Gå till innehåll

Ikväll är det nio år sen jag fick säga farväl till min underbara Chess. Min första beardis som jag gjorde hur mycket misstag som helst med, Chess var förlåtande och visa mig istället hur man istället kunde. Så många underbara minnen Chess gav mig, inte bara på tävlingsbanan (hon vann U-SM, blev SE LCH & DK LCH mm) utan framförallt så mycket som hon lärde mig om livet. Det var med henne jag växte upp, på många sätt och plan. Det var med henne som jag lärde mig grunderna i hundträning (redan på denna tid så tränade man positivt och lite operant). Det var med henne som jag flyttade hemifrån. Det var med henne jag lärde mig om föreningslivet. Det var med henne som jag fick uppleva tävlingsvärlden. Det var med henne som jag fick lära känna underbara vänner, ett par av dessa har jag fortfarande kontakt med och vi tränar ihop då och då.

Jag kommer aldrig glömma denna höstkväll då jag fick säga farväl till henne. Hon hade fram till en kort tid innan denna dag varit kärnfrisk och följde med på promenader på över en timme in i det sista. Denna dag sa Chess till mig att nu måste du och jag går skilda vägar, det är dags att säga hejdå. Jag trodde jag skulle gå itu, hur skulle jag överleva utan min Chess? Det tog oerhört lång tid innan jag kunde prata om henne, det gjorde helt enkelt för ont. Saknaden var så stor, likaså smärtan. Idag finns saknaden fortfarande, det kommer den alltid att göra.

Jag är bara så tacksam för allt hon lärde mig och allt hon gav mig. TACK CHESS!! Vi ses på andra sidan.

Chess 14 år gammal
Chess 14 år gammal

ps. Självfallet går det inte att sammanfatta ett liv på över femton år på några rader. Att jag ens försökte...

Igår träffade jag min gamla träningskompis Sven, som jag lärde känna redan på "Chess-tiden". Första gången jag såg Sven var på min och Chess första elittävling 1993. Det var en regnig höstdag i november, minns än idag hur mycket det regnade på vägen dit. Under denna tävling så började Sven och jag pratas vid. Jag fick möjligheten att börja träna med hans gäng, vilket för mig var väldigt stort dels för att jag tränade själv men även för att Sven då tillhörde lydnadslandslaget med sin Kalle Kanon. Vi tränade oftast lördagmorgonar; först lite sök i skogen och efter söket lydnad på Kristianstad BK. Det var en väldigt rolig tid och Chess uppskattade mycket att få en heldag med bara träning.

Igår körde Sven igenom treans moment med mig och Izzie. Det var väldigt nyttigt att få någon annan att se med helt nya ögon på oss två. Vissa gamla synder visade sig något, inte som det riktigt var tidigare men jag fick ett kvitto på att jag måste fortsätta att träna vidare på det. Är helt klart glad över att vi har tagit ett par steg framåt här. Även saker som jag på sistone har valt att lägga ned lite tid på gav ett positivt kvitto.

När jag och Izzie hade gjort vårt så var det Sven och Calles (med C) tur att köra igenom tvåan. Vilken härlig attityd Calle hade! Ja, även Sven med förståss!

Efter träningen blev det obligatorisk fika och lite prat. Bara skönt att ta det lite lugnt, låta hundarna busa tillsammans i det fina vårvädret. Penny var dock lite missnöjd att hon inte fick någon träning, får väl råda bot på det idag istället! 🙂

2

Idag är det hela åtta (!) år sen Chess vandrade vidare till andra sidan. Världens bästa och mesta Chess. Det var hon som ledde mig in i hunderiet, vem kunde tro att jag skulle bli så här biten? Visserligen var målet med henne att ta ett LP (LPI heter det nu för tiden), det kändes stort. Oerhört stort. Att hon skulle vinna U-SM i bruksspår, bli lydnadschampion i både Sverige och Danmark, bli BIS-placerad som veteran på utställning och tävla SM i agility, det fanns överhudtaget inte alls med på världskartan... Verkligen inte.

Chess och jag gick inte så många kurser; en valpkurs, en för lydnadsklass I, en appellkurs och ett par läger i agility. Kursverksamheten var inte lika utbredd som den är idag. Allt annat tränade vi in på egen hand, på min farmors stora gräsmatta.
Meriterna i all ära, men det var inte det som gjorde Chess till Chess utan det var hennes stora, härliga personlighet. Ibland kändes det som jag aldrig behövde prata med henne, hon visste vad jag ville nästan innan jag själv visste det. Vi hade en speciell kontakt.

Kommer alltid vara tacksam att jag fick förtroendet att ha det "Lilla Hjärtat" hos mig. Tack Gunilla och Johanna för detta fina förtroende!

Chess kommer alltid att fattas mig, min lilla Skällabella. <3

Chess 14 år gammal
Chess 14 år gammal - en av mina favoritbilder på henne