Gå till innehåll

Världens bästa Olle!

Jag hoppas att alla har någon som har inspirerat och hjälpt dig och din hund lite extra med träningen. När jag skaffade min första hund Chess visste jag att jag ville träna lydnad. Problemet var att jag var helt oerfaren, bortsett från kursen som jag hade gått tidigare med en drever. Jag köpte alla böcker som fanns om lydnadsträning. Privatlektioner fanns inte på denna tid.

En som såg mig och Chess var Olle Ohlsson. Olle var bruks- och lydnadsdomare. En mycket rutinerad hundförare, som gärna delade med sig av sin kunskap och berättade roliga anekdoter.

Olle var långt före sin tid om man tänker på vilka träningsmetoder som gällde då. En gång frågade han mig om jag vill få en bättre kontakt med min hund, även om det tog lite tid att träna in det. Självklart svarade jag ja. Jag fick då tips på operant inlärning för kontaktträning.

I första lydnadsklassen fanns stående och läggande under marsch. Chess och jag hade lite svårt att få rätt på när det skulle bli stående eller läggande. Det blev lätt fel när vi var oerfarna. Till min hjälp kom då, just det – Världens bästa Olle! Olle hjälpte mig hur jag skulle stärka upp detta genom att ge förkommando. Idag kallas detta för momentrutin. Glömmer aldrig den gången Olle dömde mig. Gjorde jag mina förkommandon vid stå och ligg under marsch. Han log stort när han såg mig göra detta, ett härligt minne!

Det är svårt att beskriva hur tacksam jag är för att Olle valde att hjälpa mig och Chess. Utan honom hade jag inte stått där jag är idag. Mycket av det som han lärde mig då använder jag än idag.

Tyvärr finns inte Olle med oss längre, men jag önskar att jag kunde få framföra mitt ödmjukaste tack för all hjälp. Om du bara visste hur mycket din hjälp och att du såg mig och Chess på klubben betydde. Jag önskar att jag kunde återgälda dig på något sätt, men vet att det inte går. Därför blir det bara detta kanske simpla, men ytterst tacksamma och från mitt hjärta: Tack Olle för allt!

Tack Jenny för bilden på Olle!

Nu när vi har paus från tävlingar passar jag på att träna på grunder och jobba på detaljer. Idag var planen med Izzies träning att träna positioner och lite nya tricks som ska bli nya övergångar. Izzie däremot visade mig att hon hade helt andra planer... Det stod tydligen lydnad på schemat! Jag tycker det är viktigt att ha en kommunikation med sin hund och träna positioner mm kan jag göra en annan dag. Idag blev det träning på rutan, fjärren och apporteringsdiringen istället. Som Izzie älskade det ❤️ hon sprang som en dåre både till kon, som till ruta som apporter. Fjärren ständigt viftande på svansen och bra skiften med tanke på att det var tre år sedan vi var aktiva i denna gren.

I samband med de nya reglerna i lydnad som kom 2017 valde jag att pensionera Izzie från lydnaden trots att Izzie hade kvalat till SM och var tidigare med i SBK Skånes talangtrupp. Kanske var det fel beslut, men vi har haft och har roligt med andra saker.

Kanske ska jag på kommande träningar skicka Izzie till rutan istället för att ge henne en leksak? Jag tror att det kommer hon att gilla. 😊

Här är lite bilder från förr:

Att sluta i tid är viktigt i många sammanhang, men just nu tänker jag på att sluta i tid när man tränar. Det svåraste inom (hund)träningen är just att kunna sluta när det går riktigt, riktigt bra, tycker jag. När allt bara flyter på i träningen vill i alla fall jag bara fortsätta att träna. Risken är då att man tränar och sen börjar saker och ting gå fel. Den härliga känslan byts ut mot en mindre nöjd känsla, i värsta fall en missnöjd känsla. Våra kära hundar är smarta och läser av oss på nolltid, inbilla mig inget annat. De ser när vi är nöjda eller missnöjda. Ren glädje och lycka går inte att spela.

