Jag har inte känt mig bekväm på hur jag ska gå i fotgående med Izzie i alla svängar för att det ska bli ett fint flyt för oss båda. Izzie trycker på betydligt mer än vad Penny och Millie har någonsin gjort, därmed har jag inte känt mig riktigt bekväm i framförallt vänstersvängarna med Izzie, de har blivit halvdana som jag ser det. Igår med träningen med Linda pratade vi återigenom detta och helt plötsligt fick jag en liten idé på hur jag skulle gå istället. Testade ett par gånger och ÄNTLIGEN kom känslan och flytet lite tillbaks!! Så himla lättad! Nu måste jag klura på hur jag ska gå lite mer exakt för att ge en riktig tydlighet när det bara är sväng eller om det är en halt. Det kommer säkert att ge sig, nu när det stora klivet är taget.
På gårdagsträningen pratade vi lite om olika delmoment vad fokus nu ska läggas på Izz då hon troligtvis inte kommer att tävla på ett bra tag. Det känns märkligt att inte lägga upp träning direkt för någon tävling, men detta kommer nog bara vara en nyttig erfarenhet för oss och i synnerhet mig.
Jag har en idé om hur jag ska öka bakdelskontrollen som jag håller på att testa och se om det kan hjälpa Izzie att förstå ännu mer att hon har en bakdel. Linda fick se detta och hon lät inte helt oäven på min idé, återstår och se om hur resultatet blir som jag hoppas. Återkommer om detta mer sen.
Träningen igår kväll kändes bra. Tittar ut nu och undrar om hur rolig träningen kommer att bli i dag när det är grått och trist. Nåja, det finns tydligen inga dåliga väder, bara dåliga kläder – sägs det…
lite träning idag och efter detta får det bli ett par dagars vila... körde lite stegff och de går bättre, måste jobba på att få bort skuttet som kan komma vid bakåtstegen. sittande under marsch fungerade nu äntligen igen! skönt det var bara en liten kort svacka. ställande i inkallningen är inte heller befäst så vi jobbar vidare där, ibland undrar jag om det någonsin kommer bli klart. den stora aha-upplevelsen idag var när jag upptäckte att Izzie rör sig i sidled på fjärren. det kan ha skett tidigare, men idag blev så tydligt att inte ens jag kunde missa det... med mig tar jag dock att hon kunde göra sju skiften utan belöning på 10 m avstånd. nu gäller det att backa och jobba nära med tekniken igen, för det här sidledsflyttandet vill jag inte ha. det ska vara stilla bakben i alla riktningen. verkar helt klart som jag hade missat att förklara den detaljer för fröken Izzie 🙂
Pennys projekt fjärren arbetas det lite grann på med, idag upplevde jag det som hon gärna ville röra bakbenen för att komma i balans eller bara röra den av gammal (o)vana när hon ställde sig upp. detta är verkligen en utmaning. än så länge känns det skoj, och så länge det känns så fortsätter vi. hon börjar få rätt beteende från stå till sitt, alltid något!
för ett par dagar sen beställde jag en ny leksak till Izzie. det var en kamptrasa där själva bandet är 1,2m långt och kampen är kaninskinn. det blev en stor favorit av både Izzie och Penny. helt klart godkänd alltså!
Izzie kampar, fast håller helst i "snöretNågot oense om vems leksaken är...Penny vet hur man kampar "ordentligt"
efter två vilodagar var det dags för lite träning. Izzie var laddad, Penny likaså. dock var jag inte i min bästa form efter minimalt med sömn, men det finns betydligt värre saker här i livet. när ryggan packades var Izzie så glad så glad. härligt att se. vi körde lite fritt följ, jobbade på stegförflyttningarna speciellt på bakåtstegen då hon nästan blir tvåbent ibland av lycka... sättande under gång gick fint, körde först en med hjälper och sen utan, skönt att det löste sig snabbt. inkallning med ställande fick sådär på första utan hjälper, med lite hjälp betydligt snyggare. får nog nöta detta lite mer, det är kanske en åtta på tävling då hon kan ta något steg. det som jag framförallt önskar mig är ett mer tryck i ställandet. jag ser att det är på gång då och då, men helt klart måste grunderna nötas ordentligt (här med). rutan körde jag tävlingsmässigt för första gången någonsin, nöjd. sen körde vi ett par glädjeskick. körde sen vittringen, känner att hon blir säkrare och säkrare på att komma in med pinnen och att hålla i den vid min sida. känns skönt. avslutade sen med fjärren på långt håll, sammanfattningsvis kan man säga att jag känner mig nöjd och stolt att vi i detta moment har lyckats få det så här bra (iaf på träning).
