Gå till innehåll

1

Att påstå att Izzle älskar sina kramdjur är ingen underdrift. Så fort det är dags åka iväg och träna eller gå en runda letar Izzie upp något kramdjur och springer rundor med den inomhus, gärna slår hon mig med den i knävecken. Säkerligen bara för att sätta lite fart på sin slöa matte!  Vet inte hur ofta som jag får plocka undan alla hennes kramdjur som ligger överallt, men det är egentligen inget större bekymmer. Man ser utan några som helst problem vart Izzie har varit.

På en av våra morgonpromenader i veckan gick vi förbi ett ställe där det låg mängder med saker. Hux flux hade Izzie hittat ett nytt kramdjur, en anka. Världens finaste anka! Tydligen fattades det en anka i hennes collection som består av en älg, två kaniner, en mus, en räv, en rosa tvättbjörn, en elefant, en kossa, en nallebjörn, en apa, ett vildsvin och några andra som jag inte riktigt kan avgöra vilken art det är. Jag hoppas att hennes collection av kramdjur är i det närmsta fulländad nu.

Izzie med Ankan!
Izzie med Ankan!

1

Millies valpar har jag alltid varit stolt över, inte mindre stolt blir man då de dessutom visar framtassarna på många omöjliga sätt som Melvin har gjort tillsammans med sin matte Kristina: http://norrlandsbeardisar.se/2014/04/allround-melvin/

TACK till alla ägare av en Millievalp för ni tar så bra hand om dem!

1

precis sett sista avsnittet av SVTs dokumentärserie Ryttareliten. så många kloka ord sagda av våra främsta ryttare. det är ju helt klart så att hästsporten ligger långt före oss i tänk om utbildning, tävling, mognad mm. har ni inte sett denna programserie så rekommenderar jag det varmaste att ni gör det asap!

jag kommer, om jag hinner, titta igenom alla avsnitt igen.

och ja, jag hoppas verkligen det blir en andra säsong av ryttareliten!

Igår träffade jag min gamla träningskompis Sven, som jag lärde känna redan på "Chess-tiden". Första gången jag såg Sven var på min och Chess första elittävling 1993. Det var en regnig höstdag i november, minns än idag hur mycket det regnade på vägen dit. Under denna tävling så började Sven och jag pratas vid. Jag fick möjligheten att börja träna med hans gäng, vilket för mig var väldigt stort dels för att jag tränade själv men även för att Sven då tillhörde lydnadslandslaget med sin Kalle Kanon. Vi tränade oftast lördagmorgonar; först lite sök i skogen och efter söket lydnad på Kristianstad BK. Det var en väldigt rolig tid och Chess uppskattade mycket att få en heldag med bara träning.

Igår körde Sven igenom treans moment med mig och Izzie. Det var väldigt nyttigt att få någon annan att se med helt nya ögon på oss två. Vissa gamla synder visade sig något, inte som det riktigt var tidigare men jag fick ett kvitto på att jag måste fortsätta att träna vidare på det. Är helt klart glad över att vi har tagit ett par steg framåt här. Även saker som jag på sistone har valt att lägga ned lite tid på gav ett positivt kvitto.

När jag och Izzie hade gjort vårt så var det Sven och Calles (med C) tur att köra igenom tvåan. Vilken härlig attityd Calle hade! Ja, även Sven med förståss!

Efter träningen blev det obligatorisk fika och lite prat. Bara skönt att ta det lite lugnt, låta hundarna busa tillsammans i det fina vårvädret. Penny var dock lite missnöjd att hon inte fick någon träning, får väl råda bot på det idag istället! 🙂

igår var jag i närheten av en flygplats och tränade. det skulle visa vara en väldigt ovanligt ställe där mycket oväntat hände, fast sånt är ju en bara bra träning. det var inte långt till en av landningsbanorna så vi hörde på starter och landningar. jisses vad ett flygplan kan låta när det sätter igång motorerna! det var många annorlunda ljud, men märkte inte mycket reaktioner på Izzie - snarare på mig. haha

vi körde igenom treans moment och det var en fin känsla på många av dem, börjar kännas nu som hon äntligen börjar bli genomarbetad här. testade att för första gången att göra en fullständig inkallning med ställande. Izzie var så himla go. när hon hade stannat ville hon på studs vända 180 grader tillbaks mot utgångspositionen. jag fick hejda en mycket förvånad Izzie, men det var inga problem att fortsätta till mig. tror allt jag får lägga in att vi träna en liten paus innan hon får rusa tillbaks och ta belöningen. 🙂

ska helt klart åka och träna på fler annorlunda ställen, det är väldigt nyttigt. jag som förare måste bli okänslig när oväntade saker händer, det är minst lika viktigt som hunden. för att vi påverkar våra hundar väldigt mycket, det är det väl ingen som tvivlar på.