Nu äntligen har jag fått tid att redigera bilder, och återhämta mig, från vår tur på Hanö. Det var en härlig dag och fin natur där, även om vi fick lite väl mycket dramatik i slutet av dagen. 😉

Bönsäcken
Xie vid bönsäcken
Vid Bönsäcken
Izzie
Lilly
Gänget!
Izzie (med en obligatorisk pinne i munnen) & Xie
Xie & Lilly
Xie & Lilly
Lilly
Grav vid engelska kyrkogården

Engelska kyrkogården
På väg mot fyren
Xie
Fyren
Spaning av beardisarna, Xie håller koll på sin matte!
Xie
Gänget!
Lilly
Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
På väg mot grotten
Madde, Izzie & Xie i grottan
Xie
På väg mot nya äventyr
"Stigen"
Fifty shades of grey eller Lilly
Izzie
Konstverk eller överväxt båt?

Jag har under många år hävdat att hundar kan lära sig grundprincipen av ett moment genom att bara titta på andra hundar som utför ett moment. Min gamla Penny lärde sig rutan genom att titta på när hennes mamma Millie tränade rutan. Penny förstod snabbt att det var något samband mellan dessa koner och en rolig belöning. Med den nyfikenhet som Penny hade rusade hon så klart till rutan själv så fort hon fick chansen.

Nu på sistone har jag läste lite grann om principen "do as I do" och det ska vara den mest effektiva träningen enligt förespråkarna. Helt klart är jag nyfiken på denna princip. Jag har inte testat så mycket att vara själv den som utför och hunden min följer efter. Istället har jag provat att låta Izzie visa dottern Lilly.

På senaste passet som vi tränade, denna gång rallylydnad. Då tänkte jag att jag skulle jobba med konskicket var jag ville ha Izzie placerad i förhållande till konen. Satte ut en tasstarget för att tydliggöra detta. Izzie var snabbt med på noterna och det blev en placering där jag vill ha henne. Lilly hade under tiden tittat på medan Izzie skickades till konen.

När det var Lillys tur tränade vi lite på några saker från den avancerade klassen, måste ta tag i det. Sen på skoj skickade jag henne till konen och hon sprang dit utan tvekan och ställde sig på "rätt" placering. Helt otroligt. Jag har inte kört någon tasstarget tidigare med henne.

Känner ju rätt bekvämt om man skulle kunna få två hundar upptränade bara genom att träna en 😉 Skämt åsido, jag tror att hundar kan lära av varandra. Det gäller bara att utnyttja detta på rätt sätt. Sen måste så klart en viss finslipning av det hela till, men jag ser helt klart fördelar med att köra lite så här.

Izzie får konträning 🙂
Konträning med mycket fart och motivation 🙂

Idag träffade jag mina klubbkompisar Madde, Annika och Ille hemma i Blekinge. När man bor i Skåne är det svårt att hitta marker att träna i. Vi träffades på förmiddagen och började med att kolla igenom den skog som jag hade tänkt kunde vara lämplig att träna i.

Härliga Ryssberget!
Foto: Annika Öberg

Efter ha gått upp och ned för Ryssberget togs en välbehövlig paus för att ta en fika och hämta andan lite. Sedan efter det och en regnpaus var det dags att lägga spår. Jag hade egentligen inte tänkt köra några spår med mina och de hade följt med oss på promenaden i skogen. Men... jag blev lite sugen trots allt för det var ju ett bra tag sedan de hade spårat. Jag fick lite tips på hur jag skulle göra med Lilly då hon inte har fått någon direkt spårutbildning. Izzie la jag ett enklare spår då jag inte visste hur pigg hon var med tanke på promenaden tidigare och ett fyspass igår.

Lilly var först ut. Jag hade varit noggrann och markerat ut spårstart och en bit en på spåret samt slutet. Tanken var att gå över spåret och se om hon tog upp det. Jag hann knappt, en bit ifrån spårstarten, sela Lilly för hon började spåra. Tog spåret utan att vi hann passera det. Spårade på bra och var lite förvånad över att det var ett mycket kort spår. Nåja, det viktigaste är att hon lyckas. Av med selen och bus med leksaken, fast i ärlighetens namn var hon mer intresserad av att spåra än att leka...

Hade lagt ytterligare ett kort spår till Lilly. Efter det första spåret gick vi dit. Några meter innan spårstarten selade jag på henne igen. Hann inte visa spåret, hon tog spåret direkt själv och spårade fint. Lilly blev lika förvånad denna gång när spåret var slut. "Hallå, jag vill spåra!!" visade Lilly tydligen. Får nog helt enkelt lägga lite längre spår.

Izzie var helt på det klara vad som gällde när hon kom ut bilen. Hade inte tid att gå i min promenadtakt. Det var BRÅTTOM till spåret!! Skynda, skynda!! Selade på henne och visade spårstarten. Tjoff iväg och tjohoo vad roligt detta var, tyckte Izzie!! Izzie gillar att få belöning och det driver henne till att få belöningen så fort som möjligt, högsta växel dit till målet helt enkelt! Mycket bra i många sammanhang och jag gillar verkligen hennes resonemang här. Fast när vi kommer till spåret blir det lite väl slarvigt och hon vindar. Fick lite tips på det också, som jag ska prova.

