Min kompis Madde, som inte är bara en härlig träningskompis utan är leg sjukgymnast och har stenkoll på många saker, brukar tjata på mig att jag måste fysträna hundarna. Vi kan väl säga som så att jag har hörsammat vad hon har sagt, men det har varit en (bra?) bit från tanke till handling... Först nu för någon vecka sedan blev det en liten förändring. Med nya promenadmarker har jag hittat möjligheter att fysträna dem, så mycket enklare när man bor ute på landet än i stan. Idag testade jag ett nytt ställe under vår långpromenad. Detta ställe bjöd både på ett ris, tung mossa och lite lutning samtidigt.

Hundarna har dock svårt att se poängen med det hela, de tycker det är mycket roligare att vara lösa och springa fritt. Min förhoppning med denna träning är att stärka hundarnas de inre musklerna och att detta kan förebygga skador, eftersom hundarna tvingas att skritta i koppel och därmed använda en del muskler som de vanligtvis inte använder så mycket.

Denna vecka har det blivit två pass, där både Izzie och Lilly har gått över 100m vardera per gång. Säkerligen skulle det optimala vara att de fick mer sådan här träning, men jag försöker istället vara glad över det som vi får gjort. Att bara tänka på det som vi inte får gjort, vilket är en hel del just nu, ger bara en massa negativ stress.

Så här såg det ut när jag gick med Izzie respektive Lilly:

Så är såg terrängen ut, vilket kanske kan förklara varför det blev lite skakigt

Efteråt var det två glada hundar som njöt återigen att vara att lösa 🙂

Izzie med sin pinne
Glad Lilly

Jag tror hundarna mår bra med att ha träningsfritt, att inte träna varje dag. Hjärnan behöver smälta och bearbeta saker och ting. Tisdagar är ofta sådana träningsfria dagar för oss eftersom Izzie har sitt simpass då. Izzie är en riktigt vattentok tänkte jag att simning passar henne fint. Det är en skonsam motionsform, men samtidigt väldigt effektiv. Vi är i nuläget inte uppe i maxtid ännu, för varje pass simmar Izzie allt längre tid.

Izzie i bassängen
Izzie i bassängen

Penny har som ni vet varit skadad länge nu. Den senaste tiden har det börjat att vända något, vi har kunnat gå lite längre promenader nu. I morse var vi ute i ca 40 minuter och Penny var helt ok i sitt ben!! Trött var hon, då hon har tappat både muskler och kondition pga denna långvariga skada. Det spelar mindre roll just nu, det går alltid att träna upp. Visst kan det komma bakslag, jag känner mig i nuläget bara glad och tacksam för varje framsteg som leder till att Penny kan få ett roligare och ett mer innehållsrikt liv.

Nu vilar Penny ut, trött och mätt. Tror hon med känner sig rätt nöjd, min fina hjälte! <3

Penny och Izzie
Penny och Izzie

idag var det åter dags för lite träning. jag körde en del med Izzie, fast med många pauser då det var varmt och vi tränade mitt på eftermiddagen. vittringen blev en liten aha-upplevelse. nu när jag har valt att fokusera på sorteringsarbete har jag använt samma pinne flera gånger om i hopp om att öka tydligheten i detta moment. detta har gett oss fina markeringar när hon har kommit fram till rätt pinne. inte någon tvekan eller så, precis så som jag vill ha det. idag glömde jag pinnen (the pinnen) hemma och tog två nya och la i shortsfickan. de fick i mitt tycke ligga där ett tag, tog upp den ena och körde en vittring. Izzie gick fint över alla pinnarna, men hittar inte the pinne. jag valde att bryta henne då hon gjorde ett fint sökarbete och var inte på en endaste med någon gång. hellre inte någon pinne alls än att hon chansar och kommer in med fel pinne i detta läge. jag tog sen upp den rätta pinnen och höll den i handen ett tag. sen la jag ned den bland pinnarna igen, skickade Izzie och hon hittade rätt! stor lycka. gjorde två skick, båda fungerade. sen körde jag lite annat. tog upp den andra pinnen och la ut bland pinnarna och Izzie hittade den med. nu ikväll funderar jag på om det var kanske ett bra "val" av mig att inte få mig den rätta för att kunna komma vidare i träningen. helt klart är att det behövs en hel del vittringen på den för att Izzie ska känna sig trygg och säker på vilken som är den rätta, men hellre det. vi är inte alls tävlingsklara utan tar det piano. gillar inte att stressa fram beteende, blir oftast inte bra då.

vittringen!
vittringen! (tagen då vi var i Kungsörshallen)

vid rutskicket märkte jag att när rutbanden ligger ute så har hon klara tendenser att stanna vid första konparet, inte önskvärt. får ta och jobba upp det. körde lite ställande som ska komma till inkallning med ställande, fick några tydliga och bra reaktioner, som jag önskade. två långa språngmarscher på det fria följet kördes med, hon höll traven och positionen fint. känner mig nöjd med henne.

med Penny körde jag lite positionsträning i heelworken, övergångar mellan positionerna. det tar sin tid då Penny gillar handtecken, men ska här gå på röstkommandona. en rolig utmaning. tyckte vissa bitar såg ut att gå mot sin lösning.

efter träningen åkte vi till närbelägen sjö med en liten brygga. Izzie och beardiskompisen Pilsner simmade i kapp för att hinna ta frisbeen. blev ett ordentligt fyspass där då de nog simmade i minst en kvart aktivt. dagens största händelser vid bryggan var då damerna Lena och Penny tog överraskande varsin liten simtur. Lena för att ta en leksak, hon som vanligtvis aldrig bryr sig om leksaker! Penny trillade med "egen" kraft av bryggan och fick simma i land. båda damerna blev nog lite chockade över detta simäventyr.

Izzie simtagen (tagen förra helgen vid våra dammar)
Izzie på väg mot sin älskade frisbee

en bra dag helt enkelt. nu ikväll har hundarna varit trött medans jag har läst ut nästkusins bok under regnbågen, en väldigt läsvärd bok som jag verkligen kan rekommendera! en sann berättelse om en historia man knappt kan tro är sann. läs den, vettja!

Min nästis bok!