Gå till innehåll

I juli när jag var uppe hos Charlotte och testade hennes valpar var även min bästa norrlandskompis Kristina i samma kommun, Nyköping. Med tanke på hur sällan vi ses då vi bor över 1000 km ifrån varandra var det bara ett måste att vi skulle när vi var ett stenkast från oss andra. Sagt och gjort, Kristina kommer över till Charlottes och fick med träffa valparna och bilda sig en uppfattning av dem. Tack och lov att vi tyckte likadant om dem!

kristina_cassie
Kristina kampar med Cassie
kristina_cassie2
Lilla Cassie vinner kamptrasan och är så stolt!

Det var givetvis otroligt roligt att få träffa Melvin och Quintus med, då det är 1,5 år sen sist jag såg dem. Gillar inte att Sverige är så här avlångt... Melvin påminde mig så klart om Millie då de har samma fina uttryck. Liten klump kom allt i magen, Millie var en väldigt speciell hund för mig och jag är glad att jag får möjligheten att se hennes drag i hennes "valpar". Visst räknas de fortfarnade som valpar vid tio års ålder?! Hade varit intressant att se Jonna, som tidigare var den som liknande Millie mest. Tyvärr har jag tappat kontakten med hennes ägare, jag är övertygad om att hon blir bortskämd till den lilla prinsessa som hon verkligen är!

Det som var det mest intressanta att se var hur glada Melvin och Penny blev över att träffas. Penny hade tagit skydd för solen och låg i en buske. När Melvin gick runt och nosade av trädgården så blev han först helt stel när han upptäckte att det låg någon i busken, sen kom svansviftningen soch deras hälsningsceremoni varade ett bra tag. Så himla gulliga de var mot varandra! Quintus och Izzie hade faktiskt inte samma hälsningsceremoni över att de kände varandra, det var med ett vanligt hej. De hittar säkerligen varandra betydligt mer nästa gång de träffas.

Precis innan Kristina skulle åka tog vi en kort liten promenad. Rätt intressant att kullsyskonen höll ihop. Quintus och Izzie sprang lite ungdomligt omkring och kollade in allt, i en hyfsad trav kom sen Melvin och Penny sida vid sida. Så härligt att se, tror de verkligen att gillade att få träffas igen. Vanligtvis brukar vi träffas lite oftare, så det är inte utan att jag undrar om de har saknat varandra. Förhoppningsvis kommer Kristina ned hit till södern under hösten, jag håller tummarna stenhårt för det!

Familjefoto; Quintus, Melvin, Penny & Izzie
Familjefoto; Quintus, Melvin, Penny & Izzie

5

Tidigare i veckan var jag och Marlene uppe hos Charlotte, kennel Old Smuggler's, där vi gjorde valptest på den valpkull om tio valpar som hon har. Det var intressant att se skillnader i kullen, men framförallt var det roligt att se alla trevliga egenskaper som de hade. Det var ett gäng härliga valpar, helt enkelt!

Charlotte tyckte att vi skulle åka runt mer och testa olika valpar då det kan ge valpköparen ytterligare information om ens valp med ett slags mer standardiserat formulär (som man får utveckla en aning på egen hand). Denna gång hade jag lagt ihop två olika tester till ett, vilket jag tyckte gav ett bättre "resultat" än att bara använda ett. Detta att åka runt och testa valpar, måste jag medge är en lockande tanke - absolut!

Här är en valp som älskade att kampa, kolla in hur hon griper/biter i trasan dessutom!

Valparnas mormor Mia 15 år var helt underbar! Här tillsammans med några av valparna.

2013-07-22-18.57.56
Härliga mormor Mia med valpar!

Igår fick jag chansen att träffa Ingers valpar, kennel Highflying, och samtidigt göra ett valptest. Det var två svarta hanvalpar i kullen; Simsom och Samsom. De uppvisade olika egenskaper i vissa avseende och var väldigt lika i andra. En egenskap som jag gillade var att de inte (just nu iaf) hade ägandet i sig, dvs att när man kastar iväg en sak tex en boll sticker de dit och kollar in det (vilket är väldigt önskvärt), har de "ägandet" i sig springer de sen helst åt ett annat håll än där en som kastade bollen finns för att ha den för sig själv.

Så härligt att få träffa lite valpar, nästan så att man blir lite valpsjuk igen!

Bilderna här nedan har Inger tagit.

valp3
Hanteringen var inga problem
valp2
Lek
valp1
Hämta den gick också bra

Efter testet, lite fika och ytterligare valpmys fick jag även möjligheten att se Annelis Yikes in action då de har börjat träna. Det är verkligen inte lätt att träna en äldre hund från början, men Anneli gör ett bra jobb! Tid kommer det ta och det får det ta, för fortsätter de att träna målmedvetet kommer de så småningom ut på tävlingsbanorna. Yikes är en härlig hund; full med fart och en positiv attityd! Precis de egenskaper som en beardis ska ha, den ska inte vara någon tråkig soffpotatis!
Tyvärr glömde jag ta någon bild på Anneli och Yikes, så jag tog en bild från Annelis facebooksida

yikes
Härliga Yikes!

Tack Inger och Anneli för en härlig dag!