Ljungen blommar så fint nu att jag tog mig i kragen och tog med kameran på en liten fotosession. Vet inte när detta hände sist, men det var länge sedan. Så himla roligt det var att bara få fotografera och sedan redigera bilderna i Photoshop. Vet att vissa använder Lightroom. Ska jag vara ärlig vet inte riktigt skillnaden mer än namnet på dessa två. Tycker båda går lika bra att redigera foton med.
Att sluta i tid är viktigt i många sammanhang, men just nu tänker jag på att sluta i tid när man tränar. Det svåraste inom (hund)träningen är just att kunna sluta när det går riktigt, riktigt bra, tycker jag. När allt bara flyter på i träningen vill i alla fall jag bara fortsätta att träna. Risken är då att man tränar och sen börjar saker och ting gå fel. Den härliga känslan byts ut mot en mindre nöjd känsla, i värsta fall en missnöjd känsla. Våra kära hundar är smarta och läser av oss på nolltid, inbilla mig inget annat. De ser när vi är nöjda eller missnöjda. Ren glädje och lycka går inte att spela.
Så klart är det betydligt lättare i teorin än i praktiken att sluta träna när allt går så där himla bra. Detta behöver inte gälla träning enbart heller utan även tävling. Ofta är det dubbelstarter i rally och freestyle/heelwork to music. Säg att ena starten går riktigt superduperbra. Kanske kan ska man överväga att inte starta andra starten då? Jag har en gång nu i år strukit mig från en tävling (med dubbelstarter) bara för att jag var så himla nöjd och glad efter tävlingen som var dagen innan. Min plan var att tävla, men ibland måste man bara få vara nöjd och glad också.
Jag har nu på sistone fokuserat på att försöka sluta i tid. Ibland har jag lyckats, ibland har jag inte lyckats. Det är svårt. En gång när jag slutade i tid var idag. Jag byggde upp en mästarklassbana (rally). Körde hundarna varsin gång på banan. Hundarna gick fint. Det blev något misstag, men det var enbart mitt fel - som det alltid brukar vara. Istället för att traggla på det beslöt jag mig för att avsluta träningen. Hundarna hade gått fint och gjort saker som de har svårare för jättebra!
Istället för att träna mer rally gjorde jag ett mindre uppletande på planen bland de fina färgglada höstloven. Izzie tyckte det var så himla skoj och var överlycklig. Mindre lycklig blev hon då det var Lillys tur. Lilly tyckte det med var roligt och letade som en tok efter hennes favoritbollar först. Man måste ju prioritera liksom 😉
Efter de båda hade fått letat upp fem leksaker avslutades även denna övning. Skrev till en kompis och skröt över hundarna, jag hoppas att hon överlever detta skryt 🙂 Var så glad och tacksam över denna träningsstund.
Idag träffade jag och tjejerna Lena och hennes härliga Sören för att träna ihop lite. Det var en härlig förmiddag och vi satte upp lite olika slingor på saker som vi behövde träna på. Målet var att få en fin positiv känsla från träningen. Jag tyckte att vi alla fem skötte sig fint. Kände mig lite ringrostig med tajmingen till skyltarna, det är mycket att tänka på i rallyns värld. Både Izzie och Lilly skötte sig fint och jag körde bara varje slinga en gång (om jag minns rätt) då jag tyckte det gick bra. Hellre träna ett kortare pass och känna sig nöjd än traggla på.
Efter träningen tog vi en runda i brunnsparken. Insåg att jag har aldrig varit där om det inte har varit en hundutställning eller hundtävling där. Så fint det var där! Helt klart värt ett besök utan hundevenemang också! 😉
Tack Lena för en härlig dag och för en god lunch! Ser framemot nästa träff!
På kvällen hade jag lite kurs med heelwork-gänget. Ett härligt gäng där det ofta blir många skratt. Det är så roligt att se deras utveckling då de började med heelwork to music i höstas. Tycker samtliga har utvecklats massor!
Att starta upp en hallverksamhet innebär många saker som man ska lära sig och få rutin på. Detta har tagit en del tid och energi, vilket har inneburit att hundarna har fått vila.
Idag när jag kom efter vi hade varit iväg och gått såg jag att Lilly var rastlös. Nu var måttet rågat, tyckte hon nog allt! Jag kollade i bokningskalendern och såg att det var en timme ledigt vid fem. Ibland har det sina fördelar att ha en egen hall 😉
Lilly bokstavligen hoppade av glädje när jag berättade att vi skulle gå och träna. Så lycklig hon blev. Visst ska jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete när jag såg hennes reaktion. Väl i hallen tog vi det rätt lugnt. Har man vilat ett tag vill jag inte rusa in i någon hårdträning. Det gäller att mjukstarta och vänja sig vid träning. Vi körde lite fot och högerhandling/position två om vi pratar heelwork to music. Tränade på lite basövningar i dessa två positioner och lite bakdelskontroll.
Nu får jag nog ta och boka in lite mer träningspass!
I eftermiddags när jag var ute och gick långrundan med hundarna kom jag på mig själv att jag nog måste ha mediterat en bra stund, för jag hade ingen aning om hur jag hade kommit dit där jag befann mig. Det var inte så att jag trodde att jag var vilse, utan jag hade nog bara gått utan att riktigt notera hur jag gick. Med andra ord, det var riktigt avkopplande att bara gå och inte tänka på en massa saker som hade hänt eller behövde lösas.
Inte märkte jag heller att kylan bet i kinden. I början av promenaden hörde jag hur r vinden tog i så träden sjöng för mig i skogen, men även detta "försvann". Jag kände bara frid, lugn och ro. Jag vet inte hur länge sedan jag hade denna känsla, men det var en härlig bra känsla. Får hoppas att jag upplever snart igen en meditativ promenad.
Några bilder på hundarna hann jag dock med att ta 🙂
Det var idag över tre månader sen jag fotograferade med min "riktiga" kamera. När jag körde hem från jobbet idag, slutade tidigt, såg jag all vacker rimfrost och fick inspiration att fotografera igen. Sån härlig känsla, då den inte riktigt har infunnit sig på länge. Det var nästan som meditation att gå med kameran runt halsen och ta lite bilder. Här är ett axplock av dagens bilder:
Nu äntligen har jag fått tid att redigera bilder, och återhämta mig, från vår tur på Hanö. Det var en härlig dag och fin natur där, även om vi fick lite väl mycket dramatik i slutet av dagen. 😉