Gå till innehåll

I all hundträning handlar det om att hitta rätt nycklar – de där små detaljerna som låser upp och hjälper oss att nå våra mål. Det kan vara allt från rätt belöning till att förstå på vilket sätt vi bäst tränar in en grund eller skapar motivation och glädje i träningen.

En nyckel är att hitta rätt belöning. Varje hund är en individ och föredrar olika typer av belöningar. Att hitta rätt belöning för rätt situation kan vara en utmaning, särskilt med en ny hund. Det är en självklarhet att belöningen ska upplevas som positiv, men beroende på vad vi tränar kan vi behöva anpassa den för att få rätt sinnesstämning hos hunden.

  • Om jag vill att hunden ska vara lugn och fokuserad, använder jag ofta större godisbitar som kräver lite tuggande. En liten korvbit som sväljs snabbt är inte mitt förstaval här.
  • Om jag däremot vill att hunden ska vara i högt tempo, väljer jag mindre, lättuggade godisbitar som snabbt går ner utan att avbryta flödet i träningen.
  • För vissa hundar är leksaker en ännu starkare belöning än godis. Kampleksaker, bollar och pipleksaker kan göra träningen ännu mer motiverande – men det gäller att hitta just den leksak som hunden verkligen älskar!

Till exempel var min Izzie galen i en grön oval tandrengöringsleksak med ett snöre, medan Lilly och Holly fullkomligt älskar sin stora, mjuka röda kong med expander. Den står i mycket högre kurs än godis. Jag misstänker att Holly gillar den extra mycket för att reta Lilly – en klassisk syskonrivalitet!

Lilly är mer högtempererad än Holly - och än de flesta andra hundar också! Därför använder jag sällan leksaksbelöning till henne. För att hålla hennes fokus ger jag hellre lite större godisbitar som kräver tuggning. Men om det är dags för en jackpot-belöning, då kommer kongen fram!

Holly är lugnare av sig jämfört med Lilly, vilket ofta är en fördel när hon lär sig nya saker. Då hon mer lyssnar och tar in lär hon sig snabbare. Men hon har också en busig sida och kan trycka på i fotgåendet så pass att jag knappt hinner med!

För några dagar sedan såg jag en föreläsning av Anna Larsson på Klickerförlaget om konskick. En idé som fångade mitt intresse var extern belöning. Detta med extern belöning har jag inte testat så mycket själv. Att prova något nytt är alltid roligt och spännande.

Holly med sin doftprovsrosett (euklayptus)

Jag bestämde mig för att prova detta i nosework med Holly. Eftersom vi snart ska på läger med duktiga Lotta Castell som instruktör, har jag reflekterat över Hollys motivation i nosework och hur jag kan hjälpa henne att hitta rätt känsla. Hon har ibland känts lite omotiverad, men hon hittar gömman likväl. En tanke som jag har haft är att detta är kanske hennes sökstil. Varje hund är unik och har sin egen stil – och det vill jag inte ändra på. Mitt mål är istället att optimera träningen så att det blir så bra som möjligt för just den individen. Hundens bästa är alltid min högsta prioritet!

Jag har helt enkelt känt mig lite vilsen i hur jag ska tänka i detta fall.

Inspirerad av föreläsningen testade jag extern belöning i nosework för att se hur Holly reagerade på detta. Man måste våga prova nytt, annars kan man inte utvecklas.

Så här gick det till:

  1. Jag kampade med Holly innan första söket för att höja upp hennes energi och leklust.
  2. Jag lade kongen synligt på marken som en belöning att jobba mot.
  3. Vid första söket hade hon svårt att fokusera, hon sneglade längtansfullt på kongen flera gånger. Jag bad henne fortsätta – och när hon hittade gömman blev det fest! Frikommando, full fart till kongen och busstund!
  4. Vid nästa sök var hon mer fokuserad på uppgiften. För varje sök ökade hennes energi och engagemang, precis som jag hoppades på!

Jag kommer självklart fortsätta med extern belöning och se om det fortsätter att ge samma fina resultat. Och om vi fastnar på vägen? Då har vi lägret nästa helg. Jag är säker på att Lotta kan ge oss ännu fler nycklar till hur vi bäst utvecklar vår nosework-träning!

Håll tummarna för oss – kanske har vi precis hittat den nyckel vi letat efter!

