Millie, min Millie!

Millie!

Efter gårdagens inlägg om likheterna mellan Millie och Lilly insåg jag att idag var skulle det ha varit Millies sjutton årsdag! Kan inte fatta det är så länge sen jag fick meddelande av Inger att min lilla valp född. Om jag minns rätt så var Millie den förstfödda i en stor kull på tio valpar. Redan som liten valp var Millie full av energi, men samtidigt en väldigt allvarsam valp som var väldigt lyhörd för vad jag ville. Redan vid ett års ålder var hon tävlingsklar, fattar än idag inte hur hon blev klar så snabbt för jag har allt annat än bråttom vad det gäller att komma ut på tävling.

Millie och jag var ute på tävlingsbanorna en hel del, men det är inte riktigt det som är Millie för mig. För mig var det hennes underbara personlighet. Hon ställde alltid upp för mig, oavsett vad jag bad hon. Hade jag bett henne att hoppa utför en klippa, hade hon gjort det. Hon var så otroligt lojal och massor "will to please". Hon lärde sig snabbt att det lönade sig att posera framför kamera, hon tog fram sitt underbara leende/min när det var fotograferingsdags. Hon vände på huvudet på kommando om jag bad henne om det. Hon gjorde allt för mig kort och gott, min bästa Millie.

Trots det är över tre år sen hon vandrade vidare gör det fortfarande ont i mig när jag tänker på henne, saknaden är så oerhört stor. Känner en sån oerhörd tacksamhet över att hon valde att vara i en del i mitt liv världens finaste och bästa Millie <3

 

Millie på stranden
Millie & jag
Millie tränar agility
Världens vänligaste ögon