Chess

Idag är det hela åtta (!) år sen Chess vandrade vidare till andra sidan. Världens bästa och mesta Chess. Det var hon som ledde mig in i hunderiet, vem kunde tro att jag skulle bli så här biten? Visserligen var målet med henne att ta ett LP (LPI heter det nu för tiden), det kändes stort. Oerhört stort. Att hon skulle vinna U-SM i bruksspår, bli lydnadschampion i både Sverige och Danmark, bli BIS-placerad som veteran på utställning och tävla SM i agility, det fanns överhudtaget inte alls med på världskartan... Verkligen inte.

Chess och jag gick inte så många kurser; en valpkurs, en för lydnadsklass I, en appellkurs och ett par läger i agility. Kursverksamheten var inte lika utbredd som den är idag. Allt annat tränade vi in på egen hand, på min farmors stora gräsmatta.
Meriterna i all ära, men det var inte det som gjorde Chess till Chess utan det var hennes stora, härliga personlighet. Ibland kändes det som jag aldrig behövde prata med henne, hon visste vad jag ville nästan innan jag själv visste det. Vi hade en speciell kontakt.

Kommer alltid vara tacksam att jag fick förtroendet att ha det "Lilla Hjärtat" hos mig. Tack Gunilla och Johanna för detta fina förtroende!

Chess kommer alltid att fattas mig, min lilla Skällabella. <3