Nu när Izzie har passerat 15 år börjar hennes syn bli lite sämre, men hon är fortfarande lika fantastisk som alltid. Därför behöver jag ett koppel för att underlätta våra promenader. Eftersom hon inte är van vid koppel, ville jag hitta ett som är så lätt att hon knappt märker att det finns där. Efter att ha letat i flera butiker utan att hitta det jag sökte – ett koppel som är över två meter långt, har minimal vikt och gärna reflexer – fick jag en idé: varför inte leta efter rep med reflexer och göra ett eget?

Efter lite sökande på nätet hittade jag precis vad jag behövde! En nätbutik hade ett lättviktsrep och en superlätt hake, så jag bestämde mig för att fixa ett eget koppel. DIY (Do it yourself) blev lösningen!

Med några enkla knutar fästes haken och skapade en ögla som handtag. Visst, det kanske inte är det snyggaste kopplet, men för bara 70 kronor är jag riktigt nöjd. Och viktigast av allt, det fungerar perfekt för Izzie! Självklart passar det inte hundar som drar, men för min fina seniorhund är det helt perfekt.

För exakt en vecka sedan fyllde min fina Izzie hela 15 år! Jag kan knappt förstå vart tiden har tagit vägen. Vi firade dagen tillsammans med några vänner i hallen, där vi tränade, umgicks och åt gott. Vi tvåbenta njöt av smörgåstårta, medan hundarna fick en pannkakstårta special – pannkakor blandat med stekt nötfärs. Alla verkade mycket nöjda med maten! Izzie njöt verkligen av att få vara med mig i hallen hela tiden.

Izzie med sin födelsedagstårta

På kvällen var födelsedagsbarnet helt slut och sov så gott i sängen. Hon verkade väldigt nöjd med sin dag!

Det enda som lade lite sordin på glädjen var att Izzies härliga bror Quintus fick vandra över regnbågsbron ungefär en månad tidigare. Jag och Quintus matte Kristina hade hoppats kunna fira våra hundar tillsammans på distans då vi bor ca 100 mil ifrån varandra. Men sådant är inget vi kan styra över, och vi får försöka acceptera läget. Jag hoppas att Quintus firade stort där uppe med Cosmo, pappa Melvin, faster Penny, farmor Millie och Chess.

Quintus & Izzie för ca tio år sedan

Ljungen blommar så fint nu att jag tog mig i kragen och tog med kameran på en liten fotosession. Vet inte när detta hände sist, men det var länge sedan. Så himla roligt det var att bara få fotografera och sedan redigera bilderna i Photoshop. Vet att vissa använder Lightroom. Ska jag vara ärlig vet inte riktigt skillnaden mer än namnet på dessa två. Tycker båda går lika bra att redigera foton med.

Här är lite av bildskörden.

Holly, Izzie & Lilly

Holly

Lilly

Izzie

Holly

Lilly

Izzie

Holly

Min faster Kickan och Izzie

Holly

Att sluta i tid är viktigt i många sammanhang, men just nu tänker jag på att sluta i tid när man tränar. Det svåraste inom (hund)träningen är just att kunna sluta när det går riktigt, riktigt bra, tycker jag. När allt bara flyter på i träningen vill i alla fall jag bara fortsätta att träna. Risken är då att man tränar och sen börjar saker och ting gå fel. Den härliga känslan byts ut mot en mindre nöjd känsla, i värsta fall en missnöjd känsla. Våra kära hundar är smarta och läser av oss på nolltid, inbilla mig inget annat. De ser när vi är nöjda eller missnöjda. Ren glädje och lycka går inte att spela.

Två glada och nöjda tjejer
Så klart är det betydligt lättare i teorin än i praktiken att sluta träna när allt går så där himla bra. Detta behöver inte gälla träning enbart heller utan även tävling. Ofta är det dubbelstarter i rally och freestyle/heelwork to music. Säg att ena starten går riktigt superduperbra. Kanske kan ska man överväga att inte starta andra starten då? Jag har en gång nu i år strukit mig från en tävling (med dubbelstarter) bara för att jag var så himla nöjd och glad efter tävlingen som var dagen innan. Min plan var att tävla, men ibland måste man bara få vara nöjd och glad också.

Jag har nu på sistone fokuserat på att försöka sluta i tid. Ibland har jag lyckats, ibland har jag inte lyckats. Det är svårt. En gång när jag slutade i tid var idag. Jag byggde upp en mästarklassbana (rally). Körde hundarna varsin gång på banan. Hundarna gick fint. Det blev något misstag, men det var enbart mitt fel - som det alltid brukar vara. Istället för att traggla på det beslöt jag mig för att avsluta träningen. Hundarna hade gått fint och gjort saker som de har svårare för jättebra!

