Egentligen skulle jag göra en massa saker som fixa inför helgen, fixa med resultat och bilder från mästerskapshelgen (ras-SM) eller något annat. För en gång skull valde jag faktiskt att strunta i allt detta och bara göra något som jag känner för, blogga! Om någon tycker jag valde fel får de gärna tycka det, men jag behöver inte veta det 😉

Som många säkert vet är jag förtjust i belöningsstarter. Fördelen med belöningsstarter är att bygga upp hundens förväntan i just tävlingssituationer. Det går självklart att göra detta på träningstävlingar med, men just nu är det väldigt ont om dessa.

Första helgen i juni var det riktigt knökvarmt och Lilly skulle starta i rallyns avancerade klass. Då hon sedan ett tag tillbaka är uppflyttad i mästare, men jag har velat av olika anledningar att flytta upp henne. Med tanke på värmen och jag har velat ha fram lite mer attityd på tävlingar så valde jag köra belöningsstarter i båda starterna denna dag.

I första starten gick hon på bra, det var ett bra tryck i henne och hon var med mig. Jag velade lite på om jag skulle fortsätta eller belöna. Sen tänkte, äh vad sjutton nu kör vi och belönade med en leksak. Lilly såg lite förvånad ut, men blev väldigt lycklig. Sen körde vi lite till och en ny belöning. Därefter valde jag att gå av banan, ville inte ta allt för lång tid på banan utan ungefär så pass lång tid som det skulle ta att gå runt banan om jag hade valt att tävla. Givetvis hade jag informerat domaren innan. Efteråt kom skrivaren från till mig och var nästan förtvivlad för att jag hade valt att diska oss då Lilly gick så fint. Då kände jag mig nöjd, jag hade belönat Lilly i de rätta lägena där hon gick på. Det är detta som jag vill belöna upp.

Vid banvandringen till den andra starten informerade jag Ida (Lindgren) som skulle döma att jag kommer att diska oss. Lilly gick in med en högre förväntan och bättre attityd på plan. Så himla nöjd jag kände mig då, om jag själv får säga det.  Efter några skyltar så kom bollen fram och det var en överlycklig Lilly som började leka. Lite bus och sen ett par skyltar till, därefter mer bus och vi lämnade planen.

Ida skrev en fin kommentar i protokollet. Tack snälla Ida!!

Nu i helgen var det beardismästerskapen i agility, lydnad och rally. Lilly var anmäld till både lydnaden och rallyn. Rallyn gick först. Lilly gick in med en superpositiv attityd. Lite väl glad ibland, men det ser jag inte som något problem. Kände mig så lyrisk över hennes attityd och vi-känsla på banan. Detta var precis det som jag ville uppnå. Så himla glad och lycklig för det. Tänkte inte ens på att det var stekhett ute.

Poängen var inget att skryta med, 73 poäng, men jag fokuserar främst på att känsla och attityd ska vara rätt. Jag tycker det är svårare att tävla en hund som gör allt tekniskt rätt, men har fel attityd än tvärtom.

Dagen efter var det lydnad. Även här blev det lite glädjefel, men attityd och känslan var på topp. Dessa glädjefel ska vi så klart arbeta på. Just nu glädjs jag bara åt att attityden på tävlingsbanan är precis så som jag önskar!

PS. För er som undrar blev Izzie årets rallymästare och Lilly blev årets lydnadsmästare, de båda försvarade sina titlar. Jag är så klart en oerhört stolt matte till dessa guldklimpar! <3

Nu denna vecka har jag haft möjlighet att styra min tid lite mer än vanligt, vilket har känts väldigt trevligt! Efter ha haft influensa, magsjuka och ryggskott i år ligger jag back med min träning och har också inte återhämtat mig helt heller, utan har begränsad med energi. Detta, tillsammans med halvtidsstudier och lite kurser som jag har haft, har gjort att jag inte har hunnit träna hundarna i den utsträckning som jag har velat och jag ligger back med väldigt mycket (tex hemsidan är inte uppdaterad i år alls...). Det har varit en nyttig träning i, för mig, att vara glad för det man får gjort och inte fokusera på det som man inte får gjort.

