Gå till innehåll

Egentligen borde jag ha lagt mig för länge sedan, men...  Jag har varit bloggsugen länge nu och nu fanns det ingen återvändo...

Idag var första gången vi tränade på läääänge. Det var en intensiv tävlingsperiod veckor runt, före och efter påsk. Vi gjorde tre-fyra starter i snitt. Lilly tog sitt championat veckan innan påsk, stor lycka och ett delmål med henne var uppnått. Izzie presterade fina rundor under alla tävlingar och domarna gillade hennes rundor också (vilket vi så klart tyckte var jätteroligt). Med Izzie var bara målet att försöka föra henne lugnt och sansat runt banan. För båda hundarna har jag som mitt stora mål att vara den bästa handlern. Det låter kanske banalt, men jag känner att det är det viktigaste för mig. Våra hundar har inte bett om att få tävla, det är något som vi människor bestämmer att vi ska göra. Därför anser jag att min plikt mot mina hundar är att göra det så schysst som möjligt för dem.

Dagen då Lilly blev champion

Efter tävlingen i Lund där Izzie fick 99 resp 100 poäng började jag känna mig trött och lite oinspirerad, faktiskt. Lilly gjorde planerade disk-starter. Det har varit ett mycket hektiskt tävlingsschema och det är ganska naturligt att både jag och hundarna var lite slitna. Så istället för att försöka förbättra våra kvalresultat på periodens sista tävling tog vi ledigt. Det var mycket välbehövligt och skönt att bara få slappa en dag. Att tävla med Izzie kräver att man har 100% fokus och koncentration, annars blir det lattjolaban och röj. I nuläget är det inte SM-listan klar, men vi ser vad som händer. Kommer vi till SM, så gör vi. Om inte, så har vi massor annat att göra. 🙂

Denna veckan som har gått har jag haft mycket kurser och då blir det inte lika mycket träning för hundarna. När jag vaknade i morse och solen sken fick jag lite inspiration att träna. Efter frukost och lite vila begav vi oss ut på tävlingsplanen. På schemat idag stod lite freestyle- och heelwork to music-träning. Riktigt roligt var det att träna igen, tyckte både jag och hundarna. Vi filade vidare på resp program. Jag undrar om vi någonsin kommer bli klara för start... Måste ta tag i denna träning och bestämma mig vad programmen ska innehålla så jag kan sitta och nöta in detta först i mitt huvud och sen träna in det med Izzie eller Lilly beroende på vilkens program det är. Det tar sån tid att få ordning på ett klass 3-program, tycker jag. En "vacker dag" så är förhoppningsvis programmen färdiga.

Laddade för dagens träning!

Imorgon ser vi framemot en träningsträff med Lena och Sören. Det ska bli skoj!

Att starta upp en hallverksamhet innebär många saker som man ska lära sig och få rutin på. Detta har tagit en del tid och energi, vilket har inneburit att hundarna har fått vila.

Idag när jag kom efter vi hade varit iväg och gått såg jag att Lilly var rastlös. Nu var måttet rågat, tyckte hon nog allt! Jag kollade i bokningskalendern och såg att det var en timme ledigt vid fem. Ibland har det sina fördelar att ha en egen hall 😉

 

Äntligen lite träning/Lilly
Foto: Michelle Lill

Lilly bokstavligen hoppade av glädje när jag berättade att vi skulle gå och träna. Så lycklig hon blev. Visst ska jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete när jag såg hennes reaktion. Väl i hallen tog vi det rätt lugnt. Har man vilat ett tag vill jag inte rusa in i någon hårdträning. Det gäller att mjukstarta och vänja sig vid träning. Vi körde lite fot och högerhandling/position två om vi pratar heelwork to music. Tränade på lite basövningar i dessa två positioner och lite bakdelskontroll.

Nu får jag nog ta och boka in lite mer träningspass!

I freestyle-världen finns det lite av en annan kultur som jag inte har mött i motsvarande grad i de andra hundgrenar som jag har tävlat i. Detta "fenomen" som jag nu tänker på är belöningsstarter.

En belöningsstart innebär att man väljer att belöna sin hund med en leksak eller gå utanför ringen och ge godis. När man har belönat klart fortsätter man att köra sitt program/sina övningar så länge musiken spelas. Givetvis blir man diskvalificerad, men för hunden är det en positiv upplevelse. En stor positiv upplevelse. Dessa belöningsstarter görs när det behövs, oavsett vilken klass man tävlar. Jag har sett ekipage som vunnit flera stora internationella mästerskap göra belöningsstarter, precis som jag har sett ekipage med betydligt mindre rutin också göra belöningsstarter.

Jag är övertygad om att man med detta kan få sin hund lite extra på hugget och gilla tävlingar mer jämfört utan någon belöningsstart. Även om det finns träningstävlingar blir stämningen och adrenalinnivåerna inte detsamma som på tävling. Hundarna är smarta!

