Gå till innehåll

har den senaste tiden funderat på ingångar en hel del. det är väldigt många ingångar i eliten med tanke på alla apporteringsmoment och inkallning, det känns väldigt dumt att få neddrag (och många sådana) pga ingången. mina och Izzies ingångar är inte helt perfekta. ofta blir det ett litet skutt vid ingången. jag vet att många kallar det för beardisskutt, men då jag inte har haft det på mina tidigare beardisar så varför ska jag ha det nu?

de ingångar som jag nu velar med att försöka få till är antingen att hon går runt mig, så som man gjorde förr. det jag inte gillar med det är att man inte ser vad som händer bakom ryggen. den andra ingången som jag kan tänka mig är att hon gör typ en framdelsvändning på min vänstra sida. risken med den sistnämnda är att de inte jobbar in baken ordentligt så man får ett snett sättande.

får helt enkelt nog testa mig fram och se vad som passar Izzie bäst. det är väl det här som är tjusningen med hundträning, det finns inget facit. 🙂

Penny
Penny

Igår kväll tränades det lite lydnad. Det är faktiskt ett tag sen vi körde så här pass mycket, vi kom liksom av oss efter det första 1:a pris i trean. Jag ville se vad vi stod. När jag tittar på filmen glädjs jag över den glada helheten och Izzies ständiga positiva attityd, det är för mig det viktigaste. Det finns detaljer som jag är glad över med, sånt som vi har kämpat med att försöka få rätt. Överlag är det en positiv känsla, och det känns inte fel det.

 

1

lite skoj var det att läsa Kristinas blogg häromdagen, där hade hon skrivit så fint om Izzi. Tack! <3

även på facebook har vi fått massor av gratulationer, över 230 "likes" och nästan 100 kommentarer. hur tackar man för detta? det är så klart himla uppmuntrande och glädjande, men jag kunde faktiskt inte i min vildaste fantasi tro att så många tog sig tid för att läsa min text och kolla på min bild. Allt jag kan säga är mitt ödmjukaste TACK!

 

Izzie får konträning :)
Izzie får konträning 🙂

lite träning blev det idag med, vi fortsatte att nöta rutan och kon. jag har börjat fundera lite på om jag ska ta upp rundaövningen, den övning där hundarna lär sig springa runt saker. tror den kan hjälpa till vid koninlärningen. vi får väl se. Penny fick, mot sin vilja, vila. vila och vila var det kanske inte, då hon sprang med Izzie överallt... galna lilla hund som är så godisgalen! en sak som jag la märke till idag är att jag måste ha bättre koll på träningstiden, ligger ständigt på gränsen att träna för mycket - inte bra. blir nog till att gå tillbaks till Berit (Sjöbergs) riktlinjer och träna 9 min-pass, det blir så mycket mer effektivare både för mig och Izzie/Penny.

läste detta om positiv inlärning och dess effekter i vardagen, intressant men inte jätteförvånande.

 

1

image
Penny och Izzie med varsin bit kaninskin

Idag tog jag och Izzie för första gången vårt första träningspass med ett mer medvetet fokus mot eliten. Jag hade en hel del planer på vad som skulle göras,  men den planen fick revideras allt eftersom. Lite fot började vi med, fin attityd där. Sittande under marsch gick med ok, lade lite fokus på snabb reaktion. Sen inkallning med ställande. Med mig idag hade jag ett kaninskin, de vanliga träningssakerna låg i bilen långt bort. Detta skin tyckte Izzie var helfestligt! Rätt snabbt blev detta skin delat i bitar,  inte bara en gång utan flera! Efter detta blev det rutträning. Körde lite störning på detta genom att lägga kaninskinnet inte långt iftån hennes bana till rutan. Mycket svårt i början tyckte Izzie, men till slut gick det att springa förbi skinnet mot rutan i full fart! Så härligt att se när en övning ger så fint resultat.
Vi tränade även konskick. Hade en, löjlig enligt frk I, tanke att Izzie skulle lära sig detta med tasstarget. Icke, sa Nicke. Izzie tog den som en leksak... Nåja, roligt hade hon och jag med! Ändrade avstånd och flyttade konen efter varje skick. Fick känslan att hon började greppa att hon skulle mot oonen, får fortsätta med detta mer.
Eftee allt detta var Izzie trött och vi avslutade träningen.