Idag och igår hade jag lite tid "över". Istället för att göra en massa måsten beslöt jag mig för prioritera hundarna, att träna med dem. Jag bestämde mig för att träna själv så jag helt och hållet kunde styra träningen och göra vad jag känner för eller orkade med.

Lilly tjöt av glädje igår och var lite allmänt för mycket i gasen. Det är en bra erfarenhet detta också. Jag känner att jag måste fokusera mer på Lillys träning, så att vi bygger på det som vi kan och tränar på det som vi kan mindre bra. Izzie var bara glad, så glad så glad. Äntligen, verkade båda hundarna tycka.

Lilly och jag, foto: Lena Nyman

De båda fick två pass var innan jag tog en välbehövlig, för både mig och hundarna, paus innan vi avslutade träningen med varsitt pass för dem. Med Lilly valde jag att träna ett pass lydnad/rally och två pass freestyle.

Izzie kördes som uppvärmning med fotgående/heelwork och därefter var det freestyle för hela slanten. Vi måste träna på lite olika moment/tricks som vi behöver till vårt program i freestyle klass 3.

Izzie och jag på en tävling i Elfsborg maj 2017

Detta koncept var verkligen något som gav mersmak. Att i lugn och ro kunna träna på saker och ting utan någon slags tidspress var precis det som jag behövde. Dessutom att kunna ta en paus var välbehövligt både för mig som för hundarna. Nu ikväll ligger hundarna nöjda och sover.

Imorgon väntar en introduktionskurs i freestyle. Frågan är om jag ska försöka vara så morgonpigg att jag tränar hundarna ett pass innan kursen? Jag vill, men frågan är om det hinns med. Jag är av naturen en nattuggla.

Hoppas att ni därute har en fin helg!

 

I eftermiddags när jag var ute och gick långrundan med hundarna kom jag på mig själv att jag nog måste ha mediterat en bra stund, för jag hade ingen aning om hur jag hade kommit dit där jag befann mig. Det var inte så att jag trodde att jag var vilse, utan jag hade nog bara gått utan att riktigt notera hur jag gick. Med andra ord, det var riktigt avkopplande att bara gå och inte tänka på en massa saker som hade hänt eller behövde lösas.

Inte märkte jag heller att kylan bet i kinden. I början av promenaden hörde jag hur r vinden tog i så träden sjöng för mig i skogen, men även detta "försvann". Jag kände bara frid, lugn och ro.  Jag vet inte hur länge sedan jag hade denna känsla, men det var en härlig bra känsla. Får hoppas att jag upplever snart igen en meditativ promenad.

Några bilder på hundarna hann jag dock med att ta 🙂

Lilly
Lilly & Izzie
Izzie & Lilly

Min kompis Madde, som inte är bara en härlig träningskompis utan är leg sjukgymnast och har stenkoll på många saker, brukar tjata på mig att jag måste fysträna hundarna. Vi kan väl säga som så att jag har hörsammat vad hon har sagt, men det har varit en (bra?) bit från tanke till handling... Först nu för någon vecka sedan blev det en liten förändring. Med nya promenadmarker har jag hittat möjligheter att fysträna dem, så mycket enklare när man bor ute på landet än i stan. Idag testade jag ett nytt ställe under vår långpromenad. Detta ställe bjöd både på ett ris, tung mossa och lite lutning samtidigt.

Hundarna har dock svårt att se poängen med det hela, de tycker det är mycket roligare att vara lösa och springa fritt. Min förhoppning med denna träning är att stärka hundarnas de inre musklerna och att detta kan förebygga skador, eftersom hundarna tvingas att skritta i koppel och därmed använda en del muskler som de vanligtvis inte använder så mycket.

