Gå till innehåll

Snöig golfbana
Vintrig golfbana

Idag åkte vi ut till golfbanan för att gå dagens långrunda. Med tanke på att Izzie har varit lite rastlös på sistone då jag har varit sjuk och det inte har blivit ordentligt med varken motion eller träning så tog jag med mig lite tygpåsar (dummies) för att kunna köra lite träning efter promenaden. Vi pulsade i snön bland skidåkare och lite tungsnö i ungefär en timme, efter det gick vi till bilen och hämtade dummiesarna.

När Izzie såg att påsarna kom fram visste hon inte riktigt vad hon skulle ta till sig, så glad så glad hon blev! Vid denna "jaktträning" som vi bedriver har vi inga som helst ambitioner att tävla utan vi tränar detta mer för att både jag och Izzie tycker det är väldigt roligt. Ska väl erkänna att det är skönt att ha något att träna utan att behöva vara petig med detaljerna. Först kördes enkelmarkeringar, var länge sen vi tränade detta - kanske ett halvår sen, sen ett par dubbelmarkeringar och slutligen linjetag. Izzie bara älskar detta och gav järnet hela tiden, så underbart att se. Jag försökte förstärka gripande, till lydnadsapporteringen, då vi ändå tränade apportering. Det känns som Izzie bromsar in först precis när hon är vid apporten/tygpåsen. Med tanke på den hastighet som hon kommer i hamnar hon varenda gång bakom apporten som hon ska ta, vet inte om jag ska träna in det eller bara hoppas på att det försvinner av sig själv. Nåja, det är ett kärt bekymmer iaf. Izzie gjorde sitt ytterst här och gick in för det med hull och år, så mycket mer än så kan jag inte begära av henne.

Nu ligger hon nöjd och belåten och vilar här hemma och verkar hyfsat nöjd med dagen. Men det är ju klart, det kunde ju bli lite träning ikväll om Izzie får bestämma...

image
Nöjd Izzie!

Idag har varit en riktig lång dag, vi har varit på utställning i Danmark. Närmare bestämt i Fredericia i Jylland. Vi gick upp tidig i morse, klockan ringde redan lite efter fem. Efter lite mellanstopp i Danmark så har vi mer eller mindre precis hunnit landa här hemma. Frågan är nu vilken som är tröttast; jag, Izzie eller Millie som har väntat tålmodigt efter oss? Hör Millies snarkningar från hallen, Izzie ligger vid mina fötter och sover och jag kämpar mot John Blund som envisas med att hänga med mig mycket intensivt. Tror nog att det blir jämnt skägg i denna fråga.

image

Ibland är det de lilla som gör det stora. Som tex när jag bara helt spontant testar och ser om Izzie har fattat skiftet i fjärren mellan stå och sitt. Snacka om man blir sådär löjligt glad när hon gör rätt. Ungefär som högsta vinsten på lotto. Kanske det inte funkar imorgon, men nu ikväll gjorde det och det tänker jag vara glad över nu. 🙂

efter jag har legat sjuk i flera dagar har Izzie sakta men säkert börjat klättra på väggarna, att inte få gå några rejäla turer eller få någon träning är inte alls hennes melodi. jag förstår henne fullt ut, jag har varit allt annat än rolig. jag försökte trotsa feber, yrsel, värsta huvudvärken och tokförkylning genom att träna fjärren inomhus. det kräver inte så mycket av mig rent fysiskt, bara sitta still på ett ställe i några minuter skulle jag väl klara av? jodå, det gick riktigt bra, kan jag meddela. Izzie däremot... hon var utom sig av lycka - ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN hände det något, något roligt dessutom! innan jag hann ens tänka igenom vilka skiften jag skulle göra och hur många gånger (Lotta, du noterar väl hur lydig jag är?!) så hade hon bjudit på samtliga skiften och några andra såsom snurra runt på platsen och sätta sig, vilket vi aldrig tidigare har tränat, hoppa upp och ner från sängen, springa och hämta bästa kramdjuren (Izzie bara älskar sina kramdjur). puh... jag kände mig mer som Kalle Anka på julafton när han skulle fotografera fåglar, Izzie var denna fågel som dök upp från alla håll och kanter...

körde lite omvänt lockande för att få ner henne lite i varv och öka fokusen, efter det fick vi till några riktigt bra skiften mellan stå och sitt. helt klart så måste jag försöka träna henne lite även om jag inte känner mig helt hundra.

kan försäkra alla om att även om hon är uttråkad och rastlös så förstör hon inget eller så, man bara ser att hon önskar det hade hänt lite roligheter. vet inte om det är möjligt, men det känns som jag blir gladare för henne för varje dag som går trots att hon kom in våran liv med stämpeln underbar. min lilla underbara Izzie!