Två glada och nöjda tjejer
Så klart är det betydligt lättare i teorin än i praktiken att sluta träna när allt går så där himla bra. Detta behöver inte gälla träning enbart heller utan även tävling. Ofta är det dubbelstarter i rally och freestyle/heelwork to music. Säg att ena starten går riktigt superduperbra. Kanske kan ska man överväga att inte starta andra starten då? Jag har en gång nu i år strukit mig från en tävling (med dubbelstarter) bara för att jag var så himla nöjd och glad efter tävlingen som var dagen innan. Min plan var att tävla, men ibland måste man bara få vara nöjd och glad också.

Jag har nu på sistone fokuserat på att försöka sluta i tid. Ibland har jag lyckats, ibland har jag inte lyckats. Det är svårt. En gång när jag slutade i tid var idag. Jag byggde upp en mästarklassbana (rally). Körde hundarna varsin gång på banan. Hundarna gick fint. Det blev något misstag, men det var enbart mitt fel - som det alltid brukar vara. Istället för att traggla på det beslöt jag mig för att avsluta träningen. Hundarna hade gått fint och gjort saker som de har svårare för jättebra!

 Dagens rallybana

Istället för att träna mer rally gjorde jag ett mindre uppletande på planen bland de fina färgglada höstloven. Izzie tyckte det var så himla skoj och var överlycklig. Mindre lycklig blev hon då det var Lillys tur. Lilly tyckte det med var roligt och letade som en tok efter hennes favoritbollar först. Man måste ju prioritera liksom 😉

Ser ni hundarnas leksaker?
Efter de båda hade fått letat upp fem leksaker avslutades även denna övning. Skrev till en kompis och skröt över hundarna, jag hoppas att hon överlever detta skryt 🙂 Var så glad och tacksam över denna träningsstund.

Nöjd Izzie

Nöjd Lilly

Idag träffade jag och tjejerna Lena och hennes härliga Sören för att träna ihop lite.  Det var en härlig förmiddag och vi satte upp lite olika slingor på saker som vi behövde träna på. Målet var att få en fin positiv känsla från träningen. Jag tyckte att vi alla fem skötte sig fint.  Kände mig lite ringrostig med tajmingen till skyltarna, det är mycket att tänka på i rallyns värld. Både Izzie och Lilly skötte sig fint och jag körde bara varje slinga en gång (om jag minns rätt) då jag tyckte det gick bra. Hellre träna ett kortare pass och känna sig nöjd än traggla på.

Efter träningen tog vi en runda i brunnsparken. Insåg att jag har aldrig varit där om det inte har varit en hundutställning eller hundtävling där. Så fint det var där! Helt klart värt ett besök utan hundevenemang också! 😉

Tack Lena för en härlig dag och för en god lunch! Ser framemot nästa träff!

På kvällen hade jag lite kurs med heelwork-gänget. Ett härligt gäng där det ofta blir många skratt. Det är så roligt att se deras utveckling då de började med heelwork to music i höstas. Tycker samtliga har utvecklats massor!

Här är lite blandade bilder från träningen idag.

Izzie

Izzie

Izzie

Izzie

Sören

Sören

Sören

Sören

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Lilly

Härliga blommor

Izzie & Lilly

Härliga blommor

Sören

Izzie

Lilly

Egentligen borde jag ha lagt mig för länge sedan, men...  Jag har varit bloggsugen länge nu och nu fanns det ingen återvändo...

Idag var första gången vi tränade på läääänge. Det var en intensiv tävlingsperiod veckor runt, före och efter påsk. Vi gjorde tre-fyra starter i snitt. Lilly tog sitt championat veckan innan påsk, stor lycka och ett delmål med henne var uppnått. Izzie presterade fina rundor under alla tävlingar och domarna gillade hennes rundor också (vilket vi så klart tyckte var jätteroligt). Med Izzie var bara målet att försöka föra henne lugnt och sansat runt banan. För båda hundarna har jag som mitt stora mål att vara den bästa handlern. Det låter kanske banalt, men jag känner att det är det viktigaste för mig. Våra hundar har inte bett om att få tävla, det är något som vi människor bestämmer att vi ska göra. Därför anser jag att min plikt mot mina hundar är att göra det så schysst som möjligt för dem.

