Nu äntligen har jag fått tid att redigera bilder, och återhämta mig, från vår tur på Hanö. Det var en härlig dag och fin natur där, även om vi fick lite väl mycket dramatik i slutet av dagen. 😉

Bönsäcken
Xie vid bönsäcken
Vid Bönsäcken
Izzie
Lilly
Gänget!
Izzie (med en obligatorisk pinne i munnen) & Xie
Xie & Lilly
Xie & Lilly
Lilly
Grav vid engelska kyrkogården

Engelska kyrkogården
På väg mot fyren
Xie
Fyren
Spaning av beardisarna, Xie håller koll på sin matte!
Xie
Gänget!
Lilly
Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
På väg mot grotten
Madde, Izzie & Xie i grottan
Xie
På väg mot nya äventyr
"Stigen"
Fifty shades of grey eller Lilly
Izzie
Konstverk eller överväxt båt?

1

Igår kom vi hem från härlig semester på Öland. Idag var tanken att vi skulle mest ta det lugnt, men då jag pratade med min kompis Madde blev det helt enkelt bestämt att det var dags att bege sig till en annan ö, Hanö.

Det är nu ca tre år sedan jag var på Hanö sist. Madde hade hittat en runda som jag tidigare inte hade gått, det skulle bli roligt att se lite andra delar av ön.

När vi kom till Körhålasteinarna var det otroligt fint där, precis som på många andra ställen. Izzie som är en vattentok ville kolla på vattnet och gick nära vattenkanten. Visst var det en del vågor, vis av vad som hände inser jag nu i efterhand att det vågorna hade ökat i styrka då det blåste mer nu än när vi började gå. Men, det är alltid lätt att vara efterklok. Jag tog lite bilder på omgivningen och denna på Izzie

Izzie vid vattenkanten

Precis efter jag hade tagit denna bild kollade jag vart Lilly var, snabbt såg jag var hon befann sig. Tittade då bort mot Izzie. Izzie var borta!! Jag började gå närmre och såg Izzie i vattnet. Hon försökte ta sig upp på en sten, men den var blöt och hal så hon kom inte upp. Izzie såg lugn ut, hon är trygg i vatten, men jag insåg att jag måste hjälpa henne. Kamera ställdes på hällen och jag gick ned i vattnet med kläderna på. Tyckte inte det var läge att ta det lugnt, Izzie var viktigare! Jag sa till Lilly att stanna på sin plats. Sedan kryssade jag mig fram i vattnet mellan vågor och stenar. Izzie såg att jag var på väg och jag pratade med henne så hon skulle komma mot mig, vilket hon gjorde. Izzie var fortfarande lugn och hade inga tecken på stress, tack och lov!

Lyckan var stor när jag fick tag på henne i halsbandet och drog henne beslutsamt mot mig. Nära vattenkanten såg jag att Lilly inte kunde hålla sig på torra land utan hade gått ut delvis och hamnat i ett lugnare vatten. Först upp med Izzie på en sten och sedan upp med Lilly på samma sten. Izzie var rejält trött. Vi hade när detta hände gått i fyra timmar och det "äventyr" hade även tagit på krafterna för Izzies (och min) del. Så jag tog henne i famnen de sista metrarna mellan stenarna och satte henne på torra land. Lilly stannade kvar på stenen, jag lät nog oerhört sträng denna gång plus att hon såg vart jag befann mig. Jag drog även upp Lilly på hällen efter jag hade fått upp Izzie. Inga chanser här, hundarna skulle bara i säkerhet!

Jag kände mig oerhört lättad och glad när vi alla var i säkerhet. Gav hundarna lite godis för att de skulle få lite energi i sig, då i synnerhhet Izzie som var trött innan detta hände. Dyngsur var jag, men det var det värt. Mobilen verkar fungera än. Den ska vara vattentålig, men har sedan tidigare en sprucken baksida. Helt klart fick jag ett rejält adrenlinpåslag. Kan inte minnas hur jag tog mig ner till vattnet, vilken temperatur som vattnet hade osv.

Bara för att hålla kvar i spänningen liiiite till, snubblade Madde till när hon skulle gå ned från en av dessa hällarna. Jag hade precis gått ned och såg det hela. Kan lugnt påstå att jag återigen fick hjärtat i halsgropen innan Madde sa att hon var ok och det troligtvis bara blev lite skrubbsår.

När vi kom till hamnen, hade givetvis färjan ett uppehåll på en timme för middag innan den började köra igen. Jag hade turen att någon hade glömt en galonregnjacka på bänken bredvid där vi satt. Tog och lånade den för att inte frysa för mycket när vindarna blev allt starkare. När väl färjan kom lämnade jag kvar denna jacka på bänken, hoppas att dess ägare kommer och hämtar jackan. En riktigt fin jacka. När vi kom hem var det en obeskrivlig skön känsla att få på sig torra varma kläder.

