genomkörare

Igår träffade jag min gamla träningskompis Sven, som jag lärde känna redan på "Chess-tiden". Första gången jag såg Sven var på min och Chess första elittävling 1993. Det var en regnig höstdag i november, minns än idag hur mycket det regnade på vägen dit. Under denna tävling så började Sven och jag pratas vid. Jag fick möjligheten att börja träna med hans gäng, vilket för mig var väldigt stort dels för att jag tränade själv men även för att Sven då tillhörde lydnadslandslaget med sin Kalle Kanon. Vi tränade oftast lördagmorgonar; först lite sök i skogen och efter söket lydnad på Kristianstad BK. Det var en väldigt rolig tid och Chess uppskattade mycket att få en heldag med bara träning.

Igår körde Sven igenom treans moment med mig och Izzie. Det var väldigt nyttigt att få någon annan att se med helt nya ögon på oss två. Vissa gamla synder visade sig något, inte som det riktigt var tidigare men jag fick ett kvitto på att jag måste fortsätta att träna vidare på det. Är helt klart glad över att vi har tagit ett par steg framåt här. Även saker som jag på sistone har valt att lägga ned lite tid på gav ett positivt kvitto.

När jag och Izzie hade gjort vårt så var det Sven och Calles (med C) tur att köra igenom tvåan. Vilken härlig attityd Calle hade! Ja, även Sven med förståss!

Efter träningen blev det obligatorisk fika och lite prat. Bara skönt att ta det lite lugnt, låta hundarna busa tillsammans i det fina vårvädret. Penny var dock lite missnöjd att hon inte fick någon träning, får väl råda bot på det idag istället! 🙂