Lite om vardagslivet hos Millieville
Till dagens långtur har jag kameran med mig. Tur var det då Penny var verkligen på ett glatt humör. Hon sprang på som bara den och hejade på de andra när de busade:
Lilly och Izzie njöt av att få sträcka ut och busa med varandra
Även om det var molnigt passade jag på att ta lite bilder
Jag har funderat en del över träningen den senaste tiden. Lilly och Izzie är visserligen väldigt nära släkt, men ändå olika i vissa avseenden. Lilly som en unghund är full av energi, ibland nästan sprutar det energi ut ur öronen på henne (vilket jag gillar). Izzie är mer rutinerad, funderar på om jag introducerar något nytt betydligt mer och analyserar det med sin erfarenhet för att göra det så bra som möjligt. Med Izzie kan jag säga glada tillrop utan problem, hon vet vad det innebär. Fortsätt att jobba på tills rätt belöningssignal kommer. Lilly däremot, henne får jag vara mer lågmäld med för att hon ska behålla sitt fokus.
En sån enkel sak är fotgåendet. Med Izzie ska jag göra en hyfsad snabb start för att hon ska tycka det är riktigt festligt. Gör jag samma start med Lilly är hon uppe i axelhöjd vid första steget. Med Lilly nu har jag kampanjat en lugnare start under ett par träningar, med en mycket lugn belöning när hon gör rätt. Det gäller att anpassa belöningen till vad man vill uppnå. Idag på träningen började hon fint och sansat samtliga starter, så nöjd och glad jag blev över detta!
Något som Izzie tycker är svårt är ordförståelse. Hon chansar gärna för att få sin belöning så snabbt som möjligt. Jag har funderat en del här. Izzie har pensionerats från lydnaden där zätat är enligt mig det enda moment som kräver bra ordförståelse, de andra momenten är mer kedjor med en hyfsat väntad utgång. I freestylen tänkte jag först att vi måste få in en ordentlig ordförståelse på vissa bitar. Där har jag tänkt om. Jag bestämmer själv ordningen i freestylen, kan jag bara träna in detta i en kedja kommer det att fungera bra. Sagt och gjort, så körde vi de sista två freestylepassen. Izzie har nu blivit lugnare och mer fokuserad då hon vet vad som förväntas av henne. Det är egentligen plättlätt, men ibland behöver jag tänka till för att kunna optimera det på bästa möjliga sätt. Det är så lätt att fasta i fel hjulspår.
Vad gäller Izzies freestyleprogram känns det som det går framåt. Hela programmet är inte satt ännu, men jag klurar på vissa bitar av det. Gäller att försöka få det så smidigt, och bra, som möjligt. Sen ska det bara väljas låt och göras program till Lilly med, tur att man inte är sysslolös 😉
Efter ett mycket intensivt år för Izzie och mig, det tar på krafterna att tävla aktivt i fyra grenar, så har vi nu träningsvila sedan en tid tillbaks. Rätt välbehövligt för oss båda två. Även om det känns pinsamt, ska jag vara ärlig och erkänna att jag kan inte minnas när vi hade en sån planerad träningsvila/paus. Trots att jag är dålig på det, tror jag att det är bra för hundarna att ha pauser så de hinner återhämta sig framförallt mentalt. Jag försöker vara duktig med att ha en dag i veckan, året runt,då det blir mindre promenader för att kroppen ska hinna återhämta sig fysiskt.
Lilly tränas fortfarande då hon behöver en massa grundträning, men det blir inte samma höga träningsfrekvens. Penny är ju sedan tidigare pensionär, men får träna lite då och då till "husbehov". Detta är hon fullt nöjd med, jag ser att denna lilla träning är bra för hennes välbefinnande. Efter ha tränat hela sitt liv så behöver de känna sig duktiga även som pensionärer.
