Gå till innehåll

Världens bästa Olle!

Jag hoppas att alla har någon som har inspirerat och hjälpt dig och din hund lite extra med träningen. När jag skaffade min första hund Chess visste jag att jag ville träna lydnad. Problemet var att jag var helt oerfaren, bortsett från kursen som jag hade gått tidigare med en drever. Jag köpte alla böcker som fanns om lydnadsträning. Privatlektioner fanns inte på denna tid.

En som såg mig och Chess var Olle Ohlsson. Olle var bruks- och lydnadsdomare. En mycket rutinerad hundförare, som gärna delade med sig av sin kunskap och berättade roliga anekdoter.

Olle var långt före sin tid om man tänker på vilka träningsmetoder som gällde då. En gång frågade han mig om jag vill få en bättre kontakt med min hund, även om det tog lite tid att träna in det. Självklart svarade jag ja. Jag fick då tips på operant inlärning för kontaktträning.

I första lydnadsklassen fanns stående och läggande under marsch. Chess och jag hade lite svårt att få rätt på när det skulle bli stående eller läggande. Det blev lätt fel när vi var oerfarna. Till min hjälp kom då, just det – Världens bästa Olle! Olle hjälpte mig hur jag skulle stärka upp detta genom att ge förkommando. Idag kallas detta för momentrutin. Glömmer aldrig den gången Olle dömde mig. Gjorde jag mina förkommandon vid stå och ligg under marsch. Han log stort när han såg mig göra detta, ett härligt minne!

Det är svårt att beskriva hur tacksam jag är för att Olle valde att hjälpa mig och Chess. Utan honom hade jag inte stått där jag är idag. Mycket av det som han lärde mig då använder jag än idag.

Tyvärr finns inte Olle med oss längre, men jag önskar att jag kunde få framföra mitt ödmjukaste tack för all hjälp. Om du bara visste hur mycket din hjälp och att du såg mig och Chess på klubben betydde. Jag önskar att jag kunde återgälda dig på något sätt, men vet att det inte går. Därför blir det bara detta kanske simpla, men ytterst tacksamma och från mitt hjärta: Tack Olle för allt!

Tack Jenny för bilden på Olle!

Att starta upp en hallverksamhet innebär många saker som man ska lära sig och få rutin på. Detta har tagit en del tid och energi, vilket har inneburit att hundarna har fått vila.

Idag när jag kom efter vi hade varit iväg och gått såg jag att Lilly var rastlös. Nu var måttet rågat, tyckte hon nog allt! Jag kollade i bokningskalendern och såg att det var en timme ledigt vid fem. Ibland har det sina fördelar att ha en egen hall 😉

 

Äntligen lite träning/Lilly
Foto: Michelle Lill

Lilly bokstavligen hoppade av glädje när jag berättade att vi skulle gå och träna. Så lycklig hon blev. Visst ska jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete när jag såg hennes reaktion. Väl i hallen tog vi det rätt lugnt. Har man vilat ett tag vill jag inte rusa in i någon hårdträning. Det gäller att mjukstarta och vänja sig vid träning. Vi körde lite fot och högerhandling/position två om vi pratar heelwork to music. Tränade på lite basövningar i dessa två positioner och lite bakdelskontroll.

Nu får jag nog ta och boka in lite mer träningspass!

Nu denna vecka har jag haft möjlighet att styra min tid lite mer än vanligt, vilket har känts väldigt trevligt! Efter ha haft influensa, magsjuka och ryggskott i år ligger jag back med min träning och har också inte återhämtat mig helt heller, utan har begränsad med energi. Detta, tillsammans med halvtidsstudier och lite kurser som jag har haft, har gjort att jag inte har hunnit träna hundarna i den utsträckning som jag har velat och jag ligger back med väldigt mycket (tex hemsidan är inte uppdaterad i år alls...). Det har varit en nyttig träning i, för mig, att vara glad för det man får gjort och inte fokusera på det som man inte får gjort.

Idag och igår hade jag lite tid "över". Istället för att göra en massa måsten beslöt jag mig för prioritera hundarna, att träna med dem. Jag bestämde mig för att träna själv så jag helt och hållet kunde styra träningen och göra vad jag känner för eller orkade med.

