När vi flyttade ut på landet, tänkte jag att nu äntligen ska jag få mer tid att blogga. Vad hände? Jo, jag (åter)upptäckte mitt intresse för att odla egna grönsaker, hittade mer projekt att göra mm. Helt enkelt det blev mer saker att göra, mestadels enbart roligare. Livet känns trots det ändå lugnare och mindre stressfult. Ibland får jag nästan nypa mig i ärmen för att förstå vilka positiva saker som har hänt sedan flytten. Är så tacksam att man vågade ta steget!

Brist på ämnen att blogga om har jag verkligen inte, nu ska jag bara ta och ge mig den där berömda tiden med.

En sak som jag verkligen njuter av är att gå promenader ostört, inga joggare eller cyklister så långt ögat når.

Här är ett par videor från en promenad häromveckan.

Egentligen skulle jag göra en massa saker som fixa inför helgen, fixa med resultat och bilder från mästerskapshelgen (ras-SM) eller något annat. För en gång skull valde jag faktiskt att strunta i allt detta och bara göra något som jag känner för, blogga! Om någon tycker jag valde fel får de gärna tycka det, men jag behöver inte veta det 😉

Som många säkert vet är jag förtjust i belöningsstarter. Fördelen med belöningsstarter är att bygga upp hundens förväntan i just tävlingssituationer. Det går självklart att göra detta på träningstävlingar med, men just nu är det väldigt ont om dessa.

Första helgen i juni var det riktigt knökvarmt och Lilly skulle starta i rallyns avancerade klass. Då hon sedan ett tag tillbaka är uppflyttad i mästare, men jag har velat av olika anledningar att flytta upp henne. Med tanke på värmen och jag har velat ha fram lite mer attityd på tävlingar så valde jag köra belöningsstarter i båda starterna denna dag.

I första starten gick hon på bra, det var ett bra tryck i henne och hon var med mig. Jag velade lite på om jag skulle fortsätta eller belöna. Sen tänkte, äh vad sjutton nu kör vi och belönade med en leksak. Lilly såg lite förvånad ut, men blev väldigt lycklig. Sen körde vi lite till och en ny belöning. Därefter valde jag att gå av banan, ville inte ta allt för lång tid på banan utan ungefär så pass lång tid som det skulle ta att gå runt banan om jag hade valt att tävla. Givetvis hade jag informerat domaren innan. Efteråt kom skrivaren från till mig och var nästan förtvivlad för att jag hade valt att diska oss då Lilly gick så fint. Då kände jag mig nöjd, jag hade belönat Lilly i de rätta lägena där hon gick på. Det är detta som jag vill belöna upp.

Vid banvandringen till den andra starten informerade jag Ida (Lindgren) som skulle döma att jag kommer att diska oss. Lilly gick in med en högre förväntan och bättre attityd på plan. Så himla nöjd jag kände mig då, om jag själv får säga det.  Efter några skyltar så kom bollen fram och det var en överlycklig Lilly som började leka. Lite bus och sen ett par skyltar till, därefter mer bus och vi lämnade planen.

Ida skrev en fin kommentar i protokollet. Tack snälla Ida!!

Nu i helgen var det beardismästerskapen i agility, lydnad och rally. Lilly var anmäld till både lydnaden och rallyn. Rallyn gick först. Lilly gick in med en superpositiv attityd. Lite väl glad ibland, men det ser jag inte som något problem. Kände mig så lyrisk över hennes attityd och vi-känsla på banan. Detta var precis det som jag ville uppnå. Så himla glad och lycklig för det. Tänkte inte ens på att det var stekhett ute.

Poängen var inget att skryta med, 73 poäng, men jag fokuserar främst på att känsla och attityd ska vara rätt. Jag tycker det är svårare att tävla en hund som gör allt tekniskt rätt, men har fel attityd än tvärtom.

Dagen efter var det lydnad. Även här blev det lite glädjefel, men attityd och känslan var på topp. Dessa glädjefel ska vi så klart arbeta på. Just nu glädjs jag bara åt att attityden på tävlingsbanan är precis så som jag önskar!

PS. För er som undrar blev Izzie årets rallymästare och Lilly blev årets lydnadsmästare, de båda försvarade sina titlar. Jag är så klart en oerhört stolt matte till dessa guldklimpar! <3

Nu denna vecka har jag haft möjlighet att styra min tid lite mer än vanligt, vilket har känts väldigt trevligt! Efter ha haft influensa, magsjuka och ryggskott i år ligger jag back med min träning och har också inte återhämtat mig helt heller, utan har begränsad med energi. Detta, tillsammans med halvtidsstudier och lite kurser som jag har haft, har gjort att jag inte har hunnit träna hundarna i den utsträckning som jag har velat och jag ligger back med väldigt mycket (tex hemsidan är inte uppdaterad i år alls...). Det har varit en nyttig träning i, för mig, att vara glad för det man får gjort och inte fokusera på det som man inte får gjort.