Visst kan man diska sig i andra grenar. Jag har gjort det förra året när jag tävlade elitlydnaden. Domaren blev inte glad på mig när jag tog upp en boll med snöre. Lät Izzie ta bollen medans jag höll i den och sprang ut från plan. Har även valt diskat mig i rallylydnad, inte samma sura miner där.

Det känns som det är en mer avslappnad inställning till att göra en belöningsstart i freestyle/heelwork jämfört med många andra grenar. Inga bekymmer alls, se bara till att ge domarna ett tydligt tecken eller informera dem innan, vid banvandringen tex. I freestyle och heelwork förekommer också en högre utsträckning att "skoj-klasser" arrangeras i samband med officiella tävlingar, där man kan välja att belöna sin hund.

Rätt attityd är viktigt!

Idag var nog första träningen där det tydligt visade sig att jag och Izzie har bytt spår.  För första gången någonsin körde vi ingen lydnad alls utan bara rally. Då det blev nya lydnadsregler vid årsskiftet bestämde jag mig för att det får räcka för Izzies del vad det gäller lydnaden. I höstas tog hon sitt lydnadschampionat. Det är mer eller mindre omöjligt att hålla igång fyra tävlingsgrenar samtidigt och då jag inte gillar det nya gruppmomentet för eliten, eller klass 3 som det heter nu, så var valet tämligen enkelt. Nu när lydnaden är stryken är det "bara" rally, heelwork och freestyle på tapeten. Mer än tillräckligt om du frågar mig 😉

Dagens slinga bestod av tre mästarskyltar och en avancerad. Började med en inkallningsskylt, det tyckte Izzie var skoj! Sedan körde vi konen på det längre avståndet, ca 5 m, där provade jag mig fram på olika röstlägen för att se vad Izzie fungerade bäst på. Skylt nummer 3 var tre steg bakåt, då jag håller på att lära om det så körde vi inte det tävlingsmässigt utan valde att belöna upp det. Sista skylten var stå framför och backa. Även denna skylt tränar vi på med lite nya metoder så det blir mer inlärning än tävlingsmässigt på även denna skylt. Jag tycker mig hitta några nycklar och det känns så roligt att klura över rallyskyltar! När hände det liksom sist? Rallyn har tidigare varit mer ett bihang som vi har mest bara tävlat i, inte direkt tränat.

Izzie är laddad för att träna rally!

Lilly fick också träna, fast då mest lydnad. Jag har insett att hon är snart två år gammal (ärligt talat, vart tar tiden vägen?) och då måste vi börja bli klara med grundträningen. Vi körde igenom nästan hela startklassen. Hon följer med fint i fotgåendet, kan hamna lite långt fram. Samtidigt tar jag hellre det än att hon hamnar för långt bak. Vi får arbeta vidare med halterna, finns tendenser att hamna lite snett vilket i sin tur kommer från att hon är aningen långt fram, tydligt samband. Sitt under marsch fungerar fint, sitter stabilt och rör inte framtassarna. Inkallningen, sitter fint och startar och accelererar bra. Ingången måste vi jobba på, läs bestämma vilken ingång vi ska ha. Här varierades det friskt mellan höger och vänster ingång. Kommer nog nog låta Lilly själv få bestämma vad som passar henne bäst, tror det blir en vänster då. Apporteringen. Bra reaktion, tar upp den fint men måste fortsätta att arbeta med avslutet något. Finns lite detaljer som jag vill förbättra där. Vi hade inget hopphinder tillgängligt vid detta träningspass, det får vi ta nästa gång. Hon håller en positiv och härlig attityd genom hela träningspasset, vilket är det viktigaste för mig. Visst hoppar hon runt mig, men vad gör det? Träning SKA vara roligt!

För Lillys del måste jag även bestämma inriktning på vad vi ska fokusera på. Tanken är, vi får se hur det blir, att tävla både rally, freestyle och lydnad detta år. Heelworken väntar jag ett år och tränar på vad det gäller positionsarbetet där. Hon har tre positioner klara för tävling, åtminstone i klass 1. Långsiktigt går det inte att tävla i fyra grenar samtidigt, det är bara till att inse. Jag har mina tankar på vad vi ska fokusera på, men jag måste få tänka i några vändor till innan jag bestämmer mig helt.

Lilly och jag Foto: Lena Nyman

1

Att vi med vårt kroppsspråk ger signaler till våra hundar är inget nytt. Men hur ofta tänker vi på hur vi styr vår kropp och omedvetet skickar ut olika signaler till våra kära fyrbenta? Hundarna är fenomenala på att läsa oss, det har de tränat på sedan de domesticerades. Bara genom att tänka en negativ tanke sänder vi, utan att veta om det, olika signaler till vår hund. Under ett träningspass testade jag på min yngre hund att bara ändra ansiktsuttrycket medvetet ändrades säkerligen mitt kroppsspråk rejält. Min yngre hund Lilly är 1½ år gammal och har i ärlighetens namn inte fått massor av träningstid då hon står/stått i skuggan av sin mamma Izzie. Det har borde för- och nackdelar av att stå i skuggan av en annan hund, mina tankar kring detta får jag nog ta i ett annat blogginlägg.

Rätt tanke och attityd

När jag tränade fot med Lilly provade jag att ha olika ansiktsuttryck för att se om det gav någon skillnad. Att det blev en skillnad, det kan jag lova! Genom att se lite sammanbiten ut, som man gärna gör på tävling, gjorde Lilly en aning osäker. Såg jag fortsatt sammanbiten ut tyckte hon att jag var för konstig i förhållande till hur jag brukar vara. Hade jag däremot ett leende på läpparna, följde hon med glatt och villigt. Att hon inte enbart gick på mitt ansiktsuttryck utan även mitt kroppsspråk är jag övertygad om eftersom jag hade en stor täckjacka på mig och det var svårt att se hela mitt ansiktet. Min slutsats av detta är att beroende på vilket ansiktsuttryck (och sinneslag) jag har ändrar även mitt kroppsspråk. Hundarna är expert på att läsa oss på nanosekunder. När jag ska tävla med mina hundar ska jag försöka ha ett leende på läpparna då de går bättre och mer avslappnat i sin position då.

Med ett leende på läpparna går det mest så mycket enklare!

Izzie
Izzie

Häromdagen kom det ut årslistorna ut för Årsbästa-listorna som Svenska Freestylehundklubben har. När jag nu ikväll hörde att dessa var klara, var jag så klart tvungen att kolla in Årets nybörjare i Heelwork. Gissa om jag blev förvånad, men oerhört stolt och glad, när jag såg att Izzie kom på fjärde plats i hela Sverige! De fyra bästa resultaten räknas. Izzie har under året endast gjort fyra starter, det gick alltså inte att räkna bort något resultat. Nu ikväll sitter jag mest med ett oerhört stort leende som går från ena örat till det andra 😉 Fatta, Izzie är fjärde bästa nybörjarhund i hela riket! Min underbara Izzie!!! <3

HTM-listan
HTM-listan

Jag har funderat en del över träningen den senaste tiden. Lilly och Izzie är visserligen väldigt nära släkt, men ändå olika i vissa avseenden. Lilly som en unghund är full av energi, ibland nästan sprutar det energi ut ur öronen på henne (vilket jag gillar). Izzie är mer rutinerad, funderar på om jag introducerar något nytt betydligt mer och analyserar det med sin erfarenhet för att göra det så bra som möjligt. Med Izzie kan jag säga glada tillrop utan problem, hon vet vad det innebär. Fortsätt att jobba på tills rätt belöningssignal kommer. Lilly däremot, henne får jag vara mer lågmäld med för att hon ska behålla sitt fokus.

Lilly med en kong
Lilly med en kong

En sån enkel sak är fotgåendet. Med Izzie ska jag göra en hyfsad snabb start för att hon ska tycka det är riktigt festligt. Gör jag samma start med Lilly är hon uppe i axelhöjd vid första steget. Med Lilly nu har jag kampanjat en lugnare start under ett par träningar, med en mycket lugn belöning när hon gör rätt. Det gäller att anpassa belöningen till vad man vill uppnå. Idag på träningen började hon fint och sansat samtliga starter, så nöjd och glad jag blev över detta!

Något som Izzie tycker är svårt är ordförståelse. Hon chansar gärna för att få sin belöning så snabbt som möjligt. Jag har funderat en del här. Izzie har pensionerats från lydnaden där zätat är enligt mig det enda moment som kräver bra ordförståelse, de andra momenten är mer kedjor med en hyfsat väntad utgång. I freestylen tänkte jag först att vi måste få in en ordentlig ordförståelse på vissa bitar. Där har jag tänkt om. Jag bestämmer själv ordningen i freestylen, kan jag bara träna in detta i en kedja kommer det att fungera bra. Sagt och gjort, så körde vi de sista två freestylepassen. Izzie har nu blivit lugnare och mer fokuserad då hon vet vad som förväntas av henne. Det är egentligen plättlätt, men ibland behöver jag tänka till för att kunna optimera det på bästa möjliga sätt. Det är så lätt att fasta i fel hjulspår.

Vad gäller Izzies freestyleprogram känns det som det går framåt. Hela programmet är inte satt ännu, men jag klurar på vissa bitar av det. Gäller att försöka få det så smidigt, och bra, som möjligt. Sen ska det bara väljas låt och göras program till Lilly med, tur att man inte är sysslolös 😉

Träningshatten som har fått stå ut med lite tilltag.. Rosa silvertejp löser det mesta!
Träningshatten som har fått stå ut med lite tilltag.. Rosa silvertejp löser det mesta!