Det märks att Izzie tycker det är lite tråkigt av att mest bara gå promenader. Å andra sidan är det fullt förståeligt när man går från en träningsdos på rejäl träning varannan dag till ingenting. Vi pillar lite på ett par mindre saker inomhus inom freestyle/heelwork i vardagsrummet någon kväll i veckan. Jag måste erkänna att det känns väldigt skönt att slippa peta och tänka tävling. För att råda lite bot mot den tristess som Izzie tycker råder beslöt jag mig för att låta henne apportera några dummies. Apportera dummies har Izzie alltid älskat, jag har inte heller några andra krav än att hon ska leta upp dummyn och sen komma med den in till mig. För oss är det inga direkta krav i denna träning utan mer ett springpass. Gissa om Izzie, men även Penny och Lilly, var glada när de upptäckte att vi hade åkt till skogen idag. Glädjen blev inte desto mindre när de förstod att dummiesarna var med oss.
Här är ett litet klipp på Izzie från idag
Penny ville inte vara sämre, dock blev det kortare sträckor och fumliga fingrar som gjorde att bara en liten del kom med i detta klipp (Jag föredrar att inte filma när jag tränar så kan jag lägga full fokus på min hund). Lilly fick med köra några skick, men då jag ville ha full fokus där så blev det helt enkelt ingen film.
Efter en härlig sommar ute på landet blev det nu lite nypremiär vad det gäller ett besök på härliga heden, Revingehed. Det är så underbart att gå där och njuta av fågelkvitter, lyssna på blåsen och bara vara. Hundarna tyckte det var väldigt roligt att få sträcka ut och njöt med av promenaden. Här är en del av bilderna från denna promenad. Tyvärr är jag urusel på olika blommors namn så ni får ha överseende med det.
Idag var det dags för lite lydnadsträning. När vi började träna så visade sig solen från sin bästa sida. Vi var ett härligt gäng på fyra personer (jag , Helene, Bengt-Åke och Lisa) och sex hundar (sju om vi räknar med coach Penny) som träffades på förmiddagen. Efter vi hade tränat på gruppmomenten var Izzie först ut på banan. Körde igenom de flesta elitmomenten. Så himla nyttigt att få lite kommendering, måste bli bättre på det. Ett moment strulade en del, men redan på träningen så började det lossna. Har nu ikväll funderat lite och kommit fram till en sak som jag måste ändra hos mig, får se om det ger det gyllene nyckeln som fixar de sista bitarna.
När det väl var dags för Lilly att tränade öset regnet ner. Ja jisses, vad det regnade. Snälla Lisa kommenderade oss trots skyfallet. Lilly brydde sig, tack och lov, inte det minsta om regnet eller att en person kommenderade henne. Hon gick mer fritt följ med svängar och halter än vad hon någonsin hade gjort. Höll ihop fint där, om jag får säga det själv. Sen tränade vi rutan. Det märks att vi inte har gjort det på länge, vi backar så hon får se när leksaken läggs ut för att få en bättre attityd och tempo jämfört med då hon inte vet att det ligger något. Finns ingen anledning att stressa på. Någon lydnadstävling är nämligen inte alls inplanerad för hennes del detta år.
Tack Lisa för bilderna från idag!
Mjukt ljus och en härlig stubbåker, ja då är det självklart att kameran följer med. Insåg att jag inte har tagit knappt en bild sen vi kom hem från Kalifornien. Lilly var lite för snabbt för kameran och mig, men det kommer förhoppningsvis fler chanser!
Nu till helgen var jag med för första gången och höll i en tävling i freestyle/heelwork to music då Oxie BK stod som arrangör till Öresundsdansen. Oxie med Jenny Tholin i spetsen har arrangerat många tävlingar, så det fanns massor av rutin - perfekt för mig att lära mig då jag är en nybörjare inom denna gren.
I fredagskväll påbörjades fixandet inför tävlingen, vi var ett gäng som träffades på Nutrolin arena. Vi flyttade en del agilityhinder, satte upp tävlingsbanan, fixade med musikanläggning, byggde upp sekretariat och papper som tex startlistor gjordes klara inför helgens tävlingar.