 Dagens rallybana

Istället för att träna mer rally gjorde jag ett mindre uppletande på planen bland de fina färgglada höstloven. Izzie tyckte det var så himla skoj och var överlycklig. Mindre lycklig blev hon då det var Lillys tur. Lilly tyckte det med var roligt och letade som en tok efter hennes favoritbollar först. Man måste ju prioritera liksom 😉

Ser ni hundarnas leksaker?
Efter de båda hade fått letat upp fem leksaker avslutades även denna övning. Skrev till en kompis och skröt över hundarna, jag hoppas att hon överlever detta skryt 🙂 Var så glad och tacksam över denna träningsstund.

Nöjd Izzie

Nöjd Lilly

Egentligen borde jag ha lagt mig för länge sedan, men...  Jag har varit bloggsugen länge nu och nu fanns det ingen återvändo...

Idag var första gången vi tränade på läääänge. Det var en intensiv tävlingsperiod veckor runt, före och efter påsk. Vi gjorde tre-fyra starter i snitt. Lilly tog sitt championat veckan innan påsk, stor lycka och ett delmål med henne var uppnått. Izzie presterade fina rundor under alla tävlingar och domarna gillade hennes rundor också (vilket vi så klart tyckte var jätteroligt). Med Izzie var bara målet att försöka föra henne lugnt och sansat runt banan. För båda hundarna har jag som mitt stora mål att vara den bästa handlern. Det låter kanske banalt, men jag känner att det är det viktigaste för mig. Våra hundar har inte bett om att få tävla, det är något som vi människor bestämmer att vi ska göra. Därför anser jag att min plikt mot mina hundar är att göra det så schysst som möjligt för dem.

Dagen då Lilly blev champion

Efter tävlingen i Lund där Izzie fick 99 resp 100 poäng började jag känna mig trött och lite oinspirerad, faktiskt. Lilly gjorde planerade disk-starter. Det har varit ett mycket hektiskt tävlingsschema och det är ganska naturligt att både jag och hundarna var lite slitna. Så istället för att försöka förbättra våra kvalresultat på periodens sista tävling tog vi ledigt. Det var mycket välbehövligt och skönt att bara få slappa en dag. Att tävla med Izzie kräver att man har 100% fokus och koncentration, annars blir det lattjolaban och röj. I nuläget är det inte SM-listan klar, men vi ser vad som händer. Kommer vi till SM, så gör vi. Om inte, så har vi massor annat att göra. 🙂

Denna veckan som har gått har jag haft mycket kurser och då blir det inte lika mycket träning för hundarna. När jag vaknade i morse och solen sken fick jag lite inspiration att träna. Efter frukost och lite vila begav vi oss ut på tävlingsplanen. På schemat idag stod lite freestyle- och heelwork to music-träning. Riktigt roligt var det att träna igen, tyckte både jag och hundarna. Vi filade vidare på resp program. Jag undrar om vi någonsin kommer bli klara för start... Måste ta tag i denna träning och bestämma mig vad programmen ska innehålla så jag kan sitta och nöta in detta först i mitt huvud och sen träna in det med Izzie eller Lilly beroende på vilkens program det är. Det tar sån tid att få ordning på ett klass 3-program, tycker jag. En "vacker dag" så är förhoppningsvis programmen färdiga.

Laddade för dagens träning!

Imorgon ser vi framemot en träningsträff med Lena och Sören. Det ska bli skoj!

Att starta upp en hallverksamhet innebär många saker som man ska lära sig och få rutin på. Detta har tagit en del tid och energi, vilket har inneburit att hundarna har fått vila.

Idag när jag kom efter vi hade varit iväg och gått såg jag att Lilly var rastlös. Nu var måttet rågat, tyckte hon nog allt! Jag kollade i bokningskalendern och såg att det var en timme ledigt vid fem. Ibland har det sina fördelar att ha en egen hall 😉

 

Äntligen lite träning/Lilly
Foto: Michelle Lill

Lilly bokstavligen hoppade av glädje när jag berättade att vi skulle gå och träna. Så lycklig hon blev. Visst ska jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete när jag såg hennes reaktion. Väl i hallen tog vi det rätt lugnt. Har man vilat ett tag vill jag inte rusa in i någon hårdträning. Det gäller att mjukstarta och vänja sig vid träning. Vi körde lite fot och högerhandling/position två om vi pratar heelwork to music. Tränade på lite basövningar i dessa två positioner och lite bakdelskontroll.

Nu får jag nog ta och boka in lite mer träningspass!