Lilly tjöt av glädje igår och var lite allmänt för mycket i gasen. Det är en bra erfarenhet detta också. Jag känner att jag måste fokusera mer på Lillys träning, så att vi bygger på det som vi kan och tränar på det som vi kan mindre bra. Izzie var bara glad, så glad så glad. Äntligen, verkade båda hundarna tycka.

Lilly och jag, foto: Lena Nyman

De båda fick två pass var innan jag tog en välbehövlig, för både mig och hundarna, paus innan vi avslutade träningen med varsitt pass för dem. Med Lilly valde jag att träna ett pass lydnad/rally och två pass freestyle.

Izzie kördes som uppvärmning med fotgående/heelwork och därefter var det freestyle för hela slanten. Vi måste träna på lite olika moment/tricks som vi behöver till vårt program i freestyle klass 3.

Izzie och jag på en tävling i Elfsborg maj 2017

Detta koncept var verkligen något som gav mersmak. Att i lugn och ro kunna träna på saker och ting utan någon slags tidspress var precis det som jag behövde. Dessutom att kunna ta en paus var välbehövligt både för mig som för hundarna. Nu ikväll ligger hundarna nöjda och sover.

Imorgon väntar en introduktionskurs i freestyle. Frågan är om jag ska försöka vara så morgonpigg att jag tränar hundarna ett pass innan kursen? Jag vill, men frågan är om det hinns med. Jag är av naturen en nattuggla.

Hoppas att ni därute har en fin helg!

 

Idag var nog första träningen där det tydligt visade sig att jag och Izzie har bytt spår.  För första gången någonsin körde vi ingen lydnad alls utan bara rally. Då det blev nya lydnadsregler vid årsskiftet bestämde jag mig för att det får räcka för Izzies del vad det gäller lydnaden. I höstas tog hon sitt lydnadschampionat. Det är mer eller mindre omöjligt att hålla igång fyra tävlingsgrenar samtidigt och då jag inte gillar det nya gruppmomentet för eliten, eller klass 3 som det heter nu, så var valet tämligen enkelt. Nu när lydnaden är stryken är det "bara" rally, heelwork och freestyle på tapeten. Mer än tillräckligt om du frågar mig 😉

Dagens slinga bestod av tre mästarskyltar och en avancerad. Började med en inkallningsskylt, det tyckte Izzie var skoj! Sedan körde vi konen på det längre avståndet, ca 5 m, där provade jag mig fram på olika röstlägen för att se vad Izzie fungerade bäst på. Skylt nummer 3 var tre steg bakåt, då jag håller på att lära om det så körde vi inte det tävlingsmässigt utan valde att belöna upp det. Sista skylten var stå framför och backa. Även denna skylt tränar vi på med lite nya metoder så det blir mer inlärning än tävlingsmässigt på även denna skylt. Jag tycker mig hitta några nycklar och det känns så roligt att klura över rallyskyltar! När hände det liksom sist? Rallyn har tidigare varit mer ett bihang som vi har mest bara tävlat i, inte direkt tränat.

Izzie är laddad för att träna rally!

Lilly fick också träna, fast då mest lydnad. Jag har insett att hon är snart två år gammal (ärligt talat, vart tar tiden vägen?) och då måste vi börja bli klara med grundträningen. Vi körde igenom nästan hela startklassen. Hon följer med fint i fotgåendet, kan hamna lite långt fram. Samtidigt tar jag hellre det än att hon hamnar för långt bak. Vi får arbeta vidare med halterna, finns tendenser att hamna lite snett vilket i sin tur kommer från att hon är aningen långt fram, tydligt samband. Sitt under marsch fungerar fint, sitter stabilt och rör inte framtassarna. Inkallningen, sitter fint och startar och accelererar bra. Ingången måste vi jobba på, läs bestämma vilken ingång vi ska ha. Här varierades det friskt mellan höger och vänster ingång. Kommer nog nog låta Lilly själv få bestämma vad som passar henne bäst, tror det blir en vänster då. Apporteringen. Bra reaktion, tar upp den fint men måste fortsätta att arbeta med avslutet något. Finns lite detaljer som jag vill förbättra där. Vi hade inget hopphinder tillgängligt vid detta träningspass, det får vi ta nästa gång. Hon håller en positiv och härlig attityd genom hela träningspasset, vilket är det viktigaste för mig. Visst hoppar hon runt mig, men vad gör det? Träning SKA vara roligt!