Maddes, Annikas och Illes hundar hade varit väldigt glada i att gå skogsspår, jag fattade det som spåren hade gått bra. Härligt!

Xie spårar fint
Foto: Madde Andersson

Tack för en underbar dag och för goda råd om spårningen! Hoppas att vi kan träffas fler gånger, vem kunde tro att jag blev lite sugen på att träna spår? 😀

Nöjd Izzie efter har spårat

Nu under våren har det blivit en hel del tävlingar. Jag har märkt att det håller på lite för mycket av tävlingsträning, framförallt på Lilly som är orutinerad. Izzie ÄLSKAR att tävla så det märks inte lika tydligt där. 

Tidigare i veckan beslöt jag mig för att backa träningen. Det är helt enkelt dags för lite grundträning igen. Jag vill vet hur jag vill att attityden och engagemanget ska vara hos mina hundar, det är det viktigaste av allt för mig. 

Ikväll när vi inom freestylegruppen skulle ha möte passade jag på att träna lite. Perfekt att köra lite grundövningar på ett nytt ställe. Izzie var först ut och blev överraskad när hon förstod vad som väntade. Riktigt roligt tyckte hon och tog i lite extra. Vi varvade dessa övningar med lite nya saker inom freestylen. 

Lilly skällde och var missnöjd över att Izzie fick träna. När det var dags för Lilly att träna, var hon laddad. Inte blev hon mindre laddad av alla spring-övningar. Störtkul, tyckte Lilly. Att hon gav denna träning högsta betyg blev rätt tydligt då hon la sig med bollen på ca 25 meters håll när hon insåg att träningen var över. Inte ville hon sluta träna! 

Känner mig nöjd med beslutet att backa i träningen, är övertygad att detta kommer ge resultat långsiktigt. 

För två veckor sedan fick Lilly starta årets tävlingssäsong, till Izzies stora förtret. Det finns ingen rimlig förklaring överhuvudtaget, enligt Izzie, att Lilly fick tävla och inte hon... Igår sa jag till Izzie, imorgon ska du tävla. Jag såg Izzie sträckte på sig och tog in det som jag sa. I morse när vi gick upp så jag glimten i Izzie ögon som sa "idag ska JAG få tävla", hon var redan på morgon mycket nöjd med dagen. Efter morgonrunda och frukost begav vi oss sedan till Sölvesborgs BK i god tid innan banvandring då jag hade sett att vi hade först ut i klassen.

Banan i sig bjöd på en hel del klurigheter, men så är det ju i mästarklass. Backandet vid sidan har vi tränat om och befinner oss i ärlighetens namn fortfarande i grundträning på detta, men någon gång måste man ut och checka av det hela. Idag var en sån "någon gång". En kompis dotter höll Izzie under banvandringen, tydligen hade Izzie suttit och pipit lite grann under denna. Vid uppvärmningen kändes Izzie som vanligt, hon kampade på bra och gjorde en del övningar fint.

Izzie och jag
Taget en junidag för ett par år sedan av Pernilla Engstrand.

Rundan började på höger sida, första skylten var konen. Det gick fint. Jag var lite orolig för hur detta skulle gå, men det var inga problem. Sedan var det hopp med skickande över och därefter backande i tre steg. Min plan var att försöka samla upp Izzie så gott det gick efter hoppet för att underlätta backandet. Hann tyvärr inte riktigt samla upp henne tillräckligt för när backandet kom backande hon lite för mycket och vi förlorade sju poäng där.  Jag ser detta som ett steg i rätt riktning då hon höll positionen hyfsat bra, tidigare har hon vinklat ut över 90 grader (dvs felövning och minus tio poäng). Bara till att fortsätta träna på detta! Efter dessa tre skyltar kändes det som energin pös ut ur henne från alla håll och kanter, som hon var ett fullblod på väg ut i full galopp på en äng.

Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt lyckades vi ändå komma runt utan allt för många fadäser, bortsett att jag gjorde fel övning på en skylt både under banvandringen och när vi tävlande... Lämnade banan med att känna mig nöjd, nöjd över hur jag hanterade hennes energi och nöjd över hur härlig Izzie var. Det som jag tar med mig från denna tävling är Izzies underbara attityd och energi. Izzie gjorde verkligen sitt bästa och njöt av att få tävla, mer än så kan jag faktiskt inte begära.

