För ett tag sen blev det en ytterst oplanerad fredagstripp till Ale stenar. Direkt efter jobbet åkte vi dit och hade en mindre liten picnic. Rätt mysigt. Tyvärr var det lite dimmigt och det gick inte att se så långt bort i horisonten, men det vara härligt där ändå!
Gick till kanten för att kika ut över havet. Hux flux var Penny borta, bara Izzie var hos mig. Jag tittade ut över "stupet" bland de små kullarna för att se om hon hade trillat och slagit sig. Ingen Penny syntes. Nu började tankarna komma om hon hade trillat och brutit nacken! Oron steg. Helt plötsligt fick jag för mig att titta ned mot strandkanten. Vilken ser jag där om inte Penny. Helt ovetandes om min oro knallade hon omkring där i lugn och ro. När Izzie insåg att jag var lugn igen så sprang hon ned dit.
Det tog lite tid för mig att ta mig ned i den branta backen, tack och lov att det fanns fårstängsel att hålla sig i. Väl nere på stranden så blev det en härlig promenad tillbaks till bilen.
jag och Tina åkte som bekant till utställning i Danmark ihop. efter lite dividerande bestämde vi oss för att ta Tinas bil dit. sagt och gjort, när Tina kom till mig så började vi lasta bilen. trimbord flyttades, väskorna las på ena sidan på baksätet och Izzies bädd på andra delen av baksätet. när vi hade packat klart och var så gott som klara för att köra skulle jag bara snabbt låsa lägenheten (kan ju vara bra om man ska ut och resa...). när jag kommer tillbaks till bilen ser jag en styck Ozzy ut på vägen och ett antal väskor ståendes på trottoaren... lite konfunderade blev jag. närmre bilen ser jag även att Tina är inne i kombiutrymmet och grejar. Izzie ser jag sitter i framsätet, men inget ovanligt då hon gärna hoppar fram från baksätet. väl framme vid bilen undrar jag vad som har hänt. Joooo, säger Tina, vi har fått ett mindre problem... sen fortsatte hon, när Izzie hoppade fram så råkade hon trycka på låsknappen på nyckeln som låg på förarsätet. Vidare berättar Tina att batteriet på nyckeln har varit dåligt en längre tid och hon var förvånad att det funkade...
med gemensamma krafter försökte vi få loss lastgallret för att komma åt baksätesdörrarna och på så sätt öppna upp bilen igen... det var lättare sagt än gjort att få ner galleruslingen... en del saker gick bra att få loss, men att få det så långt ner så att vi kunde nå dörren verkar omöjligt... jag sprang iväg för att hämta sopborsten för att försöka med hjälp av kvasten öppna dörren. när jag kom till lägenheten hittade jag en rak, fin träpinne som jag tog istället. med denna pinne i högsta hugg begav jag mig igen till bilen. glatt upptäckte jag då att Tina hade lyckats överlista gallret och var nu inne i bilen! puh!!!
Izzie såg helt oförstående ut till vår glädje, hon satt ju på bästa platsen aka förarsätet! det är ju kul med en innovativ hund, men detta hade jag gärna avstått... hihi... som Tina sa när vi hade packat om allt igen och satt i bilen på väg "nu kan ju allting bara bli bättre", så rätt hon hade... knns fortfarande lite obegripligt att vi fick precis det som vi önskade oss; hanhundscertet OCH tikcertet! att det var en lång väg hem märkte vi nog aldrig riktigt av...
i helgen som gick var vi iväg på en liten roadtrip. liten är kanske fel ord då det åktes över 120 mil totalt... tur man har en bekväm och säker bil att åka i både för två- som fyrbenta! i och med att det har åkts norrut ett antal gånger har ett antal rastplatser undersökts och testats. just nu har jag två favoriter; en lite utanför Jönköping och en annan som ligger liiite längre ifrån Jönköping. tyvärr ligger dessa två ställen för nära varandra för att kunnas nyttjas vettigt på en och samma resa.
på ett av dessa favvoställen stoppades den svarta blixten för att kunna röra på benen lite, hundarna såg sin chans och tog genast ett dopp i det blå!
vidare gick vi vidare i skogen och helt plötsligt såg jag framför mig ett rött hav, ett hav av lingon. har aldrig någonsin sett så här mycket lingon. den lilla bärsamlaren i mig vaknade förståss till liv och jag ångrade bittert att jag inte hade någon bärplockare med mig. jag började fundera på om det var värt att köpa en och stanna på samma ställe på vägen hem för att samla in detta röda guld... medan jag funderade tog jag och åt lite lingon, riktigt gott!
tidigare i somras då jag visste att det väntade lite bilturer hit och dit lyckades jag hitta ett par resmatskålar i silikon för en billig peng. dessa var ju bara tvunget att invigas nu. hundmaten fylldes upp och hundarna såg rätt förväntansfulla ut. måste säga att dessa skålar var perfekta i sin storlek och väger ingenting. de får helt klart följa med på kommande turer! nöjd med mitt inköp!
jag själv åt en laxmacka, en risfrutti och drack lite god apelsindryck
på vägen hem till Skåneland stannade vi till i Linköping för att prata lite hund, men även träna HtM. när Skånegränsen passerades upptäckte vi att det som vanligt regnade där. just Skåne måste vara Sveriges svar på Seattle, det tycks alltid regna där! även om vi har haft det superbra på denna roadtrippen så är det alltid skönt att få sova i sin egen säng!