Jag är så oerhört tacksam att allt har gått bra idag. Imorgon blir det en rejäl vilodag för hundarna. Tack Madde och Xie för idag! Det har varit roligt, men jag tror att nästa gång tar vi lite mindre dramatik 😉

PS.  Jag återkommer med mer bilder från denna dag i ett annat inlägg.

 

I freestyle-världen finns det lite av en annan kultur som jag inte har mött i motsvarande grad i de andra hundgrenar som jag har tävlat i. Detta "fenomen" som jag nu tänker på är belöningsstarter.

En belöningsstart innebär att man väljer att belöna sin hund med en leksak eller gå utanför ringen och ge godis. När man har belönat klart fortsätter man att köra sitt program/sina övningar så länge musiken spelas. Givetvis blir man diskvalificerad, men för hunden är det en positiv upplevelse. En stor positiv upplevelse. Dessa belöningsstarter görs när det behövs, oavsett vilken klass man tävlar. Jag har sett ekipage som vunnit flera stora internationella mästerskap göra belöningsstarter, precis som jag har sett ekipage med betydligt mindre rutin också göra belöningsstarter.

Jag är övertygad om att man med detta kan få sin hund lite extra på hugget och gilla tävlingar mer jämfört utan någon belöningsstart. Även om det finns träningstävlingar blir stämningen och adrenalinnivåerna inte detsamma som på tävling. Hundarna är smarta!

Visst kan man diska sig i andra grenar. Jag har gjort det förra året när jag tävlade elitlydnaden. Domaren blev inte glad på mig när jag tog upp en boll med snöre. Lät Izzie ta bollen medans jag höll i den och sprang ut från plan. Har även valt diskat mig i rallylydnad, inte samma sura miner där.

Det känns som det är en mer avslappnad inställning till att göra en belöningsstart i freestyle/heelwork jämfört med många andra grenar. Inga bekymmer alls, se bara till att ge domarna ett tydligt tecken eller informera dem innan, vid banvandringen tex. I freestyle och heelwork förekommer också en högre utsträckning att "skoj-klasser" arrangeras i samband med officiella tävlingar, där man kan välja att belöna sin hund.

Rätt attityd är viktigt!

Jag har under många år hävdat att hundar kan lära sig grundprincipen av ett moment genom att bara titta på andra hundar som utför ett moment. Min gamla Penny lärde sig rutan genom att titta på när hennes mamma Millie tränade rutan. Penny förstod snabbt att det var något samband mellan dessa koner och en rolig belöning. Med den nyfikenhet som Penny hade rusade hon så klart till rutan själv så fort hon fick chansen.

Nu på sistone har jag läste lite grann om principen "do as I do" och det ska vara den mest effektiva träningen enligt förespråkarna. Helt klart är jag nyfiken på denna princip. Jag har inte testat så mycket att vara själv den som utför och hunden min följer efter. Istället har jag provat att låta Izzie visa dottern Lilly.

På senaste passet som vi tränade, denna gång rallylydnad. Då tänkte jag att jag skulle jobba med konskicket var jag ville ha Izzie placerad i förhållande till konen. Satte ut en tasstarget för att tydliggöra detta. Izzie var snabbt med på noterna och det blev en placering där jag vill ha henne. Lilly hade under tiden tittat på medan Izzie skickades till konen.

När det var Lillys tur tränade vi lite på några saker från den avancerade klassen, måste ta tag i det. Sen på skoj skickade jag henne till konen och hon sprang dit utan tvekan och ställde sig på "rätt" placering. Helt otroligt. Jag har inte kört någon tasstarget tidigare med henne.

Känner ju rätt bekvämt om man skulle kunna få två hundar upptränade bara genom att träna en 😉 Skämt åsido, jag tror att hundar kan lära av varandra. Det gäller bara att utnyttja detta på rätt sätt. Sen måste så klart en viss finslipning av det hela till, men jag ser helt klart fördelar med att köra lite så här.

Izzie får konträning 🙂
Konträning med mycket fart och motivation 🙂

Då jag råutfodrar mina hundar och reser en del har jag varit i behov av någon slags kylbox för att kunna förvara hundarnas mat. Frågan blev högst aktuell för ett par månader sedan då vi skulle tävla hela helgen med övernattning och varmt väder var utlovat.

Jag ville ha en kylbox som inte var allt för stor och klumpig. Den hade bara varit tung och jobbig att bära, vilket hade inneburit att jag inte hade använt den. Sedan ville jag kunna ansluta den till vägguttag då maten skulle förvaras kallt för att inte bli dålig. Helst skulle den inte kosta multum heller. Denna kombination var inte den lättaste. Jag letade mycket och länge på nätet. Till slut hittade hittade jag en på Clas Ohlssons.