Träningsglada flickor!
med Penny har jag startat ett litet projekt på skoj, ska se om jag lyckas lära henne fjärren med låsta bakben. ser det som en ren utmaning. kan lova att verkligen är en utmaning. det som Penny bjuder på direkt när jag har godis i handen är backandet... så vi har alltså en uppförsbacke här, men det ska bli spännande om jag lyckas förmedla vad jag vill hon ska göra i detta moment. började idag med grunderna utan kommando att bara försöka få henne att ställa sig och sätta sig utan röra bakbenen. det gick hyfsat, fick först köra lite omvänt lockande på henne för att få lite stabilitet och så att hon fryser kroppen då blev bakbenen inte lika rörliga. testade även om det gick få rätt rörelse på växlingen mellan stå och ligg, gick betydligt sämre.
som sagt, det ska bli en rolig utmaning detta!
jag har den senaste tiden stört mig på Izzies tofsar, att de inte är riktigt som jag har tänkt mig. ofta blir det så att något hår stör hennes syn (iaf tror jag det). sagt och gjort igår, söndags, så satte jag upp en massa minitofsar som bildade en stor tofs utan att någon päls hängde ned framför ögonen. åkte sen till Svedala för att träna lite. jisses vad bra det gick. började med sittande i grupp med en styck laddad Izzie, hon satt så stilla så stilla. vred huvudet någon gång mot motorvägen, men det tycker jag är helt ok eftersom hon var lugn och inte rörde tassarna. tidigare i veckan har jag tränat två gånger med bästa Linda och tränat rutan med mer glädje för att se om jag kunde få tillbaks min gamla Izzie där, det gav ett så snabbt och positivt resultat att jag knappt kan tro att det är sant. Tack Linda för alla braiga tips!! sen tyckte jag det var dags att jobba lite på ingångarna, inte bara belöna för fart som jag har gjort under en längre tid. sittandet under marsch var det alldeles för länge sen vi gjorde, vilket märktes. detta moment har vi tyvärr tappat, men jag hoppas att hon snart ska minnas vad det går ut på igen med lite grundövningar.
Testade en kampleksak som Mari Borgström hade gjort, helt klart godkänd!
körde även vittringen då med fokus på att öka hennes trygghetskänsla på tillbakavägen, har precis börjat att träna henne på att komma. mängdtränade detta då eftersom detta är nytt och hon behöver få göra detta många gånger för att förstå vad jag vill. fina sorteringsarbeten och jag såg att tryggheten börjar komma. ska kanske tillägga att hon inte har varit rädd eller så, men blev lite osäker då jag drog ned på berömmet. en av mina huvudsakliga tankar vad det gäller träningen är att Izzie ska känna glädje och trygghet i det som vi gör.
Penny fick köra lite lydnad med. Vittring, rutan och zätat. Hade aldrig någonsin kört zätat med henne, men hon utförde alla positioner rätt, kanske inte med värsta precisionen. Det kan jag inte heller begära av henne då vi inte har kört detta moment någonsin, än mindre tränat lydnad på flera år. Kände mig väldigt nöjd med dagens lydnadsträning.
Mina duktiga lydnadstjejer!
efter lydnadsträningen åkte jag till skogen och la varsitt spår till dem, inga avancerade utan mer som lite rolig extra träning där apporterna bestod av leksaker. efter spåren var lagda hann jag inte mer än släppa ut dem ur bilen för att rasta dem förrän Izzie som skjuten ur en kanon tog upp Pennys spåra. galna, underbara Izzie!! <3 all lydnad var som bortblåst när hon spårade, inte hörde hon att jag kallade för full hals på henne. till slut lyckades jag få stopp på henne, med sig in hade hon en dummies som var första apporten på det spåret... nåväl, Penny är inte så glad för apporter; de är ok, men inte mer än så, hon hade nog inga invändningar mot detta.
