Egentligen skulle jag göra en massa saker som fixa inför helgen, fixa med resultat och bilder från mästerskapshelgen (ras-SM) eller något annat. För en gång skull valde jag faktiskt att strunta i allt detta och bara göra något som jag känner för, blogga! Om någon tycker jag valde fel får de gärna tycka det, men jag behöver inte veta det 😉

Som många säkert vet är jag förtjust i belöningsstarter. Fördelen med belöningsstarter är att bygga upp hundens förväntan i just tävlingssituationer. Det går självklart att göra detta på träningstävlingar med, men just nu är det väldigt ont om dessa.

Första helgen i juni var det riktigt knökvarmt och Lilly skulle starta i rallyns avancerade klass. Då hon sedan ett tag tillbaka är uppflyttad i mästare, men jag har velat av olika anledningar att flytta upp henne. Med tanke på värmen och jag har velat ha fram lite mer attityd på tävlingar så valde jag köra belöningsstarter i båda starterna denna dag.

I första starten gick hon på bra, det var ett bra tryck i henne och hon var med mig. Jag velade lite på om jag skulle fortsätta eller belöna. Sen tänkte, äh vad sjutton nu kör vi och belönade med en leksak. Lilly såg lite förvånad ut, men blev väldigt lycklig. Sen körde vi lite till och en ny belöning. Därefter valde jag att gå av banan, ville inte ta allt för lång tid på banan utan ungefär så pass lång tid som det skulle ta att gå runt banan om jag hade valt att tävla. Givetvis hade jag informerat domaren innan. Efteråt kom skrivaren från till mig och var nästan förtvivlad för att jag hade valt att diska oss då Lilly gick så fint. Då kände jag mig nöjd, jag hade belönat Lilly i de rätta lägena där hon gick på. Det är detta som jag vill belöna upp.

Vid banvandringen till den andra starten informerade jag Ida (Lindgren) som skulle döma att jag kommer att diska oss. Lilly gick in med en högre förväntan och bättre attityd på plan. Så himla nöjd jag kände mig då, om jag själv får säga det.  Efter några skyltar så kom bollen fram och det var en överlycklig Lilly som började leka. Lite bus och sen ett par skyltar till, därefter mer bus och vi lämnade planen.

Ida skrev en fin kommentar i protokollet. Tack snälla Ida!!

Nu i helgen var det beardismästerskapen i agility, lydnad och rally. Lilly var anmäld till både lydnaden och rallyn. Rallyn gick först. Lilly gick in med en superpositiv attityd. Lite väl glad ibland, men det ser jag inte som något problem. Kände mig så lyrisk över hennes attityd och vi-känsla på banan. Detta var precis det som jag ville uppnå. Så himla glad och lycklig för det. Tänkte inte ens på att det var stekhett ute.

Poängen var inget att skryta med, 73 poäng, men jag fokuserar främst på att känsla och attityd ska vara rätt. Jag tycker det är svårare att tävla en hund som gör allt tekniskt rätt, men har fel attityd än tvärtom.

Dagen efter var det lydnad. Även här blev det lite glädjefel, men attityd och känslan var på topp. Dessa glädjefel ska vi så klart arbeta på. Just nu glädjs jag bara åt att attityden på tävlingsbanan är precis så som jag önskar!

PS. För er som undrar blev Izzie årets rallymästare och Lilly blev årets lydnadsmästare, de båda försvarade sina titlar. Jag är så klart en oerhört stolt matte till dessa guldklimpar! <3

Nu denna vecka har jag haft möjlighet att styra min tid lite mer än vanligt, vilket har känts väldigt trevligt! Efter ha haft influensa, magsjuka och ryggskott i år ligger jag back med min träning och har också inte återhämtat mig helt heller, utan har begränsad med energi. Detta, tillsammans med halvtidsstudier och lite kurser som jag har haft, har gjort att jag inte har hunnit träna hundarna i den utsträckning som jag har velat och jag ligger back med väldigt mycket (tex hemsidan är inte uppdaterad i år alls...). Det har varit en nyttig träning i, för mig, att vara glad för det man får gjort och inte fokusera på det som man inte får gjort.

Idag och igår hade jag lite tid "över". Istället för att göra en massa måsten beslöt jag mig för prioritera hundarna, att träna med dem. Jag bestämde mig för att träna själv så jag helt och hållet kunde styra träningen och göra vad jag känner för eller orkade med.

Lilly tjöt av glädje igår och var lite allmänt för mycket i gasen. Det är en bra erfarenhet detta också. Jag känner att jag måste fokusera mer på Lillys träning, så att vi bygger på det som vi kan och tränar på det som vi kan mindre bra. Izzie var bara glad, så glad så glad. Äntligen, verkade båda hundarna tycka.

