Lite om vardagslivet hos Millieville
Igår var det en underbar vårdag och det kändes som våren var i luften. Sent igår kväll kom ovädret Doris hit och vi fick massor av snö. Hundarna verkar inte bry sig det minsta utan lekte glatt i snön. Jag får väl medge att nu när solen skiner och snön ligger vitt på marken så är det ganska mysigt, ännu mera mysigt hade varit med vår så klart!
Lite bilder från morgonrundan:
Att vi med vårt kroppsspråk ger signaler till våra hundar är inget nytt. Men hur ofta tänker vi på hur vi styr vår kropp och omedvetet skickar ut olika signaler till våra kära fyrbenta? Hundarna är fenomenala på att läsa oss, det har de tränat på sedan de domesticerades. Bara genom att tänka en negativ tanke sänder vi, utan att veta om det, olika signaler till vår hund. Under ett träningspass testade jag på min yngre hund att bara ändra ansiktsuttrycket medvetet ändrades säkerligen mitt kroppsspråk rejält. Min yngre hund Lilly är 1½ år gammal och har i ärlighetens namn inte fått massor av träningstid då hon står/stått i skuggan av sin mamma Izzie. Det har borde för- och nackdelar av att stå i skuggan av en annan hund, mina tankar kring detta får jag nog ta i ett annat blogginlägg.
När jag tränade fot med Lilly provade jag att ha olika ansiktsuttryck för att se om det gav någon skillnad. Att det blev en skillnad, det kan jag lova! Genom att se lite sammanbiten ut, som man gärna gör på tävling, gjorde Lilly en aning osäker. Såg jag fortsatt sammanbiten ut tyckte hon att jag var för konstig i förhållande till hur jag brukar vara. Hade jag däremot ett leende på läpparna, följde hon med glatt och villigt. Att hon inte enbart gick på mitt ansiktsuttryck utan även mitt kroppsspråk är jag övertygad om eftersom jag hade en stor täckjacka på mig och det var svårt att se hela mitt ansiktet. Min slutsats av detta är att beroende på vilket ansiktsuttryck (och sinneslag) jag har ändrar även mitt kroppsspråk. Hundarna är expert på att läsa oss på nanosekunder. När jag ska tävla med mina hundar ska jag försöka ha ett leende på läpparna då de går bättre och mer avslappnat i sin position då.
Till dagens långtur har jag kameran med mig. Tur var det då Penny var verkligen på ett glatt humör. Hon sprang på som bara den och hejade på de andra när de busade:
Lilly och Izzie njöt av att få sträcka ut och busa med varandra
Även om det var molnigt passade jag på att ta lite bilder
Efter en härlig sommar ute på landet blev det nu lite nypremiär vad det gäller ett besök på härliga heden, Revingehed. Det är så underbart att gå där och njuta av fågelkvitter, lyssna på blåsen och bara vara. Hundarna tyckte det var väldigt roligt att få sträcka ut och njöt med av promenaden. Här är en del av bilderna från denna promenad. Tyvärr är jag urusel på olika blommors namn så ni får ha överseende med det.
Mjukt ljus och en härlig stubbåker, ja då är det självklart att kameran följer med. Insåg att jag inte har tagit knappt en bild sen vi kom hem från Kalifornien. Lilly var lite för snabbt för kameran och mig, men det kommer förhoppningsvis fler chanser!
Några bilder från dagens lunchpromenad.
Vet inte vad som hände med kameran på dagens promenad. När jag var ute i solskenet och tog bilder blev detta nyanser av blått (bortsett från de två första bilderna som var mer normala i färgerna). Ska jag vara ärlig bestod hela bilden av blåa toner. Hade vitbalansen sol och i mitt tycke passande inställningar, klart så gillade inte kameran inställningarna. Tog jag bilder i skuggan (vitbalans skugga) blev bilderna ok i sina färger. Någon mer som har varit med om detta?