Spårning!
spåren gick bra, både Penny och Izzie spårade fint och tyckte det var störtkul! får nog helt enkelt spåra lite med dem i fortsättningen med, det är alltid roligt göra något som det inte ställs en massa krav på precision och teknik.
väl hemma var hundarna rätt trötta, men nöjda efter en eftermiddag full av aktiviteter.
Njuter av en härlig helg som hittills har innehållet bra träning med både Izzie och Penny, trevligt besök på ett vallningsläger (ska se om jag kan lägga ut mina mindra bra mobilbilder från detta senare i veckan) och härliga skogspromenader!
På vallningslägret
Det har kommit en hel del frågor om valpplanerna, tror det har att göra med den annons som jag och Kristina hade i sista numret av Skocken. Har bestämt mig för att göra ett försök. Tror nämligen att jag ångrar mig om jag inte försöker behålla Millielinjen. Sen är jag så klart orolig för att något ska gå fel. Izzie är ju först och främst en underbar familjemedlem och en minst lika underbar kompis i alla lägen.
Min förhoppning är att valpsidan ska uppdateras under dagen, eller åtminstone i början av nästa vecka.
dagarna går i ett nu, svårt att hinna med i svängarna... bloggen står lite tillbaks när det är mycket att fixa med. i måndags morse så träffade jag på bästa Linda och hennes härliga hundar.
jag, Foppa & Buza
Foppa blev helt till sig när han fick syn på oss, hoppade över en stock bara för att komma och säga hej samtidigt som han låter på sitt speciella sätt. söta, goa Foppa! <3 lilla Buza var det full fart på, hon och Izzie tog några rundor på planen. tror dessa två kan bli riktigt goda vänner, de är rätt lika i sättet och leker på samma sätt.
Izzie var först ut. började med rutskick, fint ut och äntligen började det lossna lite och hon förstår återigen att hon ska söka sig i mitten mellan de två konparen. äntligen! gäller nu att underhålla och fortsätta behålla alla konparen åtminstone en vecka till, bara för att befästa. lite klurier på stannadet vid inkallningen. Izzie är, återigen, väldigt smart (för mig) och läraktig och snappade upp alldeles för fort syftet med att få in ett bra ställande. La upp en ny taktik att köra samma sak fast utan att träna ståendet bara för att befästa att hon ska springa med inte vänta på ställandet. efter detta körde vi hopp-apport. det gick bra, känns klart. vågar jag ens skriva så? kommer väl gå knas nästan gång.... vittringen testade jag återigen att skicka från ett avstånd på kanske fem meter. denna gång hittade hon pinnarna direkt, som låg i en cirkel. hon gick runt pinnarna fint, hittade den rätta pinnen tog upp den och kom till mig. ska bara komma ihåg att belöna på olika sätt och på olika avstånd från mig. sen avslutades Izzies träning med fjärren. vi diskuterade detta, alltid lika givande att prata träningstankar med Linda. även om vi inte alltid tränar exakt likadant så är grundfilosofin densamma. kom fram till att ändra mina handrörelser för ståendet då jag inte känner mig bekväm med det och de är i ärlighetens namn inte så bra. ska lära om Izzie så hon förstår vad jag menar här. med lite överdrivna rörelser nu i början så ska det nog gå bra. förhoppningen är att detta ska göra att hon inte tar lika långa kliv framåt, som i sin tur försvårar rätt läggande och sättande.
Izzie i rutan
med Buza så körde Linda grunderna för rutan, hoppet och apporteringsdirigeringen. lilla, söta Buza hänger med på alla upptåg hon med. allt detta körs som en lek, att detta är grunderna till några avancerade moment har inte Buza den blekaste aning om. precis så ska det vara! inkallningen greppade hon verkligen vad vi (läs: Linda) ville att hon skulle göra och hon sprang allt vad hon kunde mot sin kära matte!
Rutan verkar vara en trevlig sak, tänker Buza
Foppa fick träna lite med, vid rutskicket såg han väldigt konfunderad ut. han var inte van vid att det stod flera konpar i rad. en ruta ska bestå av fyra koner. punkt. slut. goa Foppa! lite fotgående hann han även med och inkallning.
Konstigaste rutan ever, säger Foppa
Tack Linda för en härlig träning och för fina bilder på Izz!