Dagen då Lilly blev champion

Efter tävlingen i Lund där Izzie fick 99 resp 100 poäng började jag känna mig trött och lite oinspirerad, faktiskt. Lilly gjorde planerade disk-starter. Det har varit ett mycket hektiskt tävlingsschema och det är ganska naturligt att både jag och hundarna var lite slitna. Så istället för att försöka förbättra våra kvalresultat på periodens sista tävling tog vi ledigt. Det var mycket välbehövligt och skönt att bara få slappa en dag. Att tävla med Izzie kräver att man har 100% fokus och koncentration, annars blir det lattjolaban och röj. I nuläget är det inte SM-listan klar, men vi ser vad som händer. Kommer vi till SM, så gör vi. Om inte, så har vi massor annat att göra. 🙂

Denna veckan som har gått har jag haft mycket kurser och då blir det inte lika mycket träning för hundarna. När jag vaknade i morse och solen sken fick jag lite inspiration att träna. Efter frukost och lite vila begav vi oss ut på tävlingsplanen. På schemat idag stod lite freestyle- och heelwork to music-träning. Riktigt roligt var det att träna igen, tyckte både jag och hundarna. Vi filade vidare på resp program. Jag undrar om vi någonsin kommer bli klara för start... Måste ta tag i denna träning och bestämma mig vad programmen ska innehålla så jag kan sitta och nöta in detta först i mitt huvud och sen träna in det med Izzie eller Lilly beroende på vilkens program det är. Det tar sån tid att få ordning på ett klass 3-program, tycker jag. En "vacker dag" så är förhoppningsvis programmen färdiga.

Laddade för dagens träning!

Imorgon ser vi framemot en träningsträff med Lena och Sören. Det ska bli skoj!

Den 18 mars för 20 år sedan föddes min söta, underbara Millie. ❤️

Med Millie tävlade jag aktivt i många grenar. Bland annat vann hon ungdoms-SM i lydnadsklass I med 191,67 poäng av 200 ett år gammal. Några år senare blev hon även lydnadschampion och var på väg mot högsta klassen i agility när hon på en tävling råkade ut för en otäck olycka, som tyvärr ledde till att Millie pensionerades från allt tävlande.

Millie blev 14 år och är farmor till min Izzie och gammelfarmor till Lilly. Millie hade en kull om fyra valpar där Penny blev lydnadschampion och deltog på SM i rallylydnad. Melvin (Izzies pappa) fick certpoäng i brukets elitspår, tävlade elitlydnad och var viltspårchampion. Murphy vann cert på utställning. Jonna, den fjärde i kullen, tävlade också i olika grenar. Det var med andra ord en aktiv kull!

Det är svårt med ord att förklara vad Millie betydde för mig. Jag är så oerhört tacksam för att Millie kom in i mitt liv. Hon var en fantastisk hund, men framförallt en underbar familjemedlem.

Till fint hette Millie - LPI LPII LPELIT SE LCH SE UCH DK UCH NO UCH Highflying Just Like That.

Att starta upp en hallverksamhet innebär många saker som man ska lära sig och få rutin på. Detta har tagit en del tid och energi, vilket har inneburit att hundarna har fått vila.

Idag när jag kom efter vi hade varit iväg och gått såg jag att Lilly var rastlös. Nu var måttet rågat, tyckte hon nog allt! Jag kollade i bokningskalendern och såg att det var en timme ledigt vid fem. Ibland har det sina fördelar att ha en egen hall 😉

 

Äntligen lite träning/Lilly
Foto: Michelle Lill

Lilly bokstavligen hoppade av glädje när jag berättade att vi skulle gå och träna. Så lycklig hon blev. Visst ska jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete när jag såg hennes reaktion. Väl i hallen tog vi det rätt lugnt. Har man vilat ett tag vill jag inte rusa in i någon hårdträning. Det gäller att mjukstarta och vänja sig vid träning. Vi körde lite fot och högerhandling/position två om vi pratar heelwork to music. Tränade på lite basövningar i dessa två positioner och lite bakdelskontroll.

Nu får jag nog ta och boka in lite mer träningspass!