Izzie

Idag var nog första träningen där det tydligt visade sig att jag och Izzie har bytt spår.  För första gången någonsin körde vi ingen lydnad alls utan bara rally. Då det blev nya lydnadsregler vid årsskiftet bestämde jag mig för att det får räcka för Izzies del vad det gäller lydnaden. I höstas tog hon sitt lydnadschampionat. Det är mer eller mindre omöjligt att hålla igång fyra tävlingsgrenar samtidigt och då jag inte gillar det nya gruppmomentet för eliten, eller klass 3 som det heter nu, så var valet tämligen enkelt. Nu när lydnaden är stryken är det "bara" rally, heelwork och freestyle på tapeten. Mer än tillräckligt om du frågar mig 😉

Dagens slinga bestod av tre mästarskyltar och en avancerad. Började med en inkallningsskylt, det tyckte Izzie var skoj! Sedan körde vi konen på det längre avståndet, ca 5 m, där provade jag mig fram på olika röstlägen för att se vad Izzie fungerade bäst på. Skylt nummer 3 var tre steg bakåt, då jag håller på att lära om det så körde vi inte det tävlingsmässigt utan valde att belöna upp det. Sista skylten var stå framför och backa. Även denna skylt tränar vi på med lite nya metoder så det blir mer inlärning än tävlingsmässigt på även denna skylt. Jag tycker mig hitta några nycklar och det känns så roligt att klura över rallyskyltar! När hände det liksom sist? Rallyn har tidigare varit mer ett bihang som vi har mest bara tävlat i, inte direkt tränat.

Izzie är laddad för att träna rally!

Lilly fick också träna, fast då mest lydnad. Jag har insett att hon är snart två år gammal (ärligt talat, vart tar tiden vägen?) och då måste vi börja bli klara med grundträningen. Vi körde igenom nästan hela startklassen. Hon följer med fint i fotgåendet, kan hamna lite långt fram. Samtidigt tar jag hellre det än att hon hamnar för långt bak. Vi får arbeta vidare med halterna, finns tendenser att hamna lite snett vilket i sin tur kommer från att hon är aningen långt fram, tydligt samband. Sitt under marsch fungerar fint, sitter stabilt och rör inte framtassarna. Inkallningen, sitter fint och startar och accelererar bra. Ingången måste vi jobba på, läs bestämma vilken ingång vi ska ha. Här varierades det friskt mellan höger och vänster ingång. Kommer nog nog låta Lilly själv få bestämma vad som passar henne bäst, tror det blir en vänster då. Apporteringen. Bra reaktion, tar upp den fint men måste fortsätta att arbeta med avslutet något. Finns lite detaljer som jag vill förbättra där. Vi hade inget hopphinder tillgängligt vid detta träningspass, det får vi ta nästa gång. Hon håller en positiv och härlig attityd genom hela träningspasset, vilket är det viktigaste för mig. Visst hoppar hon runt mig, men vad gör det? Träning SKA vara roligt!

För Lillys del måste jag även bestämma inriktning på vad vi ska fokusera på. Tanken är, vi får se hur det blir, att tävla både rally, freestyle och lydnad detta år. Heelworken väntar jag ett år och tränar på vad det gäller positionsarbetet där. Hon har tre positioner klara för tävling, åtminstone i klass 1. Långsiktigt går det inte att tävla i fyra grenar samtidigt, det är bara till att inse. Jag har mina tankar på vad vi ska fokusera på, men jag måste få tänka i några vändor till innan jag bestämmer mig helt.

Lilly och jag Foto: Lena Nyman

1

Att vi med vårt kroppsspråk ger signaler till våra hundar är inget nytt. Men hur ofta tänker vi på hur vi styr vår kropp och omedvetet skickar ut olika signaler till våra kära fyrbenta? Hundarna är fenomenala på att läsa oss, det har de tränat på sedan de domesticerades. Bara genom att tänka en negativ tanke sänder vi, utan att veta om det, olika signaler till vår hund. Under ett träningspass testade jag på min yngre hund att bara ändra ansiktsuttrycket medvetet ändrades säkerligen mitt kroppsspråk rejält. Min yngre hund Lilly är 1½ år gammal och har i ärlighetens namn inte fått massor av träningstid då hon står/stått i skuggan av sin mamma Izzie. Det har borde för- och nackdelar av att stå i skuggan av en annan hund, mina tankar kring detta får jag nog ta i ett annat blogginlägg.

Rätt tanke och attityd

När jag tränade fot med Lilly provade jag att ha olika ansiktsuttryck för att se om det gav någon skillnad. Att det blev en skillnad, det kan jag lova! Genom att se lite sammanbiten ut, som man gärna gör på tävling, gjorde Lilly en aning osäker. Såg jag fortsatt sammanbiten ut tyckte hon att jag var för konstig i förhållande till hur jag brukar vara. Hade jag däremot ett leende på läpparna, följde hon med glatt och villigt. Att hon inte enbart gick på mitt ansiktsuttryck utan även mitt kroppsspråk är jag övertygad om eftersom jag hade en stor täckjacka på mig och det var svårt att se hela mitt ansiktet. Min slutsats av detta är att beroende på vilket ansiktsuttryck (och sinneslag) jag har ändrar även mitt kroppsspråk. Hundarna är expert på att läsa oss på nanosekunder. När jag ska tävla med mina hundar ska jag försöka ha ett leende på läpparna då de går bättre och mer avslappnat i sin position då.

Med ett leende på läpparna går det mest så mycket enklare!