delades även utmärkelser ut i form av Årets dubbelmästare (bäst i två grenar sammanlagt) och Mästarnas mästare (bäst i tre grenar sammanlagt).
för min och hundarnas del gick det över all förväntan; Izzie blev Årets lydnadsmästare, Penny Årets Rallymästare för andra året i rad. För andra året i rad lade Izzie beslag på 2:a Årets rallymästare, och som inte det skulle vara nog blev Izzie även Årets Dubbelmästare med sin vinst i lydnaden och andra plats i rallyn.
nåväl, nog om det och tillbaks till Skocken. generöst bjöd beardisklubben på färgtillägget för annonser. jag och Kristina beslöt oss då för att lägga beslag på mittuppslaget, och lägga upp kanske en lite väl kaxig annons där. vi båda blev nöjda med annonsen och det värmde lite extra i mitt hjärta att det blev en bild där även Millie fick vara med.
här är annonsen, ni får själva avgöra om den är för kaxig eller inte.
efter två vilodagar var det dags för lite träning. Izzie var laddad, Penny likaså. dock var jag inte i min bästa form efter minimalt med sömn, men det finns betydligt värre saker här i livet. när ryggan packades var Izzie så glad så glad. härligt att se. vi körde lite fritt följ, jobbade på stegförflyttningarna speciellt på bakåtstegen då hon nästan blir tvåbent ibland av lycka... sättande under gång gick fint, körde först en med hjälper och sen utan, skönt att det löste sig snabbt. inkallning med ställande fick sådär på första utan hjälper, med lite hjälp betydligt snyggare. får nog nöta detta lite mer, det är kanske en åtta på tävling då hon kan ta något steg. det som jag framförallt önskar mig är ett mer tryck i ställandet. jag ser att det är på gång då och då, men helt klart måste grunderna nötas ordentligt (här med). rutan körde jag tävlingsmässigt för första gången någonsin, nöjd. sen körde vi ett par glädjeskick. körde sen vittringen, känner att hon blir säkrare och säkrare på att komma in med pinnen och att hålla i den vid min sida. känns skönt. avslutade sen med fjärren på långt håll, sammanfattningsvis kan man säga att jag känner mig nöjd och stolt att vi i detta moment har lyckats få det så här bra (iaf på träning).
med Penny har jag startat ett litet projekt på skoj, ska se om jag lyckas lära henne fjärren med låsta bakben. ser det som en ren utmaning. kan lova att verkligen är en utmaning. det som Penny bjuder på direkt när jag har godis i handen är backandet... så vi har alltså en uppförsbacke här, men det ska bli spännande om jag lyckas förmedla vad jag vill hon ska göra i detta moment. började idag med grunderna utan kommando att bara försöka få henne att ställa sig och sätta sig utan röra bakbenen. det gick hyfsat, fick först köra lite omvänt lockande på henne för att få lite stabilitet och så att hon fryser kroppen då blev bakbenen inte lika rörliga. testade även om det gick få rätt rörelse på växlingen mellan stå och ligg, gick betydligt sämre.
som sagt, det ska bli en rolig utmaning detta!
tanken var att vi skulle ha tränat igår måndag, eftersom det passar väldigt bra in i mitt schema. när klockan ringde och ingen Izzie dök upp för att säga god morgon var det inte särskilt svårt att förstå att hon var trött, riktigt trött. beslöt mig för då att avstå träningen, både jag och Izzie sov vidare i ett par timmar, riktigt skönt måste jag säga. det har varit ett par dagar nu med aktiv träning och Izzie ger ju verkligen allt när vi tränar så energidepåerna var tömda. det är vansinnigt viktigt med vila, speciellt på sådana energiska hundar som lilla Izzie. vi gick en runda på 40 minuter på morgonen, in i bilen med henne och åkte till min faster för att lämna Izzie hos Penny. på kvällen blev det sen ett par korta promenader, beslöt mig för att även låta henne vila idag med. hellre lite för mycket vila så kroppen hinner återhämta sig ordentligt, än att slarva med det.
för Penny är även denna vila bara av god med tanke på hur skadedrabbad hon har varit i år.
imorgon blir förhoppningsvis lite träning, hoppas på det iaf!
en som tävlade agility under hedenhös-tiden (dvs samtidigt som mig) bloggade för en tid sen om hur viktigt det är med vila, läs inlägget här.
jag har den senaste tiden stört mig på Izzies tofsar, att de inte är riktigt som jag har tänkt mig. ofta blir det så att något hår stör hennes syn (iaf tror jag det). sagt och gjort igår, söndags, så satte jag upp en massa minitofsar som bildade en stor tofs utan att någon päls hängde ned framför ögonen. åkte sen till Svedala för att träna lite. jisses vad bra det gick. började med sittande i grupp med en styck laddad Izzie, hon satt så stilla så stilla. vred huvudet någon gång mot motorvägen, men det tycker jag är helt ok eftersom hon var lugn och inte rörde tassarna. tidigare i veckan har jag tränat två gånger med bästa Linda och tränat rutan med mer glädje för att se om jag kunde få tillbaks min gamla Izzie där, det gav ett så snabbt och positivt resultat att jag knappt kan tro att det är sant. Tack Linda för alla braiga tips!! sen tyckte jag det var dags att jobba lite på ingångarna, inte bara belöna för fart som jag har gjort under en längre tid. sittandet under marsch var det alldeles för länge sen vi gjorde, vilket märktes. detta moment har vi tyvärr tappat, men jag hoppas att hon snart ska minnas vad det går ut på igen med lite grundövningar.
körde även vittringen då med fokus på att öka hennes trygghetskänsla på tillbakavägen, har precis börjat att träna henne på att komma. mängdtränade detta då eftersom detta är nytt och hon behöver få göra detta många gånger för att förstå vad jag vill. fina sorteringsarbeten och jag såg att tryggheten börjar komma. ska kanske tillägga att hon inte har varit rädd eller så, men blev lite osäker då jag drog ned på berömmet. en av mina huvudsakliga tankar vad det gäller träningen är att Izzie ska känna glädje och trygghet i det som vi gör.
Penny fick köra lite lydnad med. Vittring, rutan och zätat. Hade aldrig någonsin kört zätat med henne, men hon utförde alla positioner rätt, kanske inte med värsta precisionen. Det kan jag inte heller begära av henne då vi inte har kört detta moment någonsin, än mindre tränat lydnad på flera år. Kände mig väldigt nöjd med dagens lydnadsträning.
efter lydnadsträningen åkte jag till skogen och la varsitt spår till dem, inga avancerade utan mer som lite rolig extra träning där apporterna bestod av leksaker. efter spåren var lagda hann jag inte mer än släppa ut dem ur bilen för att rasta dem förrän Izzie som skjuten ur en kanon tog upp Pennys spåra. galna, underbara Izzie!! <3 all lydnad var som bortblåst när hon spårade, inte hörde hon att jag kallade för full hals på henne. till slut lyckades jag få stopp på henne, med sig in hade hon en dummies som var första apporten på det spåret... nåväl, Penny är inte så glad för apporter; de är ok, men inte mer än så, hon hade nog inga invändningar mot detta.
spåren gick bra, både Penny och Izzie spårade fint och tyckte det var störtkul! får nog helt enkelt spåra lite med dem i fortsättningen med, det är alltid roligt göra något som det inte ställs en massa krav på precision och teknik.
väl hemma var hundarna rätt trötta, men nöjda efter en eftermiddag full av aktiviteter.