Gå till innehåll

Nu äntligen känns det som våren har kommit. Idag var det alldeles strålande vårvärder då solen visade upp sig från sin bästa sida. För ovanlighetens skull hade vi ingen måndagsträning med Linda idag så vi unnade oss en liten sovmorgon. Sen har jag arbetat med div saker, mest JavaScript men även försökt översätta mina statistikinlägg till engelska då jag har fått lite frågor om dem och vad som stod där.

Det blev det en härlig lunchpromenad i det ljuvliga vädret. Hittade nya spännande vägar att gå på, som ska utforskas ytterligare. En tanke som slog mig under denna promenad var att hur snabbt jag ändå kan komma ut på landet, trots att jag bor mitt i stan. Det gillas! Under eftermiddagen fick hundarna vara på uteplatsen och Penny fick jag tjata in, hon ville bara vara ute. Söta lilla Penny!

Izzie på långpromenad, långt bak kan man skymta stan.
Izzie på långpromenad, långt bak kan man skymta stan.
2014-02-10-14.53
Penny ville inte komma in från uteplatsen

matlagning och bakning är verkligen Pennys grej, hon ligger och övervakar allt så det går rätt till hela tiden när jag är i köket. då hon är söt som socker måste hon givetvis få lite belöning ibland. nu i helgen bakade jag det sista till julafton, det blev ytterligare en sats saffransbullar med lingon och chocolate chips (kallat Othellokakor i min kokbok). i över tre timmar höll jag på och jag hade en som övervakade mig hela tiden, Penny!

julbaket avslutades med att jag torkade grishjärta i ugnen som godis till hundarna, de måste ju med få lite gott nu i jul.

Penny och kakorna
Penny och kakorna

4

tydligen så har vi enligt Izzie inte överhuvudtaget tillräckligt med kramdjur hemma. alldeles för få. detta yttrades sig i att när vi var ute på eftermiddagspromenaden idag låg ett litet kramdjur på en sten. Izzie hittade denna så klart, som en magnet skulle man snarare kunna säga drogs hon till detta kramdjur. jag i min enfald trodde hon skulle låta gosedjuret ligga kvar på sten. icke, sa Nicke... rätt snabbt upptäckte jag på Izzies stolta gång att hon hade gjort ett fynd, alldeles själv. mycket riktigt i munnen låg det fiiiina gosedjuret. med mutor i form av godis så gick hon med på att lämna kvar detta fiiiina gosedjur kvar på stenen... man kan nog inte ha för många gosedjur, om du frågar Izzie

Izzie (med snyggetofs) och det fiiiina gosedjuret
Izzie (med snyggetofs) och det fiiiina gosedjuret

2

läste detta blogginlägg och kom att tänka på hur enformig träningsmetodiken kan vara. när jag började träna hund för läääänge sen så var det ett mer varierat utbud av olika träningsmetoder, tänker då på lydnaden. när jag under ett par års tid sen satsade på agilityn istället så  tappade jag lite kollen på hur lydnadsträningen begicks. nu ett antal år senare så tycker jag mig se att det finns, lite överdrivet, mer eller mindre endast en metod. hur kan man vara så säker på att det bara finns en metod att nå fram till målet? jag arbetar som lärare professionellt och där pratas det mycket om olika inlärningsstrategier, olika lärstilar mm - även om jag kan se tendenser mot att viss inriktningen även här sen den nya skollagen trädde i kraft. varför är det inte så många olika inlärningsmetodiker i hundträningen? som sagt var det finns många olika vägar till målet, det gäller bara att hitta de nya vägarna.

Penny
Penny

efter ha tränat ett rejält lydnadspass i solsken (!) och gett dem mat trodde jag att jag skulle få en lugn stund och bara kunna göra vad jag kände för, eller rättare sagt jobba undan lite vid datorn... Izzie tittade bedjande på mig och undrade om det verkligen var nödvändigt att jag skulle sitta vid dumburen (hon är hedersmedlem i gruppen hata data)... lite dåligt samvete fick jag och mutade till mig lite datortid mot att hon fick ett märgben, vilket hon köpte fint. nu gäller det att jobba på och fixa till morgondagen.