Min kompis Madde, som inte är bara en härlig träningskompis utan är leg sjukgymnast och har stenkoll på många saker, brukar tjata på mig att jag måste fysträna hundarna. Vi kan väl säga som så att jag har hörsammat vad hon har sagt, men det har varit en (bra?) bit från tanke till handling... Först nu för någon vecka sedan blev det en liten förändring. Med nya promenadmarker har jag hittat möjligheter att fysträna dem, så mycket enklare när man bor ute på landet än i stan. Idag testade jag ett nytt ställe under vår långpromenad. Detta ställe bjöd både på ett ris, tung mossa och lite lutning samtidigt.

Hundarna har dock svårt att se poängen med det hela, de tycker det är mycket roligare att vara lösa och springa fritt. Min förhoppning med denna träning är att stärka hundarnas de inre musklerna och att detta kan förebygga skador, eftersom hundarna tvingas att skritta i koppel och därmed använda en del muskler som de vanligtvis inte använder så mycket.

Denna vecka har det blivit två pass, där både Izzie och Lilly har gått över 100m vardera per gång. Säkerligen skulle det optimala vara att de fick mer sådan här träning, men jag försöker istället vara glad över det som vi får gjort. Att bara tänka på det som vi inte får gjort, vilket är en hel del just nu, ger bara en massa negativ stress.

Så här såg det ut när jag gick med Izzie respektive Lilly:

Så är såg terrängen ut, vilket kanske kan förklara varför det blev lite skakigt

Efteråt var det två glada hundar som njöt återigen att vara att lösa 🙂

Izzie med sin pinne
Glad Lilly