Gå till innehåll

efter två vilodagar var det dags för lite träning. Izzie var laddad, Penny likaså. dock var jag inte i min bästa form efter minimalt med sömn, men det finns betydligt värre saker här i livet. när ryggan packades var Izzie så glad så glad. härligt att se. vi körde lite fritt följ, jobbade på stegförflyttningarna speciellt på bakåtstegen då hon nästan blir tvåbent ibland av lycka... sättande under gång gick fint, körde först en med hjälper och sen utan, skönt att det löste sig snabbt. inkallning med ställande fick sådär på första utan hjälper, med lite hjälp betydligt snyggare. får nog nöta detta lite mer, det är kanske en åtta på tävling då hon kan ta något steg. det som jag framförallt önskar mig är ett mer tryck i ställandet. jag ser att det är på gång då och då, men helt klart måste grunderna nötas ordentligt (här med). rutan körde jag tävlingsmässigt för första gången någonsin, nöjd. sen körde vi ett par glädjeskick. körde sen vittringen, känner att hon blir säkrare och säkrare på att komma in med pinnen och att hålla i den vid min sida. känns skönt. avslutade sen med fjärren på långt håll, sammanfattningsvis kan man säga att jag känner mig nöjd och stolt att vi i detta moment har lyckats få det så här bra (iaf på träning).

Träningsglada flickor!
Träningsglada flickor!

med Penny har jag startat ett litet projekt på skoj, ska se om jag lyckas lära henne fjärren med låsta bakben. ser det som en ren utmaning. kan lova att verkligen är en utmaning. det som Penny bjuder på direkt när jag har godis i handen är backandet... så vi har alltså en uppförsbacke här, men det ska bli spännande om jag lyckas förmedla vad jag vill hon ska göra i detta moment. började idag med grunderna utan kommando att bara försöka få henne att ställa sig och sätta sig utan röra bakbenen. det gick hyfsat, fick först köra lite omvänt lockande på henne för att få lite stabilitet och så att hon fryser kroppen då blev bakbenen inte lika rörliga. testade även om det gick få rätt rörelse på växlingen mellan stå och ligg, gick betydligt sämre.
som sagt, det ska bli en rolig utmaning detta!

2

tanken var att vi skulle ha tränat igår måndag, eftersom det passar väldigt bra in i mitt schema. när klockan ringde och ingen Izzie dök upp för att säga god morgon var det inte särskilt svårt att förstå att hon var trött, riktigt trött. beslöt mig för då att avstå träningen, både jag och Izzie sov vidare i ett par timmar, riktigt skönt måste jag säga. det har varit ett par dagar nu med aktiv träning och Izzie ger ju verkligen allt när vi tränar så energidepåerna var tömda. det är vansinnigt viktigt med vila, speciellt på sådana energiska hundar som lilla Izzie. vi gick en runda på 40 minuter på morgonen, in i bilen med henne och åkte till min faster för att lämna Izzie hos Penny. på kvällen blev det sen ett par korta promenader, beslöt mig för att även låta henne vila idag med. hellre lite för mycket vila så kroppen hinner återhämta sig ordentligt, än att slarva med det.
för Penny är även denna vila bara av god med tanke på hur skadedrabbad hon har varit i år.

imorgon blir förhoppningsvis lite träning, hoppas på det iaf!

en som tävlade agility under hedenhös-tiden (dvs samtidigt som mig) bloggade för en tid sen om hur viktigt det är med vila, läs inlägget här.

jag har den senaste tiden stört mig på Izzies tofsar, att de inte är riktigt som jag har tänkt mig. ofta blir det så att något hår stör hennes syn (iaf tror jag det). sagt och gjort igår, söndags, så satte jag upp en massa minitofsar som bildade en stor tofs utan att någon päls hängde ned framför ögonen. åkte sen till Svedala för att träna lite. jisses vad bra det gick. började med sittande i grupp med en styck laddad Izzie, hon satt så stilla så stilla. vred huvudet någon gång mot motorvägen, men det tycker jag är helt ok eftersom hon var lugn och inte rörde tassarna. tidigare i veckan har jag tränat två gånger med bästa Linda och tränat rutan med mer glädje för att se om jag kunde få tillbaks min gamla Izzie där, det gav ett så snabbt och positivt resultat att jag knappt kan tro att det är sant. Tack Linda för alla braiga tips!! sen tyckte jag det var dags att jobba lite på ingångarna, inte bara belöna för fart som jag har gjort under en längre tid. sittandet under marsch var det alldeles för länge sen vi gjorde, vilket märktes. detta moment har vi tyvärr tappat, men jag hoppas att hon snart ska minnas vad det går ut på igen med lite grundövningar.

