Lite om vardagslivet hos Millieville
så mycket att göra, så lite tid att blogga...
idag har vi varit på o-ringen, mer om det hoppas jag att kunna skriva snart.
hittade detta gamla videoklipp, gud vad glad jag blev över att se Millie busa med Izzie. det hade jag glömt bort att hon gjorde. skoj också att se Izzie och Penny ha så roligt tillsammans så klart!
till sista numret av den fina beardistidningen Skocken så var det tema mästerskapshelgen eftersom SBC hade i juni tre mästerskap på en och samma helg då; lydnadsmästerskapet, agilitymästerskapet och rallymästerskapet. utöver dessa fina mästartitlar delades även utmärkelser ut i form av Årets dubbelmästare (bäst i två grenar sammanlagt) och Mästarnas mästare (bäst i tre grenar sammanlagt).
för min och hundarnas del gick det över all förväntan; Izzie blev Årets lydnadsmästare, Penny Årets Rallymästare för andra året i rad. För andra året i rad lade Izzie beslag på 2:a Årets rallymästare, och som inte det skulle vara nog blev Izzie även Årets Dubbelmästare med sin vinst i lydnaden och andra plats i rallyn.
nåväl, nog om det och tillbaks till Skocken. generöst bjöd beardisklubben på färgtillägget för annonser. jag och Kristina beslöt oss då för att lägga beslag på mittuppslaget, och lägga upp kanske en lite väl kaxig annons där. vi båda blev nöjda med annonsen och det värmde lite extra i mitt hjärta att det blev en bild där även Millie fick vara med.
här är annonsen, ni får själva avgöra om den är för kaxig eller inte.
I juli när jag var uppe hos Charlotte och testade hennes valpar var även min bästa norrlandskompis Kristina i samma kommun, Nyköping. Med tanke på hur sällan vi ses då vi bor över 1000 km ifrån varandra var det bara ett måste att vi skulle när vi var ett stenkast från oss andra. Sagt och gjort, Kristina kommer över till Charlottes och fick med träffa valparna och bilda sig en uppfattning av dem. Tack och lov att vi tyckte likadant om dem!
Det var givetvis otroligt roligt att få träffa Melvin och Quintus med, då det är 1,5 år sen sist jag såg dem. Gillar inte att Sverige är så här avlångt... Melvin påminde mig så klart om Millie då de har samma fina uttryck. Liten klump kom allt i magen, Millie var en väldigt speciell hund för mig och jag är glad att jag får möjligheten att se hennes drag i hennes "valpar". Visst räknas de fortfarnade som valpar vid tio års ålder?! Hade varit intressant att se Jonna, som tidigare var den som liknande Millie mest. Tyvärr har jag tappat kontakten med hennes ägare, jag är övertygad om att hon blir bortskämd till den lilla prinsessa som hon verkligen är!
Det som var det mest intressanta att se var hur glada Melvin och Penny blev över att träffas. Penny hade tagit skydd för solen och låg i en buske. När Melvin gick runt och nosade av trädgården så blev han först helt stel när han upptäckte att det låg någon i busken, sen kom svansviftningen soch deras hälsningsceremoni varade ett bra tag. Så himla gulliga de var mot varandra! Quintus och Izzie hade faktiskt inte samma hälsningsceremoni över att de kände varandra, det var med ett vanligt hej. De hittar säkerligen varandra betydligt mer nästa gång de träffas.
Precis innan Kristina skulle åka tog vi en kort liten promenad. Rätt intressant att kullsyskonen höll ihop. Quintus och Izzie sprang lite ungdomligt omkring och kollade in allt, i en hyfsad trav kom sen Melvin och Penny sida vid sida. Så härligt att se, tror de verkligen att gillade att få träffas igen. Vanligtvis brukar vi träffas lite oftare, så det är inte utan att jag undrar om de har saknat varandra. Förhoppningsvis kommer Kristina ned hit till södern under hösten, jag håller tummarna stenhårt för det!
Millie var, som många av er vet, mycket skadad då hon råkade ut för en olycka på en agilitytävling. genom Millie har jag kommit i kontakt med många olika terapiformer och många terapeuter. i slutet tillät Millie endast att en person fick behandla henne, nämligen Anna. Anna jobbade tidigare på ett annat hundrehab och lärde känna Millie under den tiden hon jobbade där, de två kom bra överrens. Anna läste av Millie snabbt och Millie fick ett stort förtroende för Anna. känner mig fortfarande väldigt glad över att Anna erbjöd sig att hjälpa Millie att få ett så värdigt liv som det bara gick i slutet av hennes liv. tack vare all fin behandling som Anna gav Millie är jag även övertygad om att detta förlängde hennes tid en hel del.
idag får Penny och Izzie behandling av Anna vid behov, när de är friska och sunda är det nog var 4-6 vecka. utöver detta kollar en kiropraktor igenom hundarna då och då. det gäller ju att ha koll på läget!
som läget är just nu har Penny sen en tid tillbaks dragits med en spänning i en stor muskel, som jag hela tiden glömmer namnet på. detta gör att hennes rörelsemönster inte blir helt bra. jag har lärt mig sen då Millie skadades att se rätt snabbt om de rör sig "onormalt". ibland är det bara en liten svag rörelser som avviker från det normala. kanske inte riktigt normalt, men samtidigt så sitter det i ryggmärgen eftersom jag var tvungen att ha stenkoll på Millie. jag la märkte till Pennys skada för en tid sen, hon rörde sig inte riktigt på ena benet. Anna konsulterades och höll med mig om det var något där. då det är en stor muskel som är lite överbelastad tar det tid att få ordning på den eftersom den används hela tiden. sakta, men säkert blir det bättre.
igår Anna behandlade Penny. tur i oturen att vi hade bokat in detta då dagen dessförinnan hade Izzie oavsiktligen råkat landa på Penny då hon skulle ta en leksak för mig under träningen och Penny liksom stod på landningsbanan, sett ur Izzies synvinkel. Penny hade enligt Anna troligtvis fått lite blåmärken av detta. inte så konstigt om du frågar mig, utan ganska naturligt med tanke på det som hände.
Anna sa att var Penny lite bättre än förra behandling, låter lovande. nu hoppas vi på att hon är ännu bättre till nästa veckas behandling! håll tummarna!
efter gårdagens påminnelse om Millie började jag titta på lite av alla de bilder som jag har på henne. det är tusentals bilder på henne, givetvis kollade jag inte igenom alla. gissa om jag saknar att få titta in i dessa mörka, vackra, kloka ögon...
hemskt vad snabbt man kan längta efter det böljande blå. ingen möjlighet att åka dit på ett par dagar nu, så jag började att redigera gårdagens bilder. mitt i redigeringen tänker jag tanken, jag måste leta upp en bild på Millie med så alla kommer med. inser sen att det är ca 4,5 månad sen hon vandrade vidare, men i mina tankar finns hon alltid. <3 Marlenes Leena missade jag att fotografera denna dag, förlåt Leena!