På lördagen sattes första banvandringen igång vid åttasnåret. Det var klass 2 i FS/HtM. Izzie var anmäld i båda klasserna, men jag tyckte att vi inte var riktigt redo för en debut i FS2 så jag strök oss i dessa två klasser för att enbart kunna fokusera på heelworken. Vår goda vän och träningskamrat Lisa hade den perfekta kostymen för mig med fotbollslandslagets tröja och passande addidas-byxor, jag hade valt att använda låten Who's da man med Frans. Izzie var i fin form på lördagsmorgonen, det märks verkligen att hon älskar tävla och gör verkligen alltid sitt bästa. Svansen viftade så fint har jag sett nu efteråt på videos, det är väldigt viktigt för mig att hon trivs när vi tävlar - viktigare än alla resultat.
Efter vi hade kört den första klassen, HTM2A, var det ca 45 min paus då FS2b gick. Sen var det dags igen att köra vårt program. Det blir ett par större missar jämfört med denna första gången. När det var dags för prisutdelning visade det sig att Izzie hade vunnit första klassen (HtM2A) med uppflyttningspoäng på 24.50 p och kom tvåa i HTM2B med 24.05p (uppflyttningspoäng). Stor lycka. Resten av dagen var jag funktionär, testade för första gången att vara tävlingsledare då jag blev godkänd TL ca en vecka tidigare. Med tanke på vilka bra funktionärer vi hade och trevliga tävlande var det inga problem att vara tävlingsledare.
Vid sjusnåret på kvällen kunde vi bege oss hemåt efter en lång, men trevlig dag. Det gick ganska lätt att somna på kvällen, om jag säger så.
Jenny hade varit riktigt smart och börjat tävlingarna på söndagen en halvtimme senare. Denna lilla sovmorgon var mycket uppskattad av mig! Idag gick Izzies klasser sist på dagen, så dagen började för min del med att vara tävlingsledare. Om man bortser från ett mindre musikstrul då ljudanläggning beslöt sig för att ha lite egna tankar om vad som skulle göra så flöt även denna dag på fint. Jag var rätt trött när det var dags för klass 2. Först ut var freestyle. Till denna klass hade jag inte strukit mig, men hade beslutat mig för att göra en så kallad belöningsstart, dvs att jag belönar henne med en leksak mitt inne i programmet. Izzie blev både överraskad och glad när bollen kom fram när hon hade gjort en fin övergång mellan två positioner. Sen körde vi på lite till och körde en belöning till där.
Vid fyratiden på eftermiddagen var det äntligen dags för Izzies tredje start i HTM2. Jag var rejält trött i huvudet och reagerade försent emellanåt på musiken (det gäller att tajma rörelser till musiken). Tack och lov så skötte sig Izzie sig bättre än matte... När prisutdelningen började visade det sig att Izzie hade vunnit HTM2c och fått uppflyttningspoäng (24.60)! Då detta var hennes tredje uppflyttningspoäng fick hon även titeln HTM2!
Måste återigen säga vilken otrolig stämning det var bland de tävlande och funktionärerna. Även om jag är trött idag så är jag definitivt inte avskräckt för att hjälpa till och hålla i någon mer tävling. Idag började jag klura på att ordna en ny kurs i FS/HTM, mer om det kommer vid ett annat tillfälle.
Idag beslöt jag mig för att vila Izzie från träning och bara låta henne få göra "kravlösa" saker. En sak som Izzie verkligen älskar är att simma. När det var som varmast på eftermiddagen åkte vi till havet efter ha gått en kort promenad i skogen. När Izzie väl förstod vart vi var på väg sjöng hon i ca 10 minuter, överlycklig!
Lilly tyckte det har varit orättvist att bara mamma Izzie fick tävla under helgen, Penny är nöjd med att bara få vara med. Tidigt i morse (med mina mått) lovade jag Lilly att hon skulle få träna idag. Hon måste verkligen ha förstått vad jag sa för hela dagen har hon tittat på mig och undrat när den här utlovade träningen skulle ske... Nu ikväll när det blev lite svalare tränade vi. Det blev mest fotgående, men även en del andra saker främst rallysaker. Tycker mig se en mognad hos henne, många saker börjar att landa. Izzie tyckte det var djupt orättvist idag, så klart, då hon inte fick träna utan bara vila. Tydligen är detta med träningsvila djupt överskattat enligt Izzie!