För Lillys del måste jag även bestämma inriktning på vad vi ska fokusera på. Tanken är, vi får se hur det blir, att tävla både rally, freestyle och lydnad detta år. Heelworken väntar jag ett år och tränar på vad det gäller positionsarbetet där. Hon har tre positioner klara för tävling, åtminstone i klass 1. Långsiktigt går det inte att tävla i fyra grenar samtidigt, det är bara till att inse. Jag har mina tankar på vad vi ska fokusera på, men jag måste få tänka i några vändor till innan jag bestämmer mig helt.

Lilly och jag Foto: Lena Nyman

1

Att vi med vårt kroppsspråk ger signaler till våra hundar är inget nytt. Men hur ofta tänker vi på hur vi styr vår kropp och omedvetet skickar ut olika signaler till våra kära fyrbenta? Hundarna är fenomenala på att läsa oss, det har de tränat på sedan de domesticerades. Bara genom att tänka en negativ tanke sänder vi, utan att veta om det, olika signaler till vår hund. Under ett träningspass testade jag på min yngre hund att bara ändra ansiktsuttrycket medvetet ändrades säkerligen mitt kroppsspråk rejält. Min yngre hund Lilly är 1½ år gammal och har i ärlighetens namn inte fått massor av träningstid då hon står/stått i skuggan av sin mamma Izzie. Det har borde för- och nackdelar av att stå i skuggan av en annan hund, mina tankar kring detta får jag nog ta i ett annat blogginlägg.

Rätt tanke och attityd

När jag tränade fot med Lilly provade jag att ha olika ansiktsuttryck för att se om det gav någon skillnad. Att det blev en skillnad, det kan jag lova! Genom att se lite sammanbiten ut, som man gärna gör på tävling, gjorde Lilly en aning osäker. Såg jag fortsatt sammanbiten ut tyckte hon att jag var för konstig i förhållande till hur jag brukar vara. Hade jag däremot ett leende på läpparna, följde hon med glatt och villigt. Att hon inte enbart gick på mitt ansiktsuttryck utan även mitt kroppsspråk är jag övertygad om eftersom jag hade en stor täckjacka på mig och det var svårt att se hela mitt ansiktet. Min slutsats av detta är att beroende på vilket ansiktsuttryck (och sinneslag) jag har ändrar även mitt kroppsspråk. Hundarna är expert på att läsa oss på nanosekunder. När jag ska tävla med mina hundar ska jag försöka ha ett leende på läpparna då de går bättre och mer avslappnat i sin position då.

Med ett leende på läpparna går det mest så mycket enklare!

På annandagen hade vi ett avstamp inför det stundande året. För ett par dagar sedan var jag och handlade upp det presentkort som Izzie vann då hon blev lydnadschampion, det blev självklart en massa hundgodis! Idag var det dags att låta avstampet bli handling. Årets första vecka börjar nämligen med en massa träning. Jättekul, tycker både jag och hundarna! Då jag har varit rejält sjuk de senaste dagarna så det blev kanske inte så lång träning som hundarna hade önskat, lite är klart bättre än ingenting!

Izzies championatvinst
Izzies championatvinst

Izzie körde jag igenom nästan hela vårt freestyleprogram på. Det sitter inte än, men jag tycker att det känns skönt att det i stora hela veta på ett ungefär hur programmet ska vara nu. Då kan vi träna olika sekvenser här hemma och få förhoppningsvis ett bra flyt i dessa. Jag måste tänka på att vara tydlig i mina signaler här då det är en massa saker som ska utföras på en hyfsat kort tid, har inte riktigt koll på hur lång sången är i tid räknat. Då en rallybana var uppsatt med många av de nya skyltar som kom nu efter årsskiftet gjorde vi dessa också. Tyckte Izzie trots avsaknaden av rallyträning den sista månaden skötte sig mycket väl där. Överlycklig var, kanske ska jag börja köra lite mer organiserad rallyträning med henne.