Testade en kampleksak som Mari Borgström hade gjort, helt klart godkänd!
Testade en kampleksak som Mari Borgström hade gjort, helt klart godkänd!

körde även vittringen då med fokus på att öka hennes trygghetskänsla på tillbakavägen, har precis börjat att träna henne på att komma. mängdtränade detta då eftersom detta är nytt och hon behöver få göra detta många gånger för att förstå vad jag vill. fina sorteringsarbeten och jag såg att tryggheten börjar komma. ska kanske tillägga att hon inte har varit rädd eller så, men blev lite osäker då jag drog ned på berömmet. en av mina huvudsakliga tankar vad det gäller träningen är att Izzie ska känna glädje och trygghet i det som vi gör.

Penny fick köra lite lydnad med. Vittring, rutan och zätat. Hade aldrig någonsin kört zätat med henne, men hon utförde alla positioner rätt, kanske inte med värsta precisionen. Det kan jag inte heller begära av henne då vi inte har kört detta moment någonsin, än mindre tränat lydnad på flera år.  Kände mig väldigt nöjd med dagens lydnadsträning.

MIna duktiga lydnadstjejer!
Mina duktiga lydnadstjejer!

efter lydnadsträningen åkte jag till skogen och la varsitt spår till dem, inga avancerade utan mer som lite rolig extra träning där apporterna bestod av leksaker. efter spåren var lagda hann jag inte mer än släppa ut dem ur bilen för att rasta dem förrän Izzie som skjuten ur en kanon tog upp Pennys spåra. galna, underbara Izzie!! <3 all lydnad var som bortblåst när hon spårade, inte hörde hon att jag kallade för full hals på henne. till slut lyckades jag få stopp på henne, med sig in hade hon en dummies som var första apporten på det spåret... nåväl, Penny är inte så glad för apporter; de är ok, men inte mer än så, hon hade nog inga invändningar mot detta.

Spårning!
Spårning!

spåren gick bra, både Penny och Izzie spårade fint och tyckte det var störtkul! får nog helt enkelt spåra lite med dem i fortsättningen med, det är alltid roligt göra något som det inte ställs en massa krav på precision och teknik.

väl hemma var hundarna rätt trötta, men nöjda efter en eftermiddag full av aktiviteter.

2

image
Izzie på berget

Njuter av en härlig helg som hittills har innehållet bra träning med både Izzie och Penny, trevligt besök på ett vallningsläger (ska se om jag kan lägga ut mina mindra bra mobilbilder från detta senare i veckan) och härliga skogspromenader!

på vallningslägret
På vallningslägret

Det har kommit en hel del frågor om valpplanerna, tror det har att göra med den annons som jag och Kristina hade i sista numret av Skocken. Har bestämt mig för att göra ett försök.  Tror nämligen att jag ångrar mig om jag inte försöker behålla Millielinjen. Sen är jag så klart orolig för att något ska gå fel. Izzie är ju först och främst en underbar familjemedlem och en minst lika underbar kompis i alla lägen.
Min förhoppning är att valpsidan ska uppdateras under dagen, eller åtminstone i början av nästa vecka.

2

Idag är det hela åtta (!) år sen Chess vandrade vidare till andra sidan. Världens bästa och mesta Chess. Det var hon som ledde mig in i hunderiet, vem kunde tro att jag skulle bli så här biten? Visserligen var målet med henne att ta ett LP (LPI heter det nu för tiden), det kändes stort. Oerhört stort. Att hon skulle vinna U-SM i bruksspår, bli lydnadschampion i både Sverige och Danmark, bli BIS-placerad som veteran på utställning och tävla SM i agility, det fanns överhudtaget inte alls med på världskartan... Verkligen inte.

Chess och jag gick inte så många kurser; en valpkurs, en för lydnadsklass I, en appellkurs och ett par läger i agility. Kursverksamheten var inte lika utbredd som den är idag. Allt annat tränade vi in på egen hand, på min farmors stora gräsmatta.
Meriterna i all ära, men det var inte det som gjorde Chess till Chess utan det var hennes stora, härliga personlighet. Ibland kändes det som jag aldrig behövde prata med henne, hon visste vad jag ville nästan innan jag själv visste det. Vi hade en speciell kontakt.

Kommer alltid vara tacksam att jag fick förtroendet att ha det "Lilla Hjärtat" hos mig. Tack Gunilla och Johanna för detta fina förtroende!

Chess kommer alltid att fattas mig, min lilla Skällabella. <3

Chess 14 år gammal
Chess 14 år gammal - en av mina favoritbilder på henne