Det var bra länge sen sist som jag bloggade. När Millie vandrade vidare så gick luften ur oss alla; vi alla hamnade i sjuksängen av olika anledningar. Nu känner vi oss lite starkare, även om saknaden är stor efter Millie.
Idag har vi en aktiv hunddag. På förmiddagen träning med Kerstin och hennes härliga beardis Chia. Nu på eftermiddagen kör vi fysträning i högt gräs. Vi måste komma i form nu och har slarvat alldeles för mycket med all träning som lydnad och fys.
Ofta är det enkla som är det bästa. Idag blev det lite spontant eftermiddagsmys med Millie när hon la sig tätt mot mitt ben, supermysigt tyckte vi båda.
Imorgon väntar lita träning. Ganska övertygad om att en styck Izzie kommer bli väldigt glad över detta!
Vilket härligt väder vi har haft idag! Visserligen kallt i vinden, men på uteplatsen var det hyfsat med lä. Millie låg och njöt i solen, varken jag eller Izzie ville knappt gå in heller.
Idag är dagen efter för mig och Millie. Millie har sina skäl att vara lite trött då hon fick en ganska intensiv behandling igår av bästa Anna. Sen ett tid tillbaks har det satts in kortison för att Millie ska må så bra som möjligt, dvs ha så lite ont som det bara kan gå. Hon har svarat väldigt fint på denna behandling och har blivit starkare i kroppen. Vet att en del är emot att använda kortison, men med tanke på Millies höga ålder (snart 14 år) anser jag att det kan vara berättigat att ge kortison om det får önskad effekt. Millie lät Anna behandla henne mer än vanligt, vilket har gjort henne lite tröttare idag än vanligt. Känner mig inte särskilt orolig för det utan ser det som ett tecken att behandlingen har fått önskad effekt.
Penny blev också genomgången då det var minst sex veckor sen sist Anna kände igenom henne. Enligt Anna kändes Penny vara i bra form, vilket stämmer bra med mina iakttagelser då hon har varit full av bus på sistone. Även om jag inte upplever att Penny har några skador vill jag förebygga alla ev skador genom att låta Anna behandla henne då och då.
Izzie fick ingen genomgång denna gång utan får vänta ett par veckor tills det är hennes tur. Själv känner jag mig sliten av att sätta igång och jobba igen efter ha varit ledig en vecka. Så idag blev det ingen träning utan återhämtning för oss alla här hemma.
Livet består inte bara av träning för mina hundar, speciellt om man befinner sig på ålderns höst som Millie gör. Det är väldigt lätt hänt att den hund som inte befinner sig i träning inte får samma egentid som de hundar som tränas och tävlas aktivt. Detta tycker jag givetvis inte om, men jag ska erkänna att ibland har nog Millie tyvärr inte alltid fått all den tid som jag har velat ge henne. Tiden är en bristvara, tyvärr. Igår tog vi igen detta med råge! Då var Millie i mitt knä och vi både myste för fulla muggar. Hon såg så himla nöjd ut när hon låg i mitt knä och ville inte gå ned trots hon var supervarm. När det blev för varmt för henne lyfte jag varsamt ned henne och gav henne vatten. Undra om hon en drack en liter då... Det är något speciellt med gamla hundar <3
Bearded Collieklubben har en allroundplakett i tre olika valörer; brons, silver och guld. Regler för dessa finns på SBCs hemsida, närmare bestämt här. Förra året fick Millie guldet, dessförinnan har tre beardisar fått guldet - två av dessa är Izzies mamma och mormor. Förra helgen gjorde Melvin debut i rallyns mästarklass, de blev då godkända med 79p. I och med detta godkända resultat så fick de sin tredje guldmerit i allrounden. De två tidigare har de tagit för ett par år sen genom certpoäng i elitspår och 1:a pris i viltspårets öppenklass (Melvin är ju viltspårchampion). Med andra ord, Melvin blev den femte beardisen genom tiderna som har fått allroundguldet!!!
Är så himla glad och stolt över Melvin med matte Kristina att jag finner inte rätt ord. Inte nog med att Kristina tar superväl hand om Melvin, hon har blivit en god vän med som jag är så tacksam över att ha fått lära känna. Som en ren bonus har hon ju dessutom Izzies bror Quintus, vi saknar aldrig direkt samtalsämnen oavsett hur ofta vi pratar...
GRATTIS KRISTINA OCH MELVIN TILL ALLROUNDGULDET!!!
Idag har varit en riktig lång dag, vi har varit på utställning i Danmark. Närmare bestämt i Fredericia i Jylland. Vi gick upp tidig i morse, klockan ringde redan lite efter fem. Efter lite mellanstopp i Danmark så har vi mer eller mindre precis hunnit landa här hemma. Frågan är nu vilken som är tröttast; jag, Izzie eller Millie som har väntat tålmodigt efter oss? Hör Millies snarkningar från hallen, Izzie ligger vid mina fötter och sover och jag kämpar mot John Blund som envisas med att hänga med mig mycket intensivt. Tror nog att det blir jämnt skägg i denna fråga.