Ibland får man sig en rejäl tankeställare…

Igår kom vi hem från härlig semester på Öland. Idag var tanken att vi skulle mest ta det lugnt, men då jag pratade med min kompis Madde blev det helt enkelt bestämt att det var dags att bege sig till en annan ö, Hanö.

Det är nu ca tre år sedan jag var på Hanö sist. Madde hade hittat en runda som jag tidigare inte hade gått, det skulle bli roligt att se lite andra delar av ön.

När vi kom till Körhålasteinarna var det otroligt fint där, precis som på många andra ställen. Izzie som är en vattentok ville kolla på vattnet och gick nära vattenkanten. Visst var det en del vågor, vis av vad som hände inser jag nu i efterhand att det vågorna hade ökat i styrka då det blåste mer nu än när vi började gå. Men, det är alltid lätt att vara efterklok. Jag tog lite bilder på omgivningen och denna på Izzie

Izzie vid vattenkanten

Precis efter jag hade tagit denna bild kollade jag vart Lilly var, snabbt såg jag var hon befann sig. Tittade då bort mot Izzie. Izzie var borta!! Jag började gå närmre och såg Izzie i vattnet. Hon försökte ta sig upp på en sten, men den var blöt och hal så hon kom inte upp. Izzie såg lugn ut, hon är trygg i vatten, men jag insåg att jag måste hjälpa henne. Kamera ställdes på hällen och jag gick ned i vattnet med kläderna på. Tyckte inte det var läge att ta det lugnt, Izzie var viktigare! Jag sa till Lilly att stanna på sin plats. Sedan kryssade jag mig fram i vattnet mellan vågor och stenar. Izzie såg att jag var på väg och jag pratade med henne så hon skulle komma mot mig, vilket hon gjorde. Izzie var fortfarande lugn och hade inga tecken på stress, tack och lov!

Lyckan var stor när jag fick tag på henne i halsbandet och drog henne beslutsamt mot mig. Nära vattenkanten såg jag att Lilly inte kunde hålla sig på torra land utan hade gått ut delvis och hamnat i ett lugnare vatten. Först upp med Izzie på en sten och sedan upp med Lilly på samma sten. Izzie var rejält trött. Vi hade när detta hände gått i fyra timmar och det "äventyr" hade även tagit på krafterna för Izzies (och min) del. Så jag tog henne i famnen de sista metrarna mellan stenarna och satte henne på torra land. Lilly stannade kvar på stenen, jag lät nog oerhört sträng denna gång plus att hon såg vart jag befann mig. Jag drog även upp Lilly på hällen efter jag hade fått upp Izzie. Inga chanser här, hundarna skulle bara i säkerhet!

Jag kände mig oerhört lättad och glad när vi alla var i säkerhet. Gav hundarna lite godis för att de skulle få lite energi i sig, då i synnerhhet Izzie som var trött innan detta hände. Dyngsur var jag, men det var det värt. Mobilen verkar fungera än. Den ska vara vattentålig, men har sedan tidigare en sprucken baksida. Helt klart fick jag ett rejält adrenlinpåslag. Kan inte minnas hur jag tog mig ner till vattnet, vilken temperatur som vattnet hade osv.

Bara för att hålla kvar i spänningen liiiite till, snubblade Madde till när hon skulle gå ned från en av dessa hällarna. Jag hade precis gått ned och såg det hela. Kan lugnt påstå att jag återigen fick hjärtat i halsgropen innan Madde sa att hon var ok och det troligtvis bara blev lite skrubbsår.

När vi kom till hamnen, hade givetvis färjan ett uppehåll på en timme för middag innan den började köra igen. Jag hade turen att någon hade glömt en galonregnjacka på bänken bredvid där vi satt. Tog och lånade den för att inte frysa för mycket när vindarna blev allt starkare. När väl färjan kom lämnade jag kvar denna jacka på bänken, hoppas att dess ägare kommer och hämtar jackan. En riktigt fin jacka. När vi kom hem var det en obeskrivlig skön känsla att få på sig torra varma kläder.

Jag är så oerhört tacksam att allt har gått bra idag. Imorgon blir det en rejäl vilodag för hundarna. Tack Madde och Xie för idag! Det har varit roligt, men jag tror att nästa gång tar vi lite mindre dramatik 😉

PS.  Jag återkommer med mer bilder från denna dag i ett annat inlägg.

 

En reaktion på ”Ibland får man sig en rejäl tankeställare…

  1. Pingback: Bilder från Hanö - Millieville - bloggen!

Kommentarer inaktiverade.