Lite om vardagslivet hos Millieville
Dagarna går just nu i ett, hinner inte riktigt med. Häromdagen hittade Penny en finfin pinne under promenaden och bar den, precis som vanligt, med sig hem. Denna pinne har sen legat ute på gräsmattan och följt med på ett antal promenader, en riktigt bra pinne alltså. En kväll fick både Penny och Izzie för sig att de skulle ha pinnen - samtidigt. De fick då en rolig dragkamp som kanske pågick i tio minuter, rätt festligt att se. Här är en liten sekvens från denna dragkamp.
I juli när jag var uppe hos Charlotte och testade hennes valpar var även min bästa norrlandskompis Kristina i samma kommun, Nyköping. Med tanke på hur sällan vi ses då vi bor över 1000 km ifrån varandra var det bara ett måste att vi skulle när vi var ett stenkast från oss andra. Sagt och gjort, Kristina kommer över till Charlottes och fick med träffa valparna och bilda sig en uppfattning av dem. Tack och lov att vi tyckte likadant om dem!
Det var givetvis otroligt roligt att få träffa Melvin och Quintus med, då det är 1,5 år sen sist jag såg dem. Gillar inte att Sverige är så här avlångt... Melvin påminde mig så klart om Millie då de har samma fina uttryck. Liten klump kom allt i magen, Millie var en väldigt speciell hund för mig och jag är glad att jag får möjligheten att se hennes drag i hennes "valpar". Visst räknas de fortfarnade som valpar vid tio års ålder?! Hade varit intressant att se Jonna, som tidigare var den som liknande Millie mest. Tyvärr har jag tappat kontakten med hennes ägare, jag är övertygad om att hon blir bortskämd till den lilla prinsessa som hon verkligen är!
Det som var det mest intressanta att se var hur glada Melvin och Penny blev över att träffas. Penny hade tagit skydd för solen och låg i en buske. När Melvin gick runt och nosade av trädgården så blev han först helt stel när han upptäckte att det låg någon i busken, sen kom svansviftningen soch deras hälsningsceremoni varade ett bra tag. Så himla gulliga de var mot varandra! Quintus och Izzie hade faktiskt inte samma hälsningsceremoni över att de kände varandra, det var med ett vanligt hej. De hittar säkerligen varandra betydligt mer nästa gång de träffas.
Precis innan Kristina skulle åka tog vi en kort liten promenad. Rätt intressant att kullsyskonen höll ihop. Quintus och Izzie sprang lite ungdomligt omkring och kollade in allt, i en hyfsad trav kom sen Melvin och Penny sida vid sida. Så härligt att se, tror de verkligen att gillade att få träffas igen. Vanligtvis brukar vi träffas lite oftare, så det är inte utan att jag undrar om de har saknat varandra. Förhoppningsvis kommer Kristina ned hit till södern under hösten, jag håller tummarna stenhårt för det!
ibland önskar jag bara att jag kunde få trycka på pausknappen lite grann. som igår när vi var iväg och badade. Penny persade och simma långt för att vara Penny, Izzie simmade som vanligt som världens tok... så olika ibland, och så lika ändå. kände att jag var verkligen i nuet; här och nu. inte vandrade tankarna vidare åt något håll. riktigt härligt. efter vi hade badat klart blev det lite brygghäng. Izzie och Penny tryckte sig nära mig, så himla mysigt. där blev vi sittandes en lång stund, pratade om allt mellan himmel och jord och njöt av ett underbart väder! behöver jag ens säga att jag längtar tillbaks till sjön?!
enligt Izzie har hon och Penny väldigt bra samarbete, speciellt när det kommer till aktiveringsleksaker i form av bollar. dessa bara älskar Penny! hon går helt upp i att försöka förflytta bollen hela tiden; antingen genom att knuffa på den, slå tassen på den eller lyfta den och slängen den i marken. det är väldigt lätt hänt att hon missar massor av godbitar. dessa godbitar ser Izzie och går snabbt fram och snor dem. igår kväll lyckades jag filma Penny in action, detta var inte den mest livliga biten då hon lekte med bollen. tror ni ändå kan förstår vilken fart hon kan få upp på bollen med sin kraft och energi.
av vissa (förståeliga?) skäl har jag sällan en aktiveringsleksak inomhus då jag är rädd om möblemanget...