Det var en liten kylbox på 8 liter som man i bilen kunde ansluta till cigarettuttaget och med konverter kunde den även pluggas in i vägguttaget. Jag tyckte det blev en del pengar ca 600 kr för det hela, men jag slog till ändå!

Nu har jag använt den ett antal gånger och är så himla nöjd! Nog ett av mina bättre köp. Den är lätt att bära med sig då den har axelband, maten till hundarna får plats för en weekend. Den håller kylan bra, även om den inte är ansluten till någon strömkälla.

Helt klart en produkt som jag kan rekommendera om du är på jakt efter en mindre kylväska.

Idag träffade jag mina klubbkompisar Madde, Annika och Ille hemma i Blekinge. När man bor i Skåne är det svårt att hitta marker att träna i. Vi träffades på förmiddagen och började med att kolla igenom den skog som jag hade tänkt kunde vara lämplig att träna i.

Härliga Ryssberget!
Foto: Annika Öberg

Efter ha gått upp och ned för Ryssberget togs en välbehövlig paus för att ta en fika och hämta andan lite. Sedan efter det och en regnpaus var det dags att lägga spår. Jag hade egentligen inte tänkt köra några spår med mina och de hade följt med oss på promenaden i skogen. Men... jag blev lite sugen trots allt för det var ju ett bra tag sedan de hade spårat. Jag fick lite tips på hur jag skulle göra med Lilly då hon inte har fått någon direkt spårutbildning. Izzie la jag ett enklare spår då jag inte visste hur pigg hon var med tanke på promenaden tidigare och ett fyspass igår.

Lilly var först ut. Jag hade varit noggrann och markerat ut spårstart och en bit en på spåret samt slutet. Tanken var att gå över spåret och se om hon tog upp det. Jag hann knappt, en bit ifrån spårstarten, sela Lilly för hon började spåra. Tog spåret utan att vi hann passera det. Spårade på bra och var lite förvånad över att det var ett mycket kort spår. Nåja, det viktigaste är att hon lyckas. Av med selen och bus med leksaken, fast i ärlighetens namn var hon mer intresserad av att spåra än att leka...

Hade lagt ytterligare ett kort spår till Lilly. Efter det första spåret gick vi dit. Några meter innan spårstarten selade jag på henne igen. Hann inte visa spåret, hon tog spåret direkt själv och spårade fint. Lilly blev lika förvånad denna gång när spåret var slut. "Hallå, jag vill spåra!!" visade Lilly tydligen. Får nog helt enkelt lägga lite längre spår.

Izzie var helt på det klara vad som gällde när hon kom ut bilen. Hade inte tid att gå i min promenadtakt. Det var BRÅTTOM till spåret!! Skynda, skynda!! Selade på henne och visade spårstarten. Tjoff iväg och tjohoo vad roligt detta var, tyckte Izzie!! Izzie gillar att få belöning och det driver henne till att få belöningen så fort som möjligt, högsta växel dit till målet helt enkelt! Mycket bra i många sammanhang och jag gillar verkligen hennes resonemang här. Fast när vi kommer till spåret blir det lite väl slarvigt och hon vindar. Fick lite tips på det också, som jag ska prova.

Maddes, Annikas och Illes hundar hade varit väldigt glada i att gå skogsspår, jag fattade det som spåren hade gått bra. Härligt!

Xie spårar fint
Foto: Madde Andersson

Tack för en underbar dag och för goda råd om spårningen! Hoppas att vi kan träffas fler gånger, vem kunde tro att jag blev lite sugen på att träna spår? 😀

Nöjd Izzie efter har spårat

Nu under våren har det blivit en hel del tävlingar. Jag har märkt att det håller på lite för mycket av tävlingsträning, framförallt på Lilly som är orutinerad. Izzie ÄLSKAR att tävla så det märks inte lika tydligt där. 

Tidigare i veckan beslöt jag mig för att backa träningen. Det är helt enkelt dags för lite grundträning igen. Jag vill vet hur jag vill att attityden och engagemanget ska vara hos mina hundar, det är det viktigaste av allt för mig. 

Ikväll när vi inom freestylegruppen skulle ha möte passade jag på att träna lite. Perfekt att köra lite grundövningar på ett nytt ställe. Izzie var först ut och blev överraskad när hon förstod vad som väntade. Riktigt roligt tyckte hon och tog i lite extra. Vi varvade dessa övningar med lite nya saker inom freestylen. 

Lilly skällde och var missnöjd över att Izzie fick träna. När det var dags för Lilly att träna, var hon laddad. Inte blev hon mindre laddad av alla spring-övningar. Störtkul, tyckte Lilly. Att hon gav denna träning högsta betyg blev rätt tydligt då hon la sig med bollen på ca 25 meters håll när hon insåg att träningen var över. Inte ville hon sluta träna! 

Känner mig nöjd med beslutet att backa i träningen, är övertygad att detta kommer ge resultat långsiktigt.