Jag har under många år hävdat att hundar kan lära sig grundprincipen av ett moment genom att bara titta på andra hundar som utför ett moment. Min gamla Penny lärde sig rutan genom att titta på när hennes mamma Millie tränade rutan. Penny förstod snabbt att det var något samband mellan dessa koner och en rolig belöning. Med den nyfikenhet som Penny hade rusade hon så klart till rutan själv så fort hon fick chansen.

Nu på sistone har jag läste lite grann om principen "do as I do" och det ska vara den mest effektiva träningen enligt förespråkarna. Helt klart är jag nyfiken på denna princip. Jag har inte testat så mycket att vara själv den som utför och hunden min följer efter. Istället har jag provat att låta Izzie visa dottern Lilly.

På senaste passet som vi tränade, denna gång rallylydnad. Då tänkte jag att jag skulle jobba med konskicket var jag ville ha Izzie placerad i förhållande till konen. Satte ut en tasstarget för att tydliggöra detta. Izzie var snabbt med på noterna och det blev en placering där jag vill ha henne. Lilly hade under tiden tittat på medan Izzie skickades till konen.

När det var Lillys tur tränade vi lite på några saker från den avancerade klassen, måste ta tag i det. Sen på skoj skickade jag henne till konen och hon sprang dit utan tvekan och ställde sig på "rätt" placering. Helt otroligt. Jag har inte kört någon tasstarget tidigare med henne.

Känner ju rätt bekvämt om man skulle kunna få två hundar upptränade bara genom att träna en 😉 Skämt åsido, jag tror att hundar kan lära av varandra. Det gäller bara att utnyttja detta på rätt sätt. Sen måste så klart en viss finslipning av det hela till, men jag ser helt klart fördelar med att köra lite så här.

Izzie får konträning 🙂
Konträning med mycket fart och motivation 🙂

Då jag råutfodrar mina hundar och reser en del har jag varit i behov av någon slags kylbox för att kunna förvara hundarnas mat. Frågan blev högst aktuell för ett par månader sedan då vi skulle tävla hela helgen med övernattning och varmt väder var utlovat.

Jag ville ha en kylbox som inte var allt för stor och klumpig. Den hade bara varit tung och jobbig att bära, vilket hade inneburit att jag inte hade använt den. Sedan ville jag kunna ansluta den till vägguttag då maten skulle förvaras kallt för att inte bli dålig. Helst skulle den inte kosta multum heller. Denna kombination var inte den lättaste. Jag letade mycket och länge på nätet. Till slut hittade hittade jag en på Clas Ohlssons.

Det var en liten kylbox på 8 liter som man i bilen kunde ansluta till cigarettuttaget och med konverter kunde den även pluggas in i vägguttaget. Jag tyckte det blev en del pengar ca 600 kr för det hela, men jag slog till ändå!

Nu har jag använt den ett antal gånger och är så himla nöjd! Nog ett av mina bättre köp. Den är lätt att bära med sig då den har axelband, maten till hundarna får plats för en weekend. Den håller kylan bra, även om den inte är ansluten till någon strömkälla.

Helt klart en produkt som jag kan rekommendera om du är på jakt efter en mindre kylväska.

Idag träffade jag mina klubbkompisar Madde, Annika och Ille hemma i Blekinge. När man bor i Skåne är det svårt att hitta marker att träna i. Vi träffades på förmiddagen och började med att kolla igenom den skog som jag hade tänkt kunde vara lämplig att träna i.

Härliga Ryssberget!
Foto: Annika Öberg

Efter ha gått upp och ned för Ryssberget togs en välbehövlig paus för att ta en fika och hämta andan lite. Sedan efter det och en regnpaus var det dags att lägga spår. Jag hade egentligen inte tänkt köra några spår med mina och de hade följt med oss på promenaden i skogen. Men... jag blev lite sugen trots allt för det var ju ett bra tag sedan de hade spårat. Jag fick lite tips på hur jag skulle göra med Lilly då hon inte har fått någon direkt spårutbildning. Izzie la jag ett enklare spår då jag inte visste hur pigg hon var med tanke på promenaden tidigare och ett fyspass igår.

Lilly var först ut. Jag hade varit noggrann och markerat ut spårstart och en bit en på spåret samt slutet. Tanken var att gå över spåret och se om hon tog upp det. Jag hann knappt, en bit ifrån spårstarten, sela Lilly för hon började spåra. Tog spåret utan att vi hann passera det. Spårade på bra och var lite förvånad över att det var ett mycket kort spår. Nåja, det viktigaste är att hon lyckas. Av med selen och bus med leksaken, fast i ärlighetens namn var hon mer intresserad av att spåra än att leka...

Hade lagt ytterligare ett kort spår till Lilly. Efter det första spåret gick vi dit. Några meter innan spårstarten selade jag på henne igen. Hann inte visa spåret, hon tog spåret direkt själv och spårade fint. Lilly blev lika förvånad denna gång när spåret var slut. "Hallå, jag vill spåra!!" visade Lilly tydligen. Får nog helt enkelt lägga lite längre spår.

Izzie var helt på det klara vad som gällde när hon kom ut bilen. Hade inte tid att gå i min promenadtakt. Det var BRÅTTOM till spåret!! Skynda, skynda!! Selade på henne och visade spårstarten. Tjoff iväg och tjohoo vad roligt detta var, tyckte Izzie!! Izzie gillar att få belöning och det driver henne till att få belöningen så fort som möjligt, högsta växel dit till målet helt enkelt! Mycket bra i många sammanhang och jag gillar verkligen hennes resonemang här. Fast när vi kommer till spåret blir det lite väl slarvigt och hon vindar. Fick lite tips på det också, som jag ska prova.

