I eftermiddags när jag var ute och gick långrundan med hundarna kom jag på mig själv att jag nog måste ha mediterat en bra stund, för jag hade ingen aning om hur jag hade kommit dit där jag befann mig. Det var inte så att jag trodde att jag var vilse, utan jag hade nog bara gått utan att riktigt notera hur jag gick. Med andra ord, det var riktigt avkopplande att bara gå och inte tänka på en massa saker som hade hänt eller behövde lösas.

Inte märkte jag heller att kylan bet i kinden. I början av promenaden hörde jag hur r vinden tog i så träden sjöng för mig i skogen, men även detta "försvann". Jag kände bara frid, lugn och ro.  Jag vet inte hur länge sedan jag hade denna känsla, men det var en härlig bra känsla. Får hoppas att jag upplever snart igen en meditativ promenad.

Några bilder på hundarna hann jag dock med att ta 🙂

Lilly
Lilly & Izzie
Izzie & Lilly

Min kompis Madde, som inte är bara en härlig träningskompis utan är leg sjukgymnast och har stenkoll på många saker, brukar tjata på mig att jag måste fysträna hundarna. Vi kan väl säga som så att jag har hörsammat vad hon har sagt, men det har varit en (bra?) bit från tanke till handling... Först nu för någon vecka sedan blev det en liten förändring. Med nya promenadmarker har jag hittat möjligheter att fysträna dem, så mycket enklare när man bor ute på landet än i stan. Idag testade jag ett nytt ställe under vår långpromenad. Detta ställe bjöd både på ett ris, tung mossa och lite lutning samtidigt.

Hundarna har dock svårt att se poängen med det hela, de tycker det är mycket roligare att vara lösa och springa fritt. Min förhoppning med denna träning är att stärka hundarnas de inre musklerna och att detta kan förebygga skador, eftersom hundarna tvingas att skritta i koppel och därmed använda en del muskler som de vanligtvis inte använder så mycket.

Denna vecka har det blivit två pass, där både Izzie och Lilly har gått över 100m vardera per gång. Säkerligen skulle det optimala vara att de fick mer sådan här träning, men jag försöker istället vara glad över det som vi får gjort. Att bara tänka på det som vi inte får gjort, vilket är en hel del just nu, ger bara en massa negativ stress.

Så här såg det ut när jag gick med Izzie respektive Lilly:

Så är såg terrängen ut, vilket kanske kan förklara varför det blev lite skakigt

Efteråt var det två glada hundar som njöt återigen att vara att lösa 🙂

Izzie med sin pinne
Glad Lilly

Det var idag över tre månader sen jag fotograferade med min "riktiga" kamera. När jag körde hem från jobbet idag, slutade tidigt, såg jag all vacker rimfrost och fick inspiration att fotografera igen. Sån härlig känsla, då den inte riktigt har infunnit sig på länge. Det var nästan som meditation att gå med kameran runt halsen och ta lite bilder. Här är ett axplock av dagens bilder:

Izzie & Lilly i solnedgången
Lilly
Lilly och Izzie i ljungen
På promenad
Lilly
Izzie
Härliga färger med dessa äpplen och lite lek med skärpedjupet.
Izzie med sin fina pinne
Izzie  med sin fina pinne
Izzie med sin fina pinne
Balanstränng för Izzie och Lilly
Izzie
Lilly
Härlig rimfrost!

Nu äntligen har jag fått tid att redigera bilder, och återhämta mig, från vår tur på Hanö. Det var en härlig dag och fin natur där, även om vi fick lite väl mycket dramatik i slutet av dagen. 😉

Bönsäcken
Xie vid bönsäcken
Vid Bönsäcken
Izzie
Lilly
Gänget!
Izzie (med en obligatorisk pinne i munnen) & Xie
Xie & Lilly
Xie & Lilly
Lilly
Grav vid engelska kyrkogården

Engelska kyrkogården
På väg mot fyren
Xie
Fyren
Spaning av beardisarna, Xie håller koll på sin matte!
Xie
Gänget!
Lilly
Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
Fifty shades of grey eller Lilly
På väg mot grotten
Madde, Izzie & Xie i grottan
Xie
På väg mot nya äventyr
"Stigen"
Fifty shades of grey eller Lilly
Izzie
Konstverk eller överväxt båt?

Jag har under många år hävdat att hundar kan lära sig grundprincipen av ett moment genom att bara titta på andra hundar som utför ett moment. Min gamla Penny lärde sig rutan genom att titta på när hennes mamma Millie tränade rutan. Penny förstod snabbt att det var något samband mellan dessa koner och en rolig belöning. Med den nyfikenhet som Penny hade rusade hon så klart till rutan själv så fort hon fick chansen.

Nu på sistone har jag läste lite grann om principen "do as I do" och det ska vara den mest effektiva träningen enligt förespråkarna. Helt klart är jag nyfiken på denna princip. Jag har inte testat så mycket att vara själv den som utför och hunden min följer efter. Istället har jag provat att låta Izzie visa dottern Lilly.

På senaste passet som vi tränade, denna gång rallylydnad. Då tänkte jag att jag skulle jobba med konskicket var jag ville ha Izzie placerad i förhållande till konen. Satte ut en tasstarget för att tydliggöra detta. Izzie var snabbt med på noterna och det blev en placering där jag vill ha henne. Lilly hade under tiden tittat på medan Izzie skickades till konen.