Denna vecka har det blivit två pass, där både Izzie och Lilly har gått över 100m vardera per gång. Säkerligen skulle det optimala vara att de fick mer sådan här träning, men jag försöker istället vara glad över det som vi får gjort. Att bara tänka på det som vi inte får gjort, vilket är en hel del just nu, ger bara en massa negativ stress.

Så här såg det ut när jag gick med Izzie respektive Lilly:

Så är såg terrängen ut, vilket kanske kan förklara varför det blev lite skakigt

Efteråt var det två glada hundar som njöt återigen att vara att lösa 🙂

Izzie med sin pinne
Glad Lilly

Det var idag över tre månader sen jag fotograferade med min "riktiga" kamera. När jag körde hem från jobbet idag, slutade tidigt, såg jag all vacker rimfrost och fick inspiration att fotografera igen. Sån härlig känsla, då den inte riktigt har infunnit sig på länge. Det var nästan som meditation att gå med kameran runt halsen och ta lite bilder. Här är ett axplock av dagens bilder:

Izzie & Lilly i solnedgången
Lilly
Lilly och Izzie i ljungen
På promenad
Lilly
Izzie
Härliga färger med dessa äpplen och lite lek med skärpedjupet.
Izzie med sin fina pinne
Izzie  med sin fina pinne
Izzie med sin fina pinne
Balanstränng för Izzie och Lilly
Izzie
Lilly
Härlig rimfrost!

Nu äntligen har jag fått tid att redigera bilder, och återhämta mig, från vår tur på Hanö. Det var en härlig dag och fin natur där, även om vi fick lite väl mycket dramatik i slutet av dagen. 😉

Bönsäcken
Xie vid bönsäcken
Vid Bönsäcken
Izzie
Lilly
Gänget!
Izzie (med en obligatorisk pinne i munnen) & Xie
Xie & Lilly
Xie & Lilly
Lilly
Grav vid engelska kyrkogården

Engelska kyrkogården
På väg mot fyren
Xie
Fyren
Spaning av beardisarna, Xie håller koll på sin matte!
Xie
Gänget!
Lilly
Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
På väg mot grotten
Madde, Izzie & Xie i grottan
Xie
På väg mot nya äventyr
"Stigen"
Fifty shades of grey eller Lilly
Izzie
Konstverk eller överväxt båt?

Jag har under många år hävdat att hundar kan lära sig grundprincipen av ett moment genom att bara titta på andra hundar som utför ett moment. Min gamla Penny lärde sig rutan genom att titta på när hennes mamma Millie tränade rutan. Penny förstod snabbt att det var något samband mellan dessa koner och en rolig belöning. Med den nyfikenhet som Penny hade rusade hon så klart till rutan själv så fort hon fick chansen.

Nu på sistone har jag läste lite grann om principen "do as I do" och det ska vara den mest effektiva träningen enligt förespråkarna. Helt klart är jag nyfiken på denna princip. Jag har inte testat så mycket att vara själv den som utför och hunden min följer efter. Istället har jag provat att låta Izzie visa dottern Lilly.

På senaste passet som vi tränade, denna gång rallylydnad. Då tänkte jag att jag skulle jobba med konskicket var jag ville ha Izzie placerad i förhållande till konen. Satte ut en tasstarget för att tydliggöra detta. Izzie var snabbt med på noterna och det blev en placering där jag vill ha henne. Lilly hade under tiden tittat på medan Izzie skickades till konen.

När det var Lillys tur tränade vi lite på några saker från den avancerade klassen, måste ta tag i det. Sen på skoj skickade jag henne till konen och hon sprang dit utan tvekan och ställde sig på "rätt" placering. Helt otroligt. Jag har inte kört någon tasstarget tidigare med henne.

Känner ju rätt bekvämt om man skulle kunna få två hundar upptränade bara genom att träna en 😉 Skämt åsido, jag tror att hundar kan lära av varandra. Det gäller bara att utnyttja detta på rätt sätt. Sen måste så klart en viss finslipning av det hela till, men jag ser helt klart fördelar med att köra lite så här.

Izzie får konträning 🙂
Konträning med mycket fart och motivation 🙂