Lilly har jag backat i träningen vad det gäller hennes fotträning. Det finns vissa detaljer som vill jag stärka upp. Efter två pass med detta så syntes (eller åtminstone kändes) det att nu börjar dessa detaljer falla på plats. Att backa i sin träning måste man göra med jämna mellanrum, för mig är det inget slags nederlag utan fullständigt naturligt. Jag backar hellre och får fram det som jag vill ha, att stressa fram ger oftast bara ett kortsiktigt mindre bra resultat. Lilly fick även köra på samma bana som Izzie gick och fixade både mästarskyltar och högerhandling finfint. Vi provade även idag att låna bästa Lisas ena apportbock. Inga konstigheter med en ny, skönt! Fast å andra sidan är ju Lisas Tam och Spice Lillys bästa lekkompisar, i synnerhet Tam. Tam och Lilly kan springa i långa vida bågar i hög hastighet under en längre period, så härligt att se när de sträcker ut.

Nu blir det lite småpilleri till nästa träningspass i hallen, längtar redan!

Vi trivs i hallen! Foto: Lisa Grönstedt
Vi trivs i hallen! Alla som var med idag är inte med på bilden.
Foto: Lisa Grönstedt-Vilhelmsson

Jag har funderat en del över träningen den senaste tiden. Lilly och Izzie är visserligen väldigt nära släkt, men ändå olika i vissa avseenden. Lilly som en unghund är full av energi, ibland nästan sprutar det energi ut ur öronen på henne (vilket jag gillar). Izzie är mer rutinerad, funderar på om jag introducerar något nytt betydligt mer och analyserar det med sin erfarenhet för att göra det så bra som möjligt. Med Izzie kan jag säga glada tillrop utan problem, hon vet vad det innebär. Fortsätt att jobba på tills rätt belöningssignal kommer. Lilly däremot, henne får jag vara mer lågmäld med för att hon ska behålla sitt fokus.

Lilly med en kong
Lilly med en kong

En sån enkel sak är fotgåendet. Med Izzie ska jag göra en hyfsad snabb start för att hon ska tycka det är riktigt festligt. Gör jag samma start med Lilly är hon uppe i axelhöjd vid första steget. Med Lilly nu har jag kampanjat en lugnare start under ett par träningar, med en mycket lugn belöning när hon gör rätt. Det gäller att anpassa belöningen till vad man vill uppnå. Idag på träningen började hon fint och sansat samtliga starter, så nöjd och glad jag blev över detta!

Något som Izzie tycker är svårt är ordförståelse. Hon chansar gärna för att få sin belöning så snabbt som möjligt. Jag har funderat en del här. Izzie har pensionerats från lydnaden där zätat är enligt mig det enda moment som kräver bra ordförståelse, de andra momenten är mer kedjor med en hyfsat väntad utgång. I freestylen tänkte jag först att vi måste få in en ordentlig ordförståelse på vissa bitar. Där har jag tänkt om. Jag bestämmer själv ordningen i freestylen, kan jag bara träna in detta i en kedja kommer det att fungera bra. Sagt och gjort, så körde vi de sista två freestylepassen. Izzie har nu blivit lugnare och mer fokuserad då hon vet vad som förväntas av henne. Det är egentligen plättlätt, men ibland behöver jag tänka till för att kunna optimera det på bästa möjliga sätt. Det är så lätt att fasta i fel hjulspår.

Vad gäller Izzies freestyleprogram känns det som det går framåt. Hela programmet är inte satt ännu, men jag klurar på vissa bitar av det. Gäller att försöka få det så smidigt, och bra, som möjligt. Sen ska det bara väljas låt och göras program till Lilly med, tur att man inte är sysslolös 😉

Träningshatten som har fått stå ut med lite tilltag.. Rosa silvertejp löser det mesta!
Träningshatten som har fått stå ut med lite tilltag.. Rosa silvertejp löser det mesta!