Lilly och jag, foto: Lena Nyman

De båda fick två pass var innan jag tog en välbehövlig, för både mig och hundarna, paus innan vi avslutade träningen med varsitt pass för dem. Med Lilly valde jag att träna ett pass lydnad/rally och två pass freestyle.

Izzie kördes som uppvärmning med fotgående/heelwork och därefter var det freestyle för hela slanten. Vi måste träna på lite olika moment/tricks som vi behöver till vårt program i freestyle klass 3.

Izzie och jag på en tävling i Elfsborg maj 2017

Detta koncept var verkligen något som gav mersmak. Att i lugn och ro kunna träna på saker och ting utan någon slags tidspress var precis det som jag behövde. Dessutom att kunna ta en paus var välbehövligt både för mig som för hundarna. Nu ikväll ligger hundarna nöjda och sover.

Imorgon väntar en introduktionskurs i freestyle. Frågan är om jag ska försöka vara så morgonpigg att jag tränar hundarna ett pass innan kursen? Jag vill, men frågan är om det hinns med. Jag är av naturen en nattuggla.

Hoppas att ni därute har en fin helg!

 

Jag har ett antal gånger fått höra "du kan få vilken beardis som helst till lydnadschampion". Med tanke på vi är två individer som tävlar tillsammans har jag alltid tyckt detta påstående har varit oerhört förminskande vad det gäller mina egna hundars insatser. Självklart en komplimang till mig, men jag personligen tycker mina hundars prestationer är minst, om inte mer, lika viktiga på tävlingsplanen.

När jag tävlar med min hund, ser jag oss alltid som ett team. Vi gör det bästa utifrån våra förutsättningar! Tävlingsresultaten handlar mycket om hur man har tränat, vad man har tränat, i vilka situationer man har tränat samt hur dagsformen är. Det är många komponenter som ska vävas samman till en fin helhet.

Izzie, foto: Christina Andersson

Ni som följde FEI EM i Göteborg tidigare i år kanske såg  Henrik Johnsson "sidoreportage" i samband med EM. Där fanns ett avsnitt som handlade om vilket var viktigaste: häst eller ryttare. Ett väldigt intressant avsnitt. Flera toppryttare kunde inte svara på vad som var viktigast. Någon sa till och med "I hate this question!"

För att använda ett välkänt ordspråk "Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk" symboliserar väldigt tydligt vad ett teamarbete handlar om. Det går inte att välja vilket som är viktigast, båda är lika viktiga. En bra förare kan inte göra en toppvinnare utav en dålig hund. En dålig förare kan förstöra en bra hund.

Det gäller att jag som förare tar tillvara på min hunds kvalitéer, ser till att de utvecklas på ett önskvärt sätt samtidigt som jag försöker höja min hunds svagheter till en högre lägsta nivå. Hur det än är med styrkor och svagheter, väl inne på tävlingsbanan är vi tillsammans med vår bästa vän. Glöm aldrig det!

I freestyle-världen finns det lite av en annan kultur som jag inte har mött i motsvarande grad i de andra hundgrenar som jag har tävlat i. Detta "fenomen" som jag nu tänker på är belöningsstarter.

En belöningsstart innebär att man väljer att belöna sin hund med en leksak eller gå utanför ringen och ge godis. När man har belönat klart fortsätter man att köra sitt program/sina övningar så länge musiken spelas. Givetvis blir man diskvalificerad, men för hunden är det en positiv upplevelse. En stor positiv upplevelse. Dessa belöningsstarter görs när det behövs, oavsett vilken klass man tävlar. Jag har sett ekipage som vunnit flera stora internationella mästerskap göra belöningsstarter, precis som jag har sett ekipage med betydligt mindre rutin också göra belöningsstarter.

Jag är övertygad om att man med detta kan få sin hund lite extra på hugget och gilla tävlingar mer jämfört utan någon belöningsstart. Även om det finns träningstävlingar blir stämningen och adrenalinnivåerna inte detsamma som på tävling. Hundarna är smarta!

Visst kan man diska sig i andra grenar. Jag har gjort det förra året när jag tävlade elitlydnaden. Domaren blev inte glad på mig när jag tog upp en boll med snöre. Lät Izzie ta bollen medans jag höll i den och sprang ut från plan. Har även valt diskat mig i rallylydnad, inte samma sura miner där.

Det känns som det är en mer avslappnad inställning till att göra en belöningsstart i freestyle/heelwork jämfört med många andra grenar. Inga bekymmer alls, se bara till att ge domarna ett tydligt tecken eller informera dem innan, vid banvandringen tex. I freestyle och heelwork förekommer också en högre utsträckning att "skoj-klasser" arrangeras i samband med officiella tävlingar, där man kan välja att belöna sin hund.

Rätt attityd är viktigt!