Nu i helgen är vi på träningsläger i Kungsör. Känner vi är lite ringrostiga, men roligt har vi!
Etikett: lydnadsträning
jag har förmånen att ha tillgång till en inomhushall under den mörka årstiden, en gång i veckan åker jag dit och tränar. naturligtvis känns det oerhört lyxligt att få vara inomhus på konstgräs när det är blött och ruggigt ute. som en ren bonus finns tre speglar så man kan få se lite grann hur det ser när man tränar från en annan vy, möcke bra! igår var jag där i vanlig ordning, fast denna gång hade jag bara Izzie med. då Kickan inte hade fått träffa Penny så mycket på sistone så tyckte vi båda att Penny kunde avstå en träning. det kommer ju alltid fler träningar.
Izzie var mer laddad än vanligt, gick med höga benluft och en ivrigt viftande svans när vi tränade fot. önskade jag hade haft någon som varit med och filmat henne kunde ha varit roligt att se. vi körde bara lite vanlig fot, måste börja träna in stegförflyttningarna då det kommer i trean. vändningarna på stället är hyfsade. tyckte mig se att hon slarvade lite på vänster-svängarna, blir till att nöta grunderna lite där.
sen tränade vi sättande under marsch. detta moment har vi precis börjat med så det är mycket testande för att se vad som fungerar bäst på henne. säger jag något ord så kastar hon sig på marken. mycket snyggt läggande om det inte var för det lilla att det var sittande under marsch som vi tränar... just nu testar jag bara att ge henne ett förkommando och sen handtecken, det är det som fungerar bäst. men helst av allt vid jag ha ett vanligt kommando på henne. nåja, får väl se hur detta slutar 🙂
sen tränade vi på ingångarna i apporteringen. syntes tydligt att detta delmoment har jag tränat alldeles för lite på. fattar egentligen inte riktigt hur hon fixade det på tävlingarna i höstas. tror dock inte att vi kan förlita oss på en sån tur till kommande tävlingar. under hösten har jag tränat på farten tillbaks då Izzie inte riktigt har förstått hur jag har velat att detta ska se ut. körde två "halva" apporteringar, dvs bara tillbakavägen, hon höll ett fint tempo in. lite överförväntan nästan. glad matte!
tränade även på ingångarna vid inkallningen, där satt den bättre än vid apportering. det gäller nog bara att träna på så tror jag att Izzie fattar vad jag menar. hon är ju ingen komplicerad hund utan vill alltid vara tillags!
efter dessa fartmoment och en taggad Izzie var jag modig (iaf enl mig själv) och körde på vittringen som kräver lugn och koncentration. när jag har kört detta moment så har jag använt köttgodis som tex köttbullar eller korv. jag var lite stressad och trött igår när jag tog påsen med godis från kylskåpet och tog en påse som såg ut som biffarna som jag stekte dagen innan. inne i hallen tyckte jag det var märkligt vad mycket fisk det luktade, men tänkte att det berodde nog på att jag hade haft dem bredvid stekpannan när jag stekte fisk till middag. väl vid vittringen började jag titta närmre på godiset. det VAR fisken, min lunch! nåväl, det var bara att köra på, fast jag tog en liten bit själv och åt med... vittringen gick super, nu kommer väl bakslagen för att jag skriver så, körde sex skickningar och bytte ut pinnen varannan gång. rätt pinne varje gång och inget smakande på de andra. frågan är ju nu om jag måste köra fisk i fortsättningen som godis eller inte...
sen körde vi lite hopp-apport, fick se till så hon inte tjuvade då hon spontanhoppade gärna. ett positivt fel så klart, men ibland måste man träna på att lyssna med.
över lag känner jag mig väldigt nöjd med denna träning, nog den bästa på länge; superhärlig attityd och behåller ändå fokus hela tiden, fint tempo in på apporten, ingångar som förhoppningsvis är på gång och vittringen - ren fokus och fick känslan att hon börjar förstå vad detta moment går ut. visst kan nästa träning gå skit, men just nu är jag bara glad och nöjd över denna träning. man ska väl försöka leva mer i nuet, har jag hört...
beardisträning
Vi är ett litet gäng beardisförare som brukar träffas och träna ihop när jag är i Blekinge; nämligen Marlene med sin beardisflock Leena, Mulle och Pilsner och Tina med sin härliga Ozzy. Leena tillhör skaran ivriga påhejare till de som tränar, hon ger även goda råda till hundarna när de kör fast. Mulle är mer van vid träningar och tävlingar, då han just nu tränar för en start i tvåan. Pilsner är den senaste medlemmen i denna skara och kommer i framtiden att bli en lydnadshund med, just nu består livet mest av bus och grunderna läggs för den framtida träningen. Ozzy har startat i ettan och tränar just nu för framtida starter i denna klass. Dessa tre beardiskillar gillar jag verkligen och jag hoppas att fler får upp ögonen för dessa tre musketörer!
I träningsgänget ingår även så klart även Izzie och Penny, Millie har mer samma funktion som Leena, hon är deras coach och ger dem goda råd. Gammal är ju trots allt äldst!
Först ut på planen var Ozzy som tränade fritt följ, vi jobbade på att få honom att hålla rätt position med rätt attityd. jag hoppas att vi hittade några nycklar som kan hjälpa dem framåt i träningen. En viktig sak i fritt följ, tycker jag, är att inte träna på lång sträckor utan belöning, jag belönar hellre ofta än sällan. Vet att många är tveksamma till detta och vill träna länge, men min princip ärför att få uthållighet intervalltränar man. Med Ozzy tränade vi även apportering och rutan. Även om man tävlar i ettan är det ju bra att träna inför de högre klasser. Moment som rutan tar ju lång att lära in. Roligt var det så klart att se alla fina framsteg de har gjort sen sist vi sågs!
Sen var det dags för Mulle, som fick träna på rutan, vittringen, lite fot mm. Vi la tyngdpunkten på rutan denna gång och stackars Marlene fick nog sår i öronen över alla mina (galna) idéer... Mulle visade även upp ett fint sorteringsarbete på vittringen, önskar att Izzie hade kommit lika långt i detta moment. På det år som jag har fått möjligheten att följa Mulle och Marlene har jag sett stora förändringar, mycket glädjande!
Sen var det dags för lilla Pilsners tur. Min nya favoritöl uppvisade fina egenskaper och hade vid endast ett fåtal träningspass lärt sig att söka upp targeten själv, vilket han gärna visade upp. Sen började vi, givetvis med lek som allt ska vara i denna ålder, grunden till rutan och apportens håll-fast-övning. Ska bli roligt att få följa denna lilla krabat i sin lydnadskarriär.
Därefter tog jag och tränade mina egna två. Izzie var tokladdad så hon fick vara först ut. Då vi inte hade tränat på ett tag så körde jag mest bara grundträning i form av fot och rutan. Hon höll positionen bra och jag började lite med att träna in stegförflyttningarna, har ingen riktig uttänkt strategi för det just nu utan prövar mig fram för tillfället. Fortsatte sen med att träna in konen. Vill prova en annan variant gentemor hur jag gjorde med Penny och tränar in den redan nu. Tycker mig se på många elithundar att de gärna går ned sig på konen och tänkte då att det kanske kunde vara idé att träna in den i lugn och ro för att göra motivationen att springa ut till denna kon så stor som möjligt. Provade även att köra vittringen, hon börjar komma ned i stress nu och griper inte första bästa. Har inte tränat med någon frysningsprincip utan kör godisvarianten istället. Jag hoppas att detta kan vara rätt metod för henne, kommer att köra den i fortsättningen med då hon svarar bra på det. Izzie hade en härlig attityd i vanlig ordning, inte ofta jag kan klaga på den!
Sen var det dags för Penny, som hade fått ligga och titta på när Izzie tränade, och var rejält på g. Länge sen jag såg henne så här laddad, härligt! Hon strålade av glädje när hon gick fot, tränade henne på både vänster och höger sida. Dock måste jag träna in ett mer naturligt sättande på höger sida. Förra året när vi körde vår SM-satsning i rally fanns det typ ingen tid alls att träna in detta ordentligt utan allt blev bara hastigt och lustigt. Jag känner att visa delar borde hon egentligen kunna mer grundläggande för att kunna göra bra ifrån sig och får en högre lägsta nivå. Sen körde vi för första gången på säkert ett år elitrutan. Tjohoo, vad roligt tyckte Penny och sprang så fort att jag inte hann med att stoppa henne. Härligt! Penny var definitivt dagens stora glädjeämne av mina två hundar.
Då vi fortfarande befinner oss i den mörka delen av året så är bilderna inte av den bästa kvalitén, men hellre några sådana här än inga alls. bilderna är tagna av Marlene, Tina och mig. Penny missade vi att fotografera, så där fick det bli en gammal bild på henne.
ingångar, ingångar, ingångar…
jag känner mig inte riktigt nöjd med Izzies ingångar, vill ha dem mer distinkta, så jag tänkte nu under vintertiden då träningsmöjligheter för avståndsmomenten inte är riktigt optimala träna mer på sådana här detaljer. fick frågan av en vän, hur gör jag? ja, det är en väldigt bra fråga förståss! min plan just nu, den justeras hela tiden, är att träna mycket korta avstånd först för att få in tekniken så det sitter i ryggmärgen. belöningen för henne ska komma så fort hon har satt sig fot, då leker vi och har jättekul tillsammans. vill ge ingångsfasen en så positiv bild för henne som möjligt med tanke på hur många ingångar det är i eliten.
sen när jag känner mig nöjd med hennes teknik på korta avstånd kommer jag öka avstånd och därmed kommer även farten att ökas, vilket ställer högre krav på tekniken. Izzie har dessutom beardisens lilla extraknorr vid ingångarna, vilket innebär att hon i skedet då hon vänder runt vid mig hoppar så allt görs i nästan midjehöjd... jag måste även försöka jobba ned henne i den meningen att hon ska låta bli att hoppa, men ändå bibehålla glädjen.
arbetsglädjen är för mig den viktigaste, jag tummar hellre lite på detaljer och behåller hennes glädje. fast givetvis vill jag ha både ock! man får väl ha lite utmaningar... 😛
först fixa ingången....
...sen full fest!
hej och välkomna (tillbaks)!
efter ett antal års uppehåll har jag beslutat mig för att testa att blogga igen. tanken med bloggen är främst att skriva om träningarna och hundlivet i allmänhet. vi får väl se i vilken omfattning detta blir. 🙂
nyårsafton var en ytterst lugn afton, vilket jag är tacksam för. det är ett ögonblicksverk att få ens hund rädd för smällare och raketer. under tolvslaget låg Millie och sov vid ytterdörren, medan Penny och Izzie tuggade på varsitt grisöra.
jag har nu börjat fundera på hur jag ska lägga upp träningen med Izzie för att försöka få momenten för trean så bra som möjligt. de senaste dagarna har jag jobbat med ingångarna. när jag och Marlene var i inomhushallen i Sölvesborg satsade Izzie till den milda grad på farten i ingångarna (jag tänkte egentligen mer precision, men fart är ju alltid skoj enligt Izzie) att hon går mig en fin lårkaka... men men, det är väl slutresultatet som räknas!