När det var Lillys tur tränade vi lite på några saker från den avancerade klassen, måste ta tag i det. Sen på skoj skickade jag henne till konen och hon sprang dit utan tvekan och ställde sig på "rätt" placering. Helt otroligt. Jag har inte kört någon tasstarget tidigare med henne.

Känner ju rätt bekvämt om man skulle kunna få två hundar upptränade bara genom att träna en 😉 Skämt åsido, jag tror att hundar kan lära av varandra. Det gäller bara att utnyttja detta på rätt sätt. Sen måste så klart en viss finslipning av det hela till, men jag ser helt klart fördelar med att köra lite så här.

Izzie får konträning 🙂
Konträning med mycket fart och motivation 🙂

Idag träffade jag mina klubbkompisar Madde, Annika och Ille hemma i Blekinge. När man bor i Skåne är det svårt att hitta marker att träna i. Vi träffades på förmiddagen och började med att kolla igenom den skog som jag hade tänkt kunde vara lämplig att träna i.

Härliga Ryssberget!
Foto: Annika Öberg

Efter ha gått upp och ned för Ryssberget togs en välbehövlig paus för att ta en fika och hämta andan lite. Sedan efter det och en regnpaus var det dags att lägga spår. Jag hade egentligen inte tänkt köra några spår med mina och de hade följt med oss på promenaden i skogen. Men... jag blev lite sugen trots allt för det var ju ett bra tag sedan de hade spårat. Jag fick lite tips på hur jag skulle göra med Lilly då hon inte har fått någon direkt spårutbildning. Izzie la jag ett enklare spår då jag inte visste hur pigg hon var med tanke på promenaden tidigare och ett fyspass igår.

Lilly var först ut. Jag hade varit noggrann och markerat ut spårstart och en bit en på spåret samt slutet. Tanken var att gå över spåret och se om hon tog upp det. Jag hann knappt, en bit ifrån spårstarten, sela Lilly för hon började spåra. Tog spåret utan att vi hann passera det. Spårade på bra och var lite förvånad över att det var ett mycket kort spår. Nåja, det viktigaste är att hon lyckas. Av med selen och bus med leksaken, fast i ärlighetens namn var hon mer intresserad av att spåra än att leka...

Hade lagt ytterligare ett kort spår till Lilly. Efter det första spåret gick vi dit. Några meter innan spårstarten selade jag på henne igen. Hann inte visa spåret, hon tog spåret direkt själv och spårade fint. Lilly blev lika förvånad denna gång när spåret var slut. "Hallå, jag vill spåra!!" visade Lilly tydligen. Får nog helt enkelt lägga lite längre spår.

Izzie var helt på det klara vad som gällde när hon kom ut bilen. Hade inte tid att gå i min promenadtakt. Det var BRÅTTOM till spåret!! Skynda, skynda!! Selade på henne och visade spårstarten. Tjoff iväg och tjohoo vad roligt detta var, tyckte Izzie!! Izzie gillar att få belöning och det driver henne till att få belöningen så fort som möjligt, högsta växel dit till målet helt enkelt! Mycket bra i många sammanhang och jag gillar verkligen hennes resonemang här. Fast när vi kommer till spåret blir det lite väl slarvigt och hon vindar. Fick lite tips på det också, som jag ska prova.

Maddes, Annikas och Illes hundar hade varit väldigt glada i att gå skogsspår, jag fattade det som spåren hade gått bra. Härligt!

Xie spårar fint
Foto: Madde Andersson

Tack för en underbar dag och för goda råd om spårningen! Hoppas att vi kan träffas fler gånger, vem kunde tro att jag blev lite sugen på att träna spår? 😀

Nöjd Izzie efter har spårat

Nu under våren har det blivit en hel del tävlingar. Jag har märkt att det håller på lite för mycket av tävlingsträning, framförallt på Lilly som är orutinerad. Izzie ÄLSKAR att tävla så det märks inte lika tydligt där. 

Tidigare i veckan beslöt jag mig för att backa träningen. Det är helt enkelt dags för lite grundträning igen. Jag vill vet hur jag vill att attityden och engagemanget ska vara hos mina hundar, det är det viktigaste av allt för mig. 

Ikväll när vi inom freestylegruppen skulle ha möte passade jag på att träna lite. Perfekt att köra lite grundövningar på ett nytt ställe. Izzie var först ut och blev överraskad när hon förstod vad som väntade. Riktigt roligt tyckte hon och tog i lite extra. Vi varvade dessa övningar med lite nya saker inom freestylen. 

Lilly skällde och var missnöjd över att Izzie fick träna. När det var dags för Lilly att träna, var hon laddad. Inte blev hon mindre laddad av alla spring-övningar. Störtkul, tyckte Lilly. Att hon gav denna träning högsta betyg blev rätt tydligt då hon la sig med bollen på ca 25 meters håll när hon insåg att träningen var över. Inte ville hon sluta träna! 

Känner mig nöjd med beslutet att backa i träningen, är övertygad att detta kommer ge resultat långsiktigt.