Millie var, som många av er vet, mycket skadad då hon råkade ut för en olycka på en agilitytävling. genom Millie har jag kommit i kontakt med många olika terapiformer och många terapeuter. i slutet tillät Millie endast att en person fick behandla henne, nämligen Anna. Anna jobbade tidigare på ett annat hundrehab och lärde känna Millie under den tiden hon jobbade där, de två kom bra överrens. Anna läste av Millie snabbt och Millie fick ett stort förtroende för Anna. känner mig fortfarande väldigt glad över att Anna erbjöd sig att hjälpa Millie att få ett så värdigt liv som det bara gick i slutet av hennes liv. tack vare all fin behandling som Anna gav Millie är jag även övertygad om att detta förlängde hennes tid en hel del.
idag får Penny och Izzie behandling av Anna vid behov, när de är friska och sunda är det nog var 4-6 vecka. utöver detta kollar en kiropraktor igenom hundarna då och då. det gäller ju att ha koll på läget!
som läget är just nu har Penny sen en tid tillbaks dragits med en spänning i en stor muskel, som jag hela tiden glömmer namnet på. detta gör att hennes rörelsemönster inte blir helt bra. jag har lärt mig sen då Millie skadades att se rätt snabbt om de rör sig "onormalt". ibland är det bara en liten svag rörelser som avviker från det normala. kanske inte riktigt normalt, men samtidigt så sitter det i ryggmärgen eftersom jag var tvungen att ha stenkoll på Millie. jag la märkte till Pennys skada för en tid sen, hon rörde sig inte riktigt på ena benet. Anna konsulterades och höll med mig om det var något där. då det är en stor muskel som är lite överbelastad tar det tid att få ordning på den eftersom den används hela tiden. sakta, men säkert blir det bättre.
igår Anna behandlade Penny. tur i oturen att vi hade bokat in detta då dagen dessförinnan hade Izzie oavsiktligen råkat landa på Penny då hon skulle ta en leksak för mig under träningen och Penny liksom stod på landningsbanan, sett ur Izzies synvinkel. Penny hade enligt Anna troligtvis fått lite blåmärken av detta. inte så konstigt om du frågar mig, utan ganska naturligt med tanke på det som hände.
Anna sa att var Penny lite bättre än förra behandling, låter lovande. nu hoppas vi på att hon är ännu bättre till nästa veckas behandling! håll tummarna!
var ute på morgonrundan, gick en helt annan runda än den igår som orsakade en del kamning. och vad händer? jodå, precis när vi är hemma och jag ska öppna dörren slänger jag en blick på hundarna... nog sjutton har Penny under även denna promenad lyckats hitta lite små kardborrar, denna gången gamla bruna, som pryder hennes huvud. inte alls lika illa som igår, men ändå... Izzie ser jag inga alls på. bara undrar om Penny har någon magnetism till dessa eländiga saker? tur hon är så vansinnigt söt och go, för annars hade jag börjat börjat bli en filatelist...
tog en runda i eftermiddags med hundarna. Penny dök in i en buskarna och kommer ut så här....
Hon hade fullt med frön/minikardborrar över hela sig, mest runt huvud och hals. Givetvis suckade jag tungt och undrade om detta verkligen skulle vara nödvändigt. Tankar som att börja samla på frimärken eller börja med akvariefiskar kom givetvis upp i huvudet. Tackade samtidigt min lyckliga stjärna för att Izzie hade varit kvar hos mig och att inte hon med såg ut på detta vis.
När vi kom hem blev det en ofrivillig och oplanerad kamning, nu tycker jag att hon återigen ser fin ut! Om Penny delar samma åsikt förtäljer dock inte historien...