Idag och igår hade jag lite tid "över". Istället för att göra en massa måsten beslöt jag mig för prioritera hundarna, att träna med dem. Jag bestämde mig för att träna själv så jag helt och hållet kunde styra träningen och göra vad jag känner för eller orkade med.

Lilly tjöt av glädje igår och var lite allmänt för mycket i gasen. Det är en bra erfarenhet detta också. Jag känner att jag måste fokusera mer på Lillys träning, så att vi bygger på det som vi kan och tränar på det som vi kan mindre bra. Izzie var bara glad, så glad så glad. Äntligen, verkade båda hundarna tycka.

Lilly och jag, foto: Lena Nyman

De båda fick två pass var innan jag tog en välbehövlig, för både mig och hundarna, paus innan vi avslutade träningen med varsitt pass för dem. Med Lilly valde jag att träna ett pass lydnad/rally och två pass freestyle.

Izzie kördes som uppvärmning med fotgående/heelwork och därefter var det freestyle för hela slanten. Vi måste träna på lite olika moment/tricks som vi behöver till vårt program i freestyle klass 3.

Izzie och jag på en tävling i Elfsborg maj 2017

Detta koncept var verkligen något som gav mersmak. Att i lugn och ro kunna träna på saker och ting utan någon slags tidspress var precis det som jag behövde. Dessutom att kunna ta en paus var välbehövligt både för mig som för hundarna. Nu ikväll ligger hundarna nöjda och sover.

Imorgon väntar en introduktionskurs i freestyle. Frågan är om jag ska försöka vara så morgonpigg att jag tränar hundarna ett pass innan kursen? Jag vill, men frågan är om det hinns med. Jag är av naturen en nattuggla.

Hoppas att ni därute har en fin helg!

 

I eftermiddags när jag var ute och gick långrundan med hundarna kom jag på mig själv att jag nog måste ha mediterat en bra stund, för jag hade ingen aning om hur jag hade kommit dit där jag befann mig. Det var inte så att jag trodde att jag var vilse, utan jag hade nog bara gått utan att riktigt notera hur jag gick. Med andra ord, det var riktigt avkopplande att bara gå och inte tänka på en massa saker som hade hänt eller behövde lösas.

Inte märkte jag heller att kylan bet i kinden. I början av promenaden hörde jag hur r vinden tog i så träden sjöng för mig i skogen, men även detta "försvann". Jag kände bara frid, lugn och ro.  Jag vet inte hur länge sedan jag hade denna känsla, men det var en härlig bra känsla. Får hoppas att jag upplever snart igen en meditativ promenad.

Några bilder på hundarna hann jag dock med att ta 🙂

Lilly
Lilly & Izzie
Izzie & Lilly

Min kompis Madde, som inte är bara en härlig träningskompis utan är leg sjukgymnast och har stenkoll på många saker, brukar tjata på mig att jag måste fysträna hundarna. Vi kan väl säga som så att jag har hörsammat vad hon har sagt, men det har varit en (bra?) bit från tanke till handling... Först nu för någon vecka sedan blev det en liten förändring. Med nya promenadmarker har jag hittat möjligheter att fysträna dem, så mycket enklare när man bor ute på landet än i stan. Idag testade jag ett nytt ställe under vår långpromenad. Detta ställe bjöd både på ett ris, tung mossa och lite lutning samtidigt.

Hundarna har dock svårt att se poängen med det hela, de tycker det är mycket roligare att vara lösa och springa fritt. Min förhoppning med denna träning är att stärka hundarnas de inre musklerna och att detta kan förebygga skador, eftersom hundarna tvingas att skritta i koppel och därmed använda en del muskler som de vanligtvis inte använder så mycket.

Denna vecka har det blivit två pass, där både Izzie och Lilly har gått över 100m vardera per gång. Säkerligen skulle det optimala vara att de fick mer sådan här träning, men jag försöker istället vara glad över det som vi får gjort. Att bara tänka på det som vi inte får gjort, vilket är en hel del just nu, ger bara en massa negativ stress.

Så här såg det ut när jag gick med Izzie respektive Lilly:

Så är såg terrängen ut, vilket kanske kan förklara varför det blev lite skakigt

Efteråt var det två glada hundar som njöt återigen att vara att lösa 🙂

Izzie med sin pinne
Glad Lilly

Med nytt jobb och en massa andra saker som har ändrat livet till det positiva så har jag inte riktigt hunnit med att blogga i den utsträckning som jag har önskat. Jag hoppas att det blir bättre med tid nästa år för allt möjligt. Jag vill härmed önska er alla en riktigt GOD JUL!