Körde även lite rally med Penny. Jisses vad hon går! Frågan är om hon har gått så här fint någonsin? Härlig känsla här med.

Sammanfattningsvis kan man säga det var ett bra pass som gick alldeles för snabbt!

Igår träffade jag min gamla träningskompis Sven, som jag lärde känna redan på "Chess-tiden". Första gången jag såg Sven var på min och Chess första elittävling 1993. Det var en regnig höstdag i november, minns än idag hur mycket det regnade på vägen dit. Under denna tävling så började Sven och jag pratas vid. Jag fick möjligheten att börja träna med hans gäng, vilket för mig var väldigt stort dels för att jag tränade själv men även för att Sven då tillhörde lydnadslandslaget med sin Kalle Kanon. Vi tränade oftast lördagmorgonar; först lite sök i skogen och efter söket lydnad på Kristianstad BK. Det var en väldigt rolig tid och Chess uppskattade mycket att få en heldag med bara träning.

Igår körde Sven igenom treans moment med mig och Izzie. Det var väldigt nyttigt att få någon annan att se med helt nya ögon på oss två. Vissa gamla synder visade sig något, inte som det riktigt var tidigare men jag fick ett kvitto på att jag måste fortsätta att träna vidare på det. Är helt klart glad över att vi har tagit ett par steg framåt här. Även saker som jag på sistone har valt att lägga ned lite tid på gav ett positivt kvitto.

När jag och Izzie hade gjort vårt så var det Sven och Calles (med C) tur att köra igenom tvåan. Vilken härlig attityd Calle hade! Ja, även Sven med förståss!

Efter träningen blev det obligatorisk fika och lite prat. Bara skönt att ta det lite lugnt, låta hundarna busa tillsammans i det fina vårvädret. Penny var dock lite missnöjd att hon inte fick någon träning, får väl råda bot på det idag istället! 🙂

igår var jag i närheten av en flygplats och tränade. det skulle visa vara en väldigt ovanligt ställe där mycket oväntat hände, fast sånt är ju en bara bra träning. det var inte långt till en av landningsbanorna så vi hörde på starter och landningar. jisses vad ett flygplan kan låta när det sätter igång motorerna! det var många annorlunda ljud, men märkte inte mycket reaktioner på Izzie - snarare på mig. haha

vi körde igenom treans moment och det var en fin känsla på många av dem, börjar kännas nu som hon äntligen börjar bli genomarbetad här. testade att för första gången att göra en fullständig inkallning med ställande. Izzie var så himla go. när hon hade stannat ville hon på studs vända 180 grader tillbaks mot utgångspositionen. jag fick hejda en mycket förvånad Izzie, men det var inga problem att fortsätta till mig. tror allt jag får lägga in att vi träna en liten paus innan hon får rusa tillbaks och ta belöningen. 🙂

ska helt klart åka och träna på fler annorlunda ställen, det är väldigt nyttigt. jag som förare måste bli okänslig när oväntade saker händer, det är minst lika viktigt som hunden. för att vi påverkar våra hundar väldigt mycket, det är det väl ingen som tvivlar på.

när man tränar lydnad gäller det rätt ofta att tänka utanför boxarna, man måste hitta metoder som passar sin egen hund. varje hund är en unik individ och det finns ingen metod som rätt och slätt fungerar på alla hundar till hundra procent. dessa två blogginlägg beskriver detta mera utförligt än vad jag gör: att ta tillvara på min hunds unika personlighet och kreativitet i träningen.

själv tittar jag en hel del på SVTs ryttareliten och tar åt mig mycket av deras tänk, de har så mycket vettiga och kloka tankar.