ingångar, ingångar, ingångar…

jag känner mig inte riktigt nöjd med Izzies ingångar, vill ha dem mer distinkta, så jag tänkte nu under vintertiden då träningsmöjligheter för avståndsmomenten inte är riktigt optimala träna mer på sådana här detaljer. fick frågan av en vän, hur gör jag? ja, det är en väldigt bra fråga förståss! min plan just nu, den justeras hela tiden, är att träna mycket korta avstånd först för att få in tekniken så det sitter i ryggmärgen. belöningen för henne ska komma så fort hon har satt sig fot, då leker vi och har jättekul tillsammans. vill ge ingångsfasen en så positiv bild för henne som möjligt med tanke på hur många ingångar det är i eliten.

sen när jag känner mig nöjd med hennes teknik på korta avstånd kommer jag öka avstånd och därmed kommer även farten att ökas, vilket ställer högre krav på tekniken. Izzie har dessutom beardisens lilla extraknorr vid ingångarna, vilket innebär att hon i skedet då hon vänder runt vid mig hoppar så allt görs i nästan midjehöjd... jag måste även försöka jobba ned henne i den meningen att hon ska låta bli att hoppa, men ändå bibehålla glädjen.

arbetsglädjen är för mig den viktigaste, jag tummar hellre lite på detaljer och behåller hennes glädje. fast givetvis vill jag ha både ock! man får väl ha lite utmaningar... 😛

 


först fixa ingången....


...sen full fest!