Det var bra länge sen sist som jag bloggade. När Millie vandrade vidare så gick luften ur oss alla; vi alla hamnade i sjuksängen av olika anledningar. Nu känner vi oss lite starkare, även om saknaden är stor efter Millie.
Idag har vi en aktiv hunddag. På förmiddagen träning med Kerstin och hennes härliga beardis Chia. Nu på eftermiddagen kör vi fysträning i högt gräs. Vi måste komma i form nu och har slarvat alldeles för mycket med all träning som lydnad och fys.
Izzie påpekade att det hade gått alldeles för lång tid mellan träningspassen så jag tänkte att det var väl bäst att hon fick lite träning. Tänkte det borde gå att träna här hemma, inomhus. Det gick alldeles utmärkt. Vi tränade stående på olika sätt där belöningen låg på reaktionsfasen, jag vill ha en snabb reaktion då jag tycker den har varit lite si och så med den. Så fort jag kunde se en reaktion som tydde på att hon tänkte stanna klickade jag och belönade henne. Efter detta tränade vi vidare på ingångar, hade en snygg galopp på parkettgolvet - hon är så galet söt min lilla Izzie som ställer upp på allt tokigt- och sen kastade hon sig in mot vänsterbenet. Upplevde som om hon börjar få bort hoppstudsen för att kunna fokusera på att sätta sig rätt så fort som möjligt. När hon väl satt på plats, kastade jag en godis framåt som hon direkt fick springa och ta. Vårt lilla träningspass avslutades med en liten busstund. Så nöjd med detta pass, kanske något det bästa på bra länge, men känsla är oavsett vilket väldigt bra och jag känner mig glad.
Åkte ned till Lunds BK för att träna lite. Min plan var att bara träna korta pass då det denna vecka har blivit lite väl långa pass och belöna upp dem. Izzie var i storform redan innan vi hade åkte och hon sprang (eller flög kanske snarare) glatt omkring med ett kramdjur här hemma när hon förstod att det var dags att träna. Denna hund älskar verkligen när det händer något roligt, kan ju inte låta bli att själv bli glad!
När jag kom till klubben så var hela parkeringen täckt av isgata... Jag tittade avundsjuk på grannen bollklubben vars medlemmar sprang utan som några helst problem orsakat av halka på deras fina konstgräs. Det måste vara värmeslingor inlagda med för det är inte en snöflinga på konstgräset trots det är utomhus utan tak etc så långt ögat nådde. "Min" plan var större delen täckt av snö/is, men jag hittade en remsa där man till och med kunde skymta det gröna, härliga gräset! Med raska steg begav vi oss dit och parkerade våra grejor.
Izzie var först ut. Först en massa bus och sen blev det ingångsträning. Hennes ingångar kunde utan tvekan vara bättre. Min tanke var här att få henne att sätta sig så fort som möjligt. Så fort hon hade sagt sig kom belöningen i form av att jag kastade en boll rakt fram. Hon verkade köpa konceptet och satte sig snabbare för var gång, helt klart något som jag får köra vidare. Sen provade vi vittringen. De första skicken gick bra, sen gick det inte alls. Hon kopplade inte på näsan, kändes det som. Måste ta mig en funderare på detta. Hon har gjort fina sökarbeten här tidigare i veckan, så det kan bara vara så att hon hade en dålig dag. Jag hoppas på det.
Med Penny tränade jag mest lite allmänt fot, sen körde vi lite på projektet att backa tre steg på höger sida. Just nu försöker jag bara träna in att hon ska ställa sig rakt vid min sidan, det är första steget till att det ska bli bra. Hon börjar få till det bra, men jag skulle gärna vilja få bort det här steppsteget som hon tar ibland efter hon har stannat. Men samtidigt så är det Pennys signum lite att göra så. Vi får se hur går. Bara provade att ta steg bakåt nu när hon hade hamnat rätt och det gjorde hon jättefint. Skönt! Provade även de tipsen som jag fick av Lisa när vi tränade i förrgår. Vi får hoppas att det fortsätter så. Sen avslutade vi det hela med lite raka inkallningar bara för skojs skull.
Träningen avslutades med att de båda fick springa och leka med varsin "teddydummies". Har en med pip i och en utan, Penny blev som besatt denna gång med den i pipen i. Izzie var rätt nöjd med att springa omkring med den piplösa, hon fick ju den som födelsedagspresent nu när hon fyllde år i november.
Idag var det åter dags att träffa Marlene och Tina och ha lite beardisträning. Vi hade tänkt först vara utomhus, men då det aldrig verkar sluta snöa testade jag att ringa och kolla om hallen i Bräkne-Hoby var ledig. Tur hade vi med, den var ledig precis den tiden som vi önskade. Vi kom dit i förmiddags och mötte upp hon som var ansvarig för hallen. Efter lite rundvisning bar vi in våra träningssaker, tog in hundarna och sen testade jag att gå upp på på mattan. Jisses vad mjuk och skön den var att gå på, nog den inomhusmatta som har haft den bästa stötdämpningen som jag har varit i.
Penny, Izzie och Millie
Först ut var Pilsner och Marlene, de lektränade grunderna och det såg väldigt lovande ut! Ska bli spännande att få följa dem allt och se hur de utvecklas tillsammans, tror det kan bli riktigt bra.
Pilsner kampar fint!Targetträning
När Pilsner började bli nöjd så var det dags för Tina och Ozzy, såg klara framsteg sen sist vi sågs - jätteskoj! Sen tror jag att vi hittade en av nycklarna till att få Ozzy lite mer mattig och mer fokuserad på uppgiften, jag hoppas att det fortsätter att gå lika bra i fortsättning som det gjorde idag. Vi pratade även om momentrutiner/förkommandon, vikten av dessa för att få hunden mer trygg och "stabil" i vad som ska komma skall.
Fin kontakt!bus och lek är viktigt med!
Nu tyckte Izzie är hon hade väntat mer än länge nog och var väldigt ivrig på att få träna, ja mer än vanligt... Vi tränade lite fot, men lät stegförflyttningarna då dessa är i inlärningsstadiet och det fanns inga speglar i hallen att kolla så det gick rätt. Därför tänkte jag att det var bättre att göra andra saker än att chansa på att det var rätt.
Izzie i fritt följIzzie i fritt följ
Efter det fria följet så köra jag lite skickningar till rutan, märkte att hon gärna 1) stannade själv 2) stannade i den främre delen av rutan. Inget av detta är önskvärt så jag får ta tag i detta mer när snön har försvunnit. Till hennes försvar får jag säga att vi har knappt träna detta de sista månaderna. Positivt på denna var att hon höll ett bra tempo och saktade inte ner alls, det har hittills (man vet ju aldrig...) varit något problem. Tycker att man inte får glömma bort de bra sakerna heller, även om man ska inte förneka de dåliga. Efter rutan då hon fått upp flåset körde jag vittringen, vittringen kommer tävlingsmässigt efter fartmoment så jag vill gärna få in det på träning. Izzie fick tre skick på nära håll. Izzie gjorde ett fint sökarbete. smakade inte på någon mer än den rätta. GLAD MATTE!!!
Busa är super, tycker Izzie!Har hittat en av hennes gamla tärningsbollar, till Izzies stora glädje då vi tappade bort hennes favoritboll i julas.här fick vi fart genom rutan, precis som jag vill ha 🙂
Sen var det dags för Mulle och Marlene att träna, de såg ut att ha riktigt skoj. de gjorde fina rutor och Mulle höll en fin kontakt med Marlene. Nog ett av de bästa passen som jag har sett dem göra, hoppas att detta håller i sig. Det såg även ut som rutan höll på att lösa sig.
Mulle fint i rutan!
Sist, men absolut inte minst, ut var Penny som väntat väldigt tålmodigt på sin tur. Med Penny blev det mest lattjo. Vi tränade galenmoment som passar Penny alldeles utmärkt. Hade funnits något bättre ord som tex utmärkandets utmärkt så hade jag använt detta för att beskriva hur roligt Penny tycker det är med galenmoment. Med galenmoment menar jag tex skicka igenom tunneln och därefter till rutan och en apportering från rutan eller tunnel-apport. Vi försökte oss även på hopp-rutan, det gick mindre bra. Penny var taggad till max, så himla roligt att se. Körde även ett par meter fot på höger sida. Känns som hon börjar bli stabilare och tryggare där, hoppas att det håller i sig.
Något som var intressant att se var hur apporterna studsade pga svikten i matten. Det har jag aldrig upplevt tidigare. Gäller att tänka på att låta apporten landa innan man skickar hunden för att inte riskera tandskador. Överlag var det en mycket bra hall att träna i, återkommer gärna hit igen!
Trötta och nöjda efter dagens träning rastade vi hundarna på ett fält och sen åkte vi till Karlssons och åt en god lunch. Tack Marlene och Tina för en härlig dag!! Ser framemot nästa gång!
Ett par bonusbilder på Pilsner och Ozzy när de väntar tålmodigt på deras tur.
Ibland är det de lilla som gör det stora. Som tex när jag bara helt spontant testar och ser om Izzie har fattat skiftet i fjärren mellan stå och sitt. Snacka om man blir sådär löjligt glad när hon gör rätt. Ungefär som högsta vinsten på lotto. Kanske det inte funkar imorgon, men nu ikväll gjorde det och det tänker jag vara glad över nu. 🙂
efter jag har legat sjuk i flera dagar har Izzie sakta men säkert börjat klättra på väggarna, att inte få gå några rejäla turer eller få någon träning är inte alls hennes melodi. jag förstår henne fullt ut, jag har varit allt annat än rolig. jag försökte trotsa feber, yrsel, värsta huvudvärken och tokförkylning genom att träna fjärren inomhus. det kräver inte så mycket av mig rent fysiskt, bara sitta still på ett ställe i några minuter skulle jag väl klara av? jodå, det gick riktigt bra, kan jag meddela. Izzie däremot... hon var utom sig av lycka - ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN hände det något, något roligt dessutom! innan jag hann ens tänka igenom vilka skiften jag skulle göra och hur många gånger (Lotta, du noterar väl hur lydig jag är?!) så hade hon bjudit på samtliga skiften och några andra såsom snurra runt på platsen och sätta sig, vilket vi aldrig tidigare har tränat, hoppa upp och ner från sängen, springa och hämta bästa kramdjuren (Izzie bara älskar sina kramdjur). puh... jag kände mig mer som Kalle Anka på julafton när han skulle fotografera fåglar, Izzie var denna fågel som dök upp från alla håll och kanter...
körde lite omvänt lockande för att få ner henne lite i varv och öka fokusen, efter det fick vi till några riktigt bra skiften mellan stå och sitt. helt klart så måste jag försöka träna henne lite även om jag inte känner mig helt hundra.
kan försäkra alla om att även om hon är uttråkad och rastlös så förstör hon inget eller så, man bara ser att hon önskar det hade hänt lite roligheter. vet inte om det är möjligt, men det känns som jag blir gladare för henne för varje dag som går trots att hon kom in våran liv med stämpeln underbar. min lilla underbara Izzie!
I helgen styrdes den blå blixten norrut, närmare bestämt Kungsör då vi skulle ha det årliga lydnadslägret på Hundarenan. Instruktörer detta år var Lotta Hagström och Åsa Lindberg, två underbara instruktörer som jag det varmaste kan rekommendera om man vill gå på en inspirerande lydnadskurs. Vi var tio ekipage på detta läger. de flesta hade jag nog träffat tidigare, men jag lärde känna trevliga, härliga förare med fina hundar!
fritt följ
Just nu håller vi på att träna in treans moment var det nog ett bra tillfälle att få lite nya tips på hur man kan träna in en del moment. På lördagsförmiddagen var det egen träning, jag och Katja tränade ihop en del då. Så himla roligt att träna tillsammans igen, vi tränade ihop i början på tvåtusentalet innan någon fick den galna idén att flytta upp till norra polcirkeln typ... Under förmiddagen la jag mest vikt på att träna vittringen, det känns som den håller på att lossna något nu, men även stegförflyttningar.
vittringen!
Efter lunch var det dags för Lotta och Åsa att ge en massa goda råd och tips. Jag tränade mycket på fjärren med Lotta, tror jag behöver skaffa mig världens största lager med valium för att göra luuuugna rörelser. Både jag och Izzie gillar fart, men här måste vi först och främst träna teknik. Jag och Lotta skojade om att byta hundar, hon kunde träna fjärren med Izzie så kunde jag träna fot med hennes Tindra. Hade nog varit ett rätt intressant byte, men jag tror att jag hade saknat Izzie alldeles för mycket för att fixa det. Vi tränade även på stegförflyttningarna där vi fick lite goda råd om hur jag skulle röra mig, och då blev det genast så mycket lättare för Izzie att fatta vad jag ville. Jag testade även att köra apporteringsdirigeringen, den fungerade fint med tanke på att det var 1,5 år sen vi nog körde den sist. Otroligt vad mycket de minns!
det gäller att hålla tungan rätt i mun vid stegförflyttningarna!
Med Åsa diskuterade jag hur jag skulle lägga upp strategin för att få ett snyggt ställande, kom fram till att jag skulle träna in henne på hur man rundar en ryggsäck för att sen där lägga in ställandet i denna skickning. Denna övning tyckte Izzie var väldigt rolig och verkade fatta den hyfsat bra på ett repetitioner. Sen fick jag bra tips på hur jag kan förbättra Izzies gripande vid apporteringen och indirekt även träna på tillbakagången där. Har inte hunnit köra det ännu, men hoppas på att kunna prova detta mer inom det snaraste.
runda ryggsäcken är roligt!
Som en sista övning denna helg kedjades tre moment ihop, vi fick själva välja vilka. Jag valde fritt följ, inkallning och hopp-apport. De första två momenten fungerar finfint och hon höll ihop bra. Men vid hopp-apportering så ville hon inte utan sprang runt hindret istället. Här skulle jag bara ignorerat det hela, kört ett par steg till och sen avslutat. Men så klok var jag inte utan körde momentet ett par gånger till, men man lär väl sig av sina misstag. Hoppas jag!
Tack alla som var med för en härlig helg! Det var en riktigt härlig stämning denna givande helg, tyckte jag. Såg många duktiga hundar som jag hoppas att få se mer av i framtiden. Tack även till Lotta och Åsa för alla goda råd, har fått många nya idéer nu och hoppas på att få mer goda råd i framtiden. Ett speciellt tack till bästa Katja som inte bara fixade denna helg utan lät mig även komma och våldgästa, tack!!
Ps. Massor av bilder togs denna helg, de hoppas jag att kunna lägga ut så småningom. Fotograf till bilderna ovan är Katja.