Maddes, Annikas och Illes hundar hade varit väldigt glada i att gå skogsspår, jag fattade det som spåren hade gått bra. Härligt!

Xie spårar fint
Foto: Madde Andersson

Tack för en underbar dag och för goda råd om spårningen! Hoppas att vi kan träffas fler gånger, vem kunde tro att jag blev lite sugen på att träna spår? 😀

Nöjd Izzie efter har spårat

Nu under våren har det blivit en hel del tävlingar. Jag har märkt att det håller på lite för mycket av tävlingsträning, framförallt på Lilly som är orutinerad. Izzie ÄLSKAR att tävla så det märks inte lika tydligt där. 

Tidigare i veckan beslöt jag mig för att backa träningen. Det är helt enkelt dags för lite grundträning igen. Jag vill vet hur jag vill att attityden och engagemanget ska vara hos mina hundar, det är det viktigaste av allt för mig. 

Ikväll när vi inom freestylegruppen skulle ha möte passade jag på att träna lite. Perfekt att köra lite grundövningar på ett nytt ställe. Izzie var först ut och blev överraskad när hon förstod vad som väntade. Riktigt roligt tyckte hon och tog i lite extra. Vi varvade dessa övningar med lite nya saker inom freestylen. 

Lilly skällde och var missnöjd över att Izzie fick träna. När det var dags för Lilly att träna, var hon laddad. Inte blev hon mindre laddad av alla spring-övningar. Störtkul, tyckte Lilly. Att hon gav denna träning högsta betyg blev rätt tydligt då hon la sig med bollen på ca 25 meters håll när hon insåg att träningen var över. Inte ville hon sluta träna! 

Känner mig nöjd med beslutet att backa i träningen, är övertygad att detta kommer ge resultat långsiktigt. 

Igår var jag och min kompis Madde och hennes härliga terv Xie i Degebergatrakten där vi besökte ett av Skånes tre vattenfall, Forsakarsravinen. Det var roligt att se detta vattenfall, alltid lika mäktigt att njuta av naturens under. Under promenaden såg jag även en lövgroda.

När denna promenad och fotosession var över, körde vi en kort bit till Degeberga backar. Degeberga backar användes vid inspelningen av Bröderna Lejonhjärta. Jag förstår varför, det är så fint där. Nästan för fint för att vara sant. Ingen bild kan tyvärr återspegla dess riktiga skönhet. Vi njöt av utsticken och åt vår matsäck. Jag hade med mig torkad lever till hundarna, det var populärt. Så pass populärt att jag fick "inbrott" i min jackficka... hihi... Brukar alltid säga att man ska vara företagsam, och det vidhåller jag än idag även om jag har lite mindre lever här hemma... 😉

Här är en mängd bilder, skulle kanske ha rensat än mer. När ni ser alla bilder får ni tänka på att det var över 200 bilder från denna dag...

För två veckor sedan fick Lilly starta årets tävlingssäsong, till Izzies stora förtret. Det finns ingen rimlig förklaring överhuvudtaget, enligt Izzie, att Lilly fick tävla och inte hon... Igår sa jag till Izzie, imorgon ska du tävla. Jag såg Izzie sträckte på sig och tog in det som jag sa. I morse när vi gick upp så jag glimten i Izzie ögon som sa "idag ska JAG få tävla", hon var redan på morgon mycket nöjd med dagen. Efter morgonrunda och frukost begav vi oss sedan till Sölvesborgs BK i god tid innan banvandring då jag hade sett att vi hade först ut i klassen.

Banan i sig bjöd på en hel del klurigheter, men så är det ju i mästarklass. Backandet vid sidan har vi tränat om och befinner oss i ärlighetens namn fortfarande i grundträning på detta, men någon gång måste man ut och checka av det hela. Idag var en sån "någon gång". En kompis dotter höll Izzie under banvandringen, tydligen hade Izzie suttit och pipit lite grann under denna. Vid uppvärmningen kändes Izzie som vanligt, hon kampade på bra och gjorde en del övningar fint.

Izzie och jag
Taget en junidag för ett par år sedan av Pernilla Engstrand.

Rundan började på höger sida, första skylten var konen. Det gick fint. Jag var lite orolig för hur detta skulle gå, men det var inga problem. Sedan var det hopp med skickande över och därefter backande i tre steg. Min plan var att försöka samla upp Izzie så gott det gick efter hoppet för att underlätta backandet. Hann tyvärr inte riktigt samla upp henne tillräckligt för när backandet kom backande hon lite för mycket och vi förlorade sju poäng där.  Jag ser detta som ett steg i rätt riktning då hon höll positionen hyfsat bra, tidigare har hon vinklat ut över 90 grader (dvs felövning och minus tio poäng). Bara till att fortsätta träna på detta! Efter dessa tre skyltar kändes det som energin pös ut ur henne från alla håll och kanter, som hon var ett fullblod på väg ut i full galopp på en äng.

Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt lyckades vi ändå komma runt utan allt för många fadäser, bortsett att jag gjorde fel övning på en skylt både under banvandringen och när vi tävlande... Lämnade banan med att känna mig nöjd, nöjd över hur jag hanterade hennes energi och nöjd över hur härlig Izzie var. Det som jag tar med mig från denna tävling är Izzies underbara attityd och energi. Izzie gjorde verkligen sitt bästa och njöt av att få tävla, mer än så kan jag faktiskt